Julhandelshysteri

Har ni drabbats av julhandelshysterin än? Själv har jag likt strutsen hittills stoppat huvudet i sanden och vägrat befatta mig med shoppingkassen. Till helgen är det dock dags att ta tjuren vid hornen och bege sig ut i vimlet. Trängas i köerna med tjocka damer och springa på stan i för varma kläder. Förbannas över att det inte finns NÅGONTING vettigt att köpa... voine, voine!














Äh, nu överdriver jag lite - faktum är att jag tycker om att handla julklappar. I vår familj är det bara barnen som får saker av tomten, så jag behöver inte stångas med fantasilösheten när det gäller att köpa till mamma, pappa, syskon, kusiner, bryllingar och så vidare. Det blir nog mycket ändå!

Har faktiskt skrivit en artikel om julhandeln idag. Det är Nordea som gjort en undersökning som bland annat visar att...

• Svenskarna tror sig spendera cirka 3 160 kronor per per person på julklappar i år. Personer i Norrland spenderar mest pengar på julklappar (4 076 kronor). Personer i åldern 40-67 år är de stora julklappsinköparna.

•I jämförelse med förra året tror man på en ökning av julklappsinköpen med åtta procent (240 kronor). Det är främst kvinnor, låginkomsttagare och invånarna i Västsverige och Norrland som står för årets ökning av julklappsinköpen.

• Övriga kostnader för julen, utöver julklappsinköpen, estimeras till cirka 2 350 kronor. Höginkomsttagare tror att de kommer spendera mer (2 948 kronor) samt personer i Norrland, som tror att de kommer spendera 3 000 kronor.

• Kvinnor köper julklappar för mer pengar än män, medan männen köper för mer pengar än kvinnor när det gäller andra julinköp (exempelvis mat, juldekorationer etc).

• Den totala julnotan (julklappar + övriga julinköp) landar på 5 500 kronor per person.

• Julklapparna betalas främst med löpande inkomster. Knappt var tionde betalar via någon form av kredit. Andelen som betalar på kredit är i stor sett oförändrad sedan förra året.

• En tredjedel har en ekonomisk plan för sina julklappsinköp. Personer i åldern 54-67 har i högre grad en plan.

• Var fjärde person skänker pengar till någon välgörenhetsorganisation under julen, men detta ersätter inte julklappsinköpen.

• Äldre är mer benägna att ge pengar/presentkort som julklapp. Att köpa upplevelser som julklapp kan komma att öka, eftersom fler kan tänka sig att köpa en sådan julklapp i år jämfört med förra året. Knappt en femtedel kan tänka sig att ge bort en aktiefond i julklapp.

• Närmare hälften försöker begränsa sina julklappsinköp. Endast fyra procent av samtliga känner ett tvång att köpa julklappar.

Slutsatsen man kan dra av detta är att julhandeln för flertalet är en lustfylld upplevelse, som får kosta!

Gamle gode Nalle Puh

Många visdomsord har han, Nalle Puh. Ända sedan jag läste kursen engelsk barnlitteratur på Umeå universitet har jag älskat Nalle Puh. Men det ska vara den rätta björnen illustrerad av Ernest H Shepard, absolut inte någon disneyfierad version. Här är ett av Puhs (eller snarare A A Milnes) visdomsord:

Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.

Vart tog julstämningen vägen?

Men hallå! Va´ ha snön och julstämninga fûre nasch?

För er som inte talar min dialekt (gör jag inte heller så mycket, bara när jag ska skämta lite) kan jag berätta att jag undrar var det härliga snötäcket som nyligen låg över vårt ljuva Höga Kusten försvunnit.

Nu är det bara regn, grått och trist! Vill inte ha det så här! Tomten, jag vill ha en riktigt jul! Och det innebär en VIT jul. Alltså vit som i snö, ett glas vin tar jag gärna.

Annars går livet sin gilla gång. Tredje veckan på Allehanda Media nu och jag börjar förstå hur det funkar på redaktionen. Hur stämningen är, vilka som konkurrerar, vilka som är tongivande etc. De flesta är coola och trevliga, men en del håller sig på sin kant känns det som. Fast det gör jag med, håller medvetet en låg profil eftersom jag bara ska vicka några veckor.

Det är fortfarande tufft för Gustaf att inte ha tillgång till mamma när han önskar. Han ska nu börja åka till Järnsta på morgonen för att därifrån åka till skolan med taxi. Om han känner sig tryggare med det förfarandet får han gärna göra det.

Och jag tackar återigen gud för vårt föräldrakooperativ! Jag vet inte vad jag hade gjort utan alla goda kontakter och hjälp vi fått genom åren av Järnstagården, både från de engagerade föräldrarna och personalen. Järnsta är helt enkelt bäst!

Brynäslandet

Befinner mig just nu i Brynäslandet hos Stefans släktingar. Vi bor hos hans bror i Hamrångefjärden. Glädjen är stor just nu, eftersom Brynäs precis lyckats spöa Timrå. Anton och hans jämnårige kusin Adam sitter i soffan fullriggade med Brynäströjor, halsdukar, mössor, kepsar och hela kitet. Papporna är minst lika engagerade, fast de är bara utrustade med varsin ölflaska. Själv är jag måttligt intresserad, men sitter artigt med. Fast ögonlocken vill bara ramla nedåt...

Vi har alltid trevligt när vi träffar Gävlesläkten, speciellt kul har barnen. Anton och Gustaf älskar verkligen sina kusiner och har jättetajt kontakt med dem. Det är aldrig något strul eller sura miner. Jo, när vi åker hem - då gråter alltid Gustaf en skvätt...

Imorgon är det dags för en sådan tung stund. Tur att vi då ses redan till julhelgen, då de kommer upp till oss. Hoppas vi har snö då!

Släktträff

I helgen ska vi åka till Stefans mor och far samt bröder med familjer i Gävletrakten. Det ska bli riktigt skönt att vara ledig i tre dagar. Ha en härlig helg ni med! Få se om jag kan fjärrblogga nåt...

Bambi på hal is

Idag har varit en mycket blåsig och halkig dag. Och bor man som jag på landet längs en grusväg är sådana dagar upplagda för äventyr. Ojojoj, så många berättelser jag skulle kunna delge om bilar vi hjälpt och tillfällen då vi själva tvingats tillkalla assistans.

Vi bor fyra kilometer från Nordingråvallen i riktning mot Räfsön. Vägen är smal, kurvig och knixig. Värsta flaskhalsen är Lidböleshalsen (eller Liböshhals´n som dialekten lyder), där har vi vid olika tillfällen både suttit fast i snömodden och med risk för eget liv halkat oss nedför. Uppför på sådan "blåis" som var idag är inte att tala om. Problemet är bara att det inte finns någon annan väg som är bättre för att ta sig hem - Nordingrå är liksom fyllt av branta backar.

Nåväl, hur gick det idag då? Jorå, det var faktiskt inga större problem. Sandbilen hade nyligen gått förbi när vi kom och skulle forsera Liböshhals´n. Fast ekipaget innan oss hade det värre, de hade nog satsat upp utan sandning och - tji - det gick inte alls. Det blev för dem att tillkalla bärgningshjälp.

Ja, livet på landet är många gånger spännande! En halkig dag eller ett strömavbrott då och då piggar upp! Vem behöver stadspuls när dagens stora upplevelse kan bestå i att kravla sig ned för den egna uppfarten för att hämta morgontidningen?

Ja du, det här blev nog ett svamligt och trist inlägg, men jag är ärligt talat lite för trött för att vara kreativ. Sängen väntar. Som tur är fixar Stefan sandningen imorgonbitti så att jag kan läsa om 5i12-mötet jag täckte för TÅ idag. Snacka om snålblåst och regnrusk! Anteckningsblocket var genomsurt och paraplyet blåste ut och in flera gånger.

Då tänkte jag på att jag för precis ett år sedan befann mig i ett soligt och varmt Gran Canaria! Längta!

IQ - kan räkna upp till hundra?

Bonde söker fru
Ensam mamma söker
Lyxfällan

Det känns ibland som om vi blir bara dummare och dummare. Vem ser egentligen på alla dessa program på TV? De ovan nämnda är bara några exempel ur den rika flora av lättsmälta och enligt mitt tycke inte uppbyggeliga program. Visserligen har jag aldrig sett nåt av de tre, men jag kan gissa hur de är.

För en tid sedan hakade SVT på trenden. Smeten breder ut sig som ett täcke över våra sinnen. In i sirapen bara, så slipper vi tänka.

Men jag har faktiskt hittat en verkligt intressant "såpa" som jag vill följa till slutet. Det är Frufritt som går på TV2 på onsdagar kl 20.30.

Frufritt är precis som det låter, en serie om en tillvaro i avsaknad av fruar. Man har helt enkelt tömt sex familjer i en liten by utanför Kiruna på fruarna och filmat vad som händer. Kvinnorna åker till Kenya på egna äventyr under tio dagar och männen blir kvar med jobb, barn och hushållsarbete.

Highly interesting. Jag trodde nog att jämställdheten var större än programmet ger sken av. Dessa män gör i vanliga fall INGENTING i hushållet. Det är mycket intressant att se dem laga mat eller sätta på diskmaskinen för första gången.

Det värsta är att allt är autentiskt. På riktigt. Att det verkligen är så här har jag fått verifierat av en god vän som har rötterna i Tornedalen. Det är inte för inte som uttrycket "knapsu" finns.

Missa därför inte att knappa in programmet på onsdagkväll. Det är både underhållande och tankeväckande.

Lika som bär?

Jag hittade en funktion på nätet där man kan ladda in sitt foto och sedan hitta kändisar man är lik. Drömde om skönheter som Cindy Crawford, Angelina Jolie och Catherine Zeta-Jones.

Och vad blev det? Jack Osbourne, Nana Mouskouri och Corazon Aquino? Himmel och helvete! Visst var jag medveten om min begränsade skönhet, men detta??? De andra känner jag inte till så väl, så jag tar väl mest fasta på min likhet med Demi Moore.


Vill du också testa? Klicka på bilden ovan!

Var blev du av ljuva 80-tal?

Jag född -66 och var med andra ord "ung" på 80-talet. Oj, vilka minnen man har från den tiden. Tänk bara på...

• att vi köade utanför telefonautomater när vi ville ringa hem
• hockeyfrillan fanns på var mans huvud — gärna i kombination med ensynttofs
• seglarskon betraktades som "klassisk" och "tidlös"
• en krusig permanent ansågs vara en trendig frisyr — både på tjejer och killar
• Dirty Dancing-stjärnan Patrick Swayze betraktades som supersexig
• axelvaddar, ju större desto bättre, gav oss en naturlig siluett
• mascaran inte skulle vara svart utan ha samma färg som ögonen — blå, grön eller brun
• en bit kassler med ananasskiva betraktades som exotisk och att alla maträtter som innehöll ananas hette någonting med Hawaii
• vi fick inte hoppa på golvet när vi lyssnade på musik — då blev det hack i skivan
• det fanns en särskild möbel att förvara skivspelaren på, den kallades stereobänken
• det vita mirakelmedlet TippEx var det enda sättet att åtgärda stavfel
• tights och storskjorta var en naturlig kombination
• "Jag skriver en check" var en vanlig replik i shoppingsammanhang
• snabbmat var detsamma som "en grillad med mos"

(Hämtat från SkrattNet)

1 december-mys

Idag har varit en dag fylld av aktivitet. Som vanligt, höll jag på att säga. För mitt liv är verkligen inte stillsamt. Det är alltid nåt på gång.

Så vad har då hänt?

06.15 Jag kliver upp och börjar redigera ett nyhetsbrev som ska vara färdigt på måndag.
07.30 Efter en snabb dusch stryker jag julgardiner till tre rum som ska sättas upp inför 1:a advent.
09.20 Snabbt på med skidkläderna, packa bilen med skidor och stavar och rejsa till Alderskog för att där åka några rundor med Gustafs träningsgrupp. Det var årets första skidtur och armmusklerna skrek genast: "Nämen, vad är det frågan om? Vi har ju fått vila så länge, kan vi inte få sova lite till?"
11.05 Vi beger oss till Högakustenbron som idag fyller 10 år. Tänk att det är 10 år sedan jag stod på bron med Ullångers kyrkokör samt en hel massa andra körer och invigningssjöng! Nu såg vi en film om brobygget i förankringsrummet. Särskilt kul och spännande för Gustaf! Han var ju också med på invigningen - fast då i tryggt förvar i min mage!
13.30 Vi anländer hem och jag går genast och sågar ned en adventsgran. Stefan fixar till en fot och jag sätter på ljusen. Najs!
15.00 Pysslet fortsätter. Julgardinerna är uppe i köket, TV-rummet (helt nya panelgardiner) och förstugan. Ljusstakar, julkyrkan och adventstjärnan är också på plats.
17.00 Porterstek och potatismos. God sås och lingonsylt samt baguette med vitlökssmör. Inte helt fel.

Nu ska jag njuta av resten av kvällen. Ska bege mig till TV:n för att tända ljus och titta på adventskalendern. Kan upplägget inför en arbetssöndag bli bättre?