Hej igen!!!!!

Jag har beslutat mig för att åter börja blogga! Beslutet har tagits i samband med att jag lanserar min nya hemsida www.ordpilot.se. En hemsida har jag haft under flera år, men nu har jag gjort en så kallad total make over.

Du som läser detta och genast hoppas (I wish...) på frekventa inlägg på bloggen får ge er lite till tåls. Imorgon åker jag till Abisko med familjen en vecka, så bloggandet får vänta lite till. Men nu vet ni att jag är på G igen! Välkommen åter!

Ann-Cathrin

Tack och hej!

Jag har tagit beslutet av sluta blogga. Egotrippen tar därmed slut här och nu! Du som tittar in här med jämna mellanrum får i stället hemskt gärna slå en pling eller skicka ett mejl, så utlovar jag en pratstund.

Ha det gott alla!

Ann-Cathrin

PS. En sista kommentar - jorå, bröderna Rongedahl var helt klart coolast!

Intressant jämförelse

Idag har jag som webmaster för Nordingrås hemsida lagt ut en mycket intressant exposé genom Nordingrå förr och nu. Besök den gärna!

www.nordingra.nu

Vad tyder det på?

Jag har en besöksräknare knuten till den här bloggen. Där kan jag dels se hur många som besöker min sajt, dels härleda varifrån besökarna kommer. Många hittar bloggen via min företagsdomän eller dyker direkt in utan omväg.

Men jag ser också att jag har en hel del ströbesökare. Sådana som letar efter någon eller något på en sökmotor och så kommer Ordpilots blogg upp som ett alternativ.

Jag har roat mig med att se vilka sökord som använts den senaste veckan. Alltså vad folk har letat efter när de browsat in hos mig. Ganska intressant faktiskt. Och nästan lite skrämmande, det är inte direkt några "viktiga och intelligenta" fenomen som sökts. Tro vad det säger om min blogg...

• feber skidtävling
• alla hjärtans dag flashback
• orre
• har jag för höga krav på min man?
• brandur
• 80-tal frisyr
• floskelbingo
• Nordingråskolan
• dansband
• "anders lundin" nöjd
• visdomsord nalle puh
• bengt lindström
• nageltorkare apa
• aldrig mörda på en lördag

Mest oroväckande är väl "har jag för höga krav på min man"!!! Det har jag inget minne av att jag skrivit om. Krav på min man, det får han ha själv!

Alla hjärtans dag är det visst...

Mina tre roller

Igår inledde jag min tredje roll på Herrskogsskolans högstadium. Dels har jag själv gått där som elev, dels har jag arbetat där som språklärare i nästan 10 år. År 2000 valde jag dock att säga upp mig och avslutade därmed min lärarbana. Ett val jag inte ångrat en sekund - livet är för kort för att man ska gå vantrivas med tillvaron.

Den tredje rollen, den som förälder, verkar därför vara den allra bästa rollen. Hittills i alla fall... På föräldramötet som hölls för de blivande sjuorna var det knökfullt - det verkar som om alla barns föräldrar var där. Detta är för mig ett gott tecken, föräldrars engagemang är a och o när det handlar om barns lärande.

Extra roligt för mig är det att Anton hamnar i samma klass som min "gamla" bästis Kerstins dotter. Kerstin och jag är BB-kompisar och var tillsammans i ur och skur genom hela uppväxttiden. Tänk så mycket roligt vi har haft tillsammans! Fnitter och skratt, upptåg och bus!

Under informationen i klassrummet satt Kerstin och jag tillsammans och konstaterade att cirkeln slutits. Vi som varit bänkkompisar hela högstadietiden satt nu på Herrskogsskolan och fnittrade igen. Våra barn hamnar dessutom i 7a - samma klassbeteckning som vi hade...


Här är ett fotot taget från en tidningsartikel i gamla ärevördiga VA. På 70-talet anordnade man årligen stora barnfester i samband med julen på Centrum i Ullånger. Barn från hela Höga Kusten bussades dit. Vid det här tillfället sjöng Kerstin och jag "Min gamle kompis Kalle Svensson". Synd är att vår klasskompis Ulf inte syns - han hade fullt sjå med att komma ihåg rörelserna till "han hade hatt och sjal och paraply"...

Käppar i hjulen

På torsdag är det resa till Sveg och Kalle Anka Cup i längdskidor. En tävling för 13- och 14-åringar som är att jämställa med SM. Lite som tv-pucken.

Som jag berättat förut har Anton gjort stora framsteg i vinter (trots bristen på snö) och med hjälp av både skicklighet och tur lyckats tråckla sig fram till att bli en av fyra killar i H13-laget. Han har varit stolt som en tupp. Självförtroendet har växt och det syns att lusten till skidåkning ökat ännu mer.

Vad händer då?

Idag kom han hem och frös, låg hela eftermiddagen under en filt och läste en tidning. Vid middagen såg han så hängig ut att jag beordrade honom att gå och prova febern. Resultat: 38,6!

Så hans drömresa ser nu ut att gå om intet. Behöver jag säga att han var (och är) ledsen. Nu hoppas vi bara på ett mirakel - att febern försvinner och att krafterna återkommer på nolltid. Men jag tillåter mig att tvivla. Imorgon (onsdag) tar vi beslutet.

Livsfunderingar

Är livet en kamp eller ett stort äventyr? Eller kanske något mitt emellan?

Svaret finns hos var och en av oss. Vi har alla relativt stora möjligheter att forma tillvaron så att den blir som vi vill och önskar. Det handlar om att ta kommandot i livet och kasta offerrollen dit pepparn växer.

Det är så lätt att tänka, fundera och grotta in sig i onödig oro. I stället för att bara vara, analyserar vi och tolkar. I stället för att känna tilltro till den egna personen tillåter vi negativa tankar att begränsa handlingskraften.

När jag var liten var min mamma hemma med mig och mina syskon. Hon var hemmafru. En jäkligt stolt och självklar sådan. Hon tyckte mycket om att finnas till hands när vi kom hem från skolan, hon skötte hushållet och var den som tog ansvar för mat, tvätt och liknande. Vid ett tillfälle frågade jag mamma om hennes liv då inte kändes litet och om hon inte längtade efter nåt mer.

Svaret blev nej. Visst kunde det kännas ensamt ibland, men det löste man genom att bjuda hem någon annan hemmafru i grannskapet. Och termerna utbrändhet eller självuppfyllelse existerade inte. Numera har mamma mer än 20 års erfarenhet i yrkeslivet att jämföra med och jag tror, har inte frågat rakt ut, att vissa saker var mer fördelaktiga med hemmafrurollen.

Skulle jag då bara vilja vara hemma och baka bullar åt barnen? Lägga min största ära i att ha ett fläckfritt hem? Nope, aldrig i livet.

Jag trivs med att jobba, drivs framåt av det och vill inte avstå från min fria vardag som egen företagare i frilansjournalistbranschen. Trots att jag ena sekunden förgås av stress för att i nästa oroas över om uppdragen kommer att fortsätta strömma in.

Det jag strävar efter är att förbättra förmågan att oftare höja blicken mot skyn och se något högre än mig själv. Våga lita på stjärnorna; våga tro att allt ordnar sig av den enkla anledningen att jag är bäst på att vara jag.

Sjunger han bra eller sjunger han bra?

Sen gör det ju inte saken sämre att Brandur Enni går en KY-utbildningen musikmakarna i Övik! Vill ni höra mer av denne talangfulle färöing besök hans hemsida http://www.brandur.com/

Ovanligt för en 41-årig 2-barnsmorsa att göra reklam för en yngling? Äh, jag gillar bra musik. Och Brandur levererar sådan!

Bengt Lindström på Länsmuséet Västernorrland

I samband med en skidtävling i Härnösand i dag fick vi infallet att besöka Murberget och länsmuséet. Mycket av dragkraften, för mig i alla fall, var utställningen efter den nyligen avlidne Bengt Lindström. Han tillhör de stora svenska konstnärerna och jag kände att jag både ville hedra hans minne och låta mig inspireras av den skaparkraft som genomsyrar hans mäktiga verk.

För att vara uppriktig var det nog mest jag och min man som intresserade oss för konsten, barnen tyckte att den historiska utställningen med pilspetsar, mynt och annat var betydligt mera spännande.

Så här såg det ut i Bengt Lindströms utställningssal under vårt besök (klicka på pilen för att se min första film tagen med mobilen):