Doppelgänger

Vi har alla en dubbelgångare sägs det. Jag har roat mig att korsa mig själv med fem kända profiler. Alla väldigt olika mig till utseendet. Kan ni gissa vilka jag har gått in i symbios med? Svaren följer nedan.


















1 Victoria Beckham
2 Marilyn Monroe
3 Mona Lisa
4 Yoda i Star Wars

Orimliga proportioner

Nordingråsonen Tobias Enström har verkligen lyckats i sin karriär som hockeyspelare. Med ett år kvar av det förra kontraktet med Atlanta har han redan nu erbjudits ett nytt. Och det är inga små summor vi talar om. 98 miljoner på fyra år. 98 MILJONER!

Missförstå mig inte nu. Jag tycker att Tobias verkar vara en trevlig kille och det är inte tu tal om saken att han är duktig. Jag kommer ihåg honom som en glad spelevink från Herrskogsskolans högstadium när jag jobbade där. Hade honom aldrig som elev, men hade lite kontakt ändå eftersom han var kompis till några killar som jag var klassföreståndare till.
När han debuterade i elitserien och blev utsedd till Årets Rookie 2003 skrev jag en artikel åt Sporten på Tidningen Ångermanland om honom. Du hittar manuset till artikeln HÄR.

Jag gläds åt Tobias framgångar och unnar honom dem. Det är mycket hårt arbete och slit som ligger bakom.

Men ärligt, är det verkligen värt 98 miljoner att jaga en puck? Rejsa runt på skridskor för att pricka in en gummibit i mål? Det är ju inte precis så att det hockeyspelare gör någon skillnad för världsfreden, svälten i Afrika eller liknande. Enligt min åsikt når dessa fantasisummor upp till helt orimliga proportioner!


Här är ett foto jag tog av Tobias till rookieartikeln. Han är 18 år och sitter i Kusthallens gym.

Besserwisser eller Lesserwisser?

Reagerar inte ni också på folk som alltid ska ha sista ordet? Eller på de som helt och hållet tar över konversationen och bara pratar om sig och sitt. Har man brutit armen, så nog sjutton har de nageltrång i tunntarmen. Och har man åkt på en superhärlig resa till Australien så har de varit till yttre Jupiter. Suck!

Det är OK om man som besserwisser är smart och underhållande med sina kommentarer. Men när det bara ska malas om och om igen om saker som för en utomstående är totalt ointressanta... Som till exempel när folk i detalj ska berätta om hur de har det på jobbet, hur chefen är och hur jobbigt schema de har. Då önskar åtminstone jag att jag inte vore så väluppfostrad!

Såna här funderingar får mig att undrar hur jag själv ter mig i andras ögon. Är jag en självupptagen och pompös skrävlare? Nej, det kan jag med bestämdhet säga att jag inte är. Tvärtom, jag kan nog stå ut ganska länge med att vara bollplank, disktrasa eller whatever. Jag lyssnar, ställer följdfrågor och försöker komma med kommentarer eller lösningar.

Men blir kommunikationen FÖR ensidig så tröttnar jag ganska fort. En riktig vänskap ska bygga på ömsesidighet och uppriktigt intresse för vad den andre har gjort och tycker. Får jag ingenting, har jag till slut ingenting att ge.

Bilden är hämtad från http://www.gocomics.com/birdbrains Den som tecknat heter Thom Bluemel.

Logistik på hög nivå

Ibland önskar jag att jag kunde se min hembygd Nordingrå i fågelperspektiv. Inte så mycket för att beundra de vackra omgivningarna skapade genom årtusenden av landhöjning. Nej, jag skulle vilja se hur det ser ut på våra vägar på kvällstid.

Nordingrås vägsystem är omvittnat svårt att förstå sig på. Vägarna vindlar sig hit och dit i snirkliga krokar. Många är de turister som förirrat sig.

Men jag lovar, det finns en kategori människor som känner till varenda vrå av Nordingrå, i alla fall om vrån ligger efter en väg, och det är vi föräldrar. Nordingrå med sina 52 byar är extremt utspritt och barnen har sällan kompisar inom gångavstånd. Kvällarna igenom skjutsar och hämtar vi våra telningar. Det kan faktiskt bli flera mil per kväll.

Jag blev lite full i skratt igårkväll. Vid sjutiden åker jag till Salsåker för att hämta min yngste son hos hans kompis. På Sillings parkering gapade det tomt och killarna var ensamma hemma. Kompisens mamma var nämligen på väg till Mjällom för att hämta dottern. På väg hem möter jag min granne som är på väg bort för att hämta sin dotter.

Och så där håller det på. Vi kör hit och dit, fram och tillbaka. Om man bidrar till koldioxidutsläppen? Jo, det vill jag lova! Och dåligt samvete får jag naturligtvis. Men jag kan ju samtidigt inte vägra mina söner att vara med kompisar. Eller utöva sporter eller andra fritidsintressen. Har man som vi gjort bosatt oss på landet är det smällar man får ta.

Och egna fritidsintressen, det behöver man knappast sakna... ;-)

Vissa känslor dör aldrig

En flyktig doft och - wham - är man där igen! Tänk så lätt det är att återuppleva en känsla. Det är likadant med musik. Den amerikanska gruppen Chicago är inget jag idag skulle höja på ögonbrynen för, men i början av 80-talet var det annorlunda.

Jag var 17 år och mitt hjärta hade just krossats av en kille som gjort slut. Kunde man annat än smälta till Peter Ceteras stämma? Jag lyssnade om och om igen, kände det som om varje textrad var skriven just till mig.

Låtarna håller hyfsat än idag. Videorna är väl lite mer passé, sååå mycket 80-tal.

Håll till godo!




<

Att känna sig attraktiv

Visst kan vi väl alla känna oss trötta, hängiga och glåmiga ibland. När sommarens solbrännan är ett minne blott och alla goda föresatser att motionera har gått i stöpet är det lätt att känna sig vissen.


Men det kunde vara värre! Min son Gustaf gjorde några roliga "face warps" på mig och min man. Riktigt så här illa är inte verkligheten... Sköööööönt! Fast Stefan ser ju glad ut...

Medias makt

Medias makt är stor. Det vet alla. Jag har personligen upplevt många gånger att det jag skriver, särskilt i dagspressen, slår igenom och gör skillnad. Min senaste artikel om 16-åriga Ida i Tidningen Ångermanland är ett talande bevis.

Du hittar artikeln om Ida i förkortad form HÄR.
De inblandade skolornas första uttalande (också förkortat) finns HÄR.

Förutom jag för TÅ har Radio Västernorrland uppmärksammat Idas situation. Och i fredags, samma dag som min artikel finns att läsa för allmänheten, kommer helomvändningen. Läs HÄR.

När jag skriver om en sådan här känslig sak är jag noga med att inte vara partisk. Jag förstår Ida och inser vilket helvete hon och hennes familj har haft under flera år. Jag förstår också att Kramfors kommun i det första skedet svarar att Ida måste följa de riktlinjer som finns för intagning på gymnasiet. Det handlar om rättvisa.

MEN jag är faktiskt väldigt glad för den humanism kommunen visat gentemot Ida. Ingen kan på allvar tro att en tonåring väljer att hålla sig hemma under 2,5 år, bara för att hon är lat eller skoltrött. Jag tror att alla elever VILL gå i skolan, kanske inte för skolans skull eller för kunskaperna, utan för kompisarna och det sociala umgänget.

I Idas fall är det nåt som gått alldeles snett, vad vill jag inte spekulera i. Det känns bara så himla skönt att man kunde göra ett undantag och gå utanför riktlinjerna. Vi är alla egna individer och alla passar inte in i de av samhället (det vill säga oss) utarbetade mallarna. Fram för flera flexibla lösningar och att se varje person som en egen enhet!

Uppdatering

Efter några dagars ofrivillig internetfrånvaro är jag åter tillbaka på banan. Här är några glimtar från min lördag.


Båtupptagning. Vår trotjänare Johanna är nu åter på land.


Ännu ett hösttecken. Sommarblommorna har gjort sitt och nu gapar urnorna tomma.


Guitarheroduell. Anton och hans kompis Bilbo i en vänskaplig kamp som avgörs på blodigt allvar!


Svåååååårt!

Utomhus var det fotbollsmatch. Tjejerna mot killarna så klart! Minstingen Lovisa (vår granntjej) leder spelet.

Inspirerande uppdragsgivare

I dagarna har jag släppt en ny hemsida, producerad av mig. Du hittar den på http://www.kompetenta.com/. Det är två driftiga kvinnor som slagit sina påsar ihop och nu håller på att arbeta fram en affärsidé där personlig utveckling för kvinnliga företagare i chefsposition står i fokus.

Nu ska jag ge mig i kast med ett nyhetsbrev åt utvecklingsavdelningen på Kramfors kommun. De har dragit igång ett flerårigt mångmiljonprojekt för att utveckla Kramfors. Kanon! Och så spännande!

Jag kan inte låta bli att imponeras över alla driftiga, trevliga, inspirerande människor jag har förmånen att träffa i mitt jobb som Ordpilot. Tack till er alla! Ni förgyller min vardag!

Vet mitt värde i pengar

Den här bloggen är värd sin vikt i pengar! 3 737 kronor för att vara exakt. Det har jag fått reda på av bloggvärdemätaren http://www.bloggvarde.se/.

Småpengar jämfört med många av de bloggar jag brukar besöka. En av mina favoriter är Ninni Schulman som skriver på http://blogg.alltombarn.se/ninni/. Hon är en av många bloggare i familjen Schulman och enligt mitt tycke den allra duktigaste. Och roligaste. Med små medel sätter hon ofta huvudet på spiken. Igenkänningsfaktorn är stor.

Den som leder bloggvärdeligan är Carl Bildt. Hans Alla Dessa Dagar (värde 2 539 481 kr) har jag faktiskt aldrig besökt, men jag ska nog göra det nu. Vad i hela fridens namn kan han skriva om som gör honom så stor? Jag menar, en moderat... Fast allvarligt talat är det roligt att en politikerblogg ligger i topp, det känns skönt att inte "bimbobrudarna" med sina modebloggar tagit över cyberrymden helt. Bådar gott för framtiden med lite mer allvar och mindre outfit.

Tjingeling!