08 oktober, 2008
Det är aldrig för sent att sluta gnälla
Man kan själv välja att vara lycklig!
Ibland blir jag sugen att köpa en veckotidning. Problemet är bara att det inte finns någon som jag tycker är bra. Jag är inte intresserad av de traditionella damveckotidningarna med korsord och matrecept, inte heller modemagasinen är vad jag är ute efter. Då återstår tidningar som till exempel Leva.
Leva är en snyggt layoutad tidskrift i glansigt material med många vackra bilder. De riktar sig till både män och kvinnor, fast jag gissar att köparna är av det feminina könet. Jag har faktiskt själv medverkat med en artikel i tidningen, så jag är inte helt missnöjd med den.
MEN helt plötsligt står alla "så-gör-du-för-att-få-bättre-självkänsla-och-må-bra-artiklar" mig upp i halsen! En snabb genombläddring av det senaste numret ger detta resultat:
- Leva tankeverktyg: vaccinera dig mot prestationsångest, perfektionism och kontrollbehov
- Du är perfekt därför att du inte är perfekt
- Prestationsprinsessor har för höga förväntningar på livet
- Testa dig själv, hur stressad är du?
- Bli vän med rädslan för att misslyckas
- Ändra tankemönstren
- Det finns ett enormt duktighetskrav
- Lär dig hantera besvärliga människor
Sen finns det en mängd av andra artiklar, alla tangerande temat att vi nog egentligen inte mår så bra, livsstilscoacher som kommer med råd som "Var inte rädd för misstag" och "Berätta om din oro" samt en hel uppsjö av annonser som ska locka oss att köpa naturpreparat, gå på spa eller skaffa en personlig coach.
Pust! Livsstila mig hit och livsstila mig dit... Jag tror minsann att det blivit geschäft av detta med feelgood. Ibland undrar jag vad som kom först - vårt behov av självförverkligande, bekräftelse och må bra eller coacherna och livsstilsmagasinen. Vad tror ni?
Igår var jag ute på en promenad i det vackra höstvädret. Solen lyste från en intensivt knallblå himmel och luften var krispigt klar. Promenaden gick både på landsväg och genom en liten skogsglänta. På ett ställe såg jag en rönn där alla löv ramlat av, det var bara bären som lyste mot den blå himmelsbakgrunden. Då fick jag en intensiv lyckokänsla som förstärktes av att jag hemma på gården kunde nappa till mig ett äpple och sätta mig på altanen för att äta det.
Sådana enkla saker får mig att må bra!
Jag tror att vi kan välja att vara lyckliga. Det är "bara" att bestämma sig - vad vill jag mata min hjärna med? Negativa och nedbrytande tankar, en ständig känsla av missnöjdhet. Eller positiva tankar och glädjas åt det lilla. Själv föredrar jag det sistnämnda. Då blir ju också det stora så mycket häftigare!
07 oktober, 2008
Pappa dålig tröstare?
Av de närmare 6.000 barn som var med i undersökningen skulle de flesta, hela 40 procent, gå till sin mamma när de behöver bli tröstade. Papporna är inte alls lika populära på den punkten - de kommer först på femte plats. I andra och tredje hand får barnen tröst av kompisar eller någon annan (35 procent). Innan de går till sin pappa väljer de att inte bli tröstad av någon alls (11 procent)!
Jaha, funderar jag. Säger det här något? Kan det ha med jämställdheten att göra? Med hur man ställt frågan? Vilka som deltagit i undersökningen?
Tyvärr har jag inget svar på frågan, men vid första anblicken tyckte jag resultatet var skrämmande.
Sedan frågade jag min yngste son vem han väljer att få tröst av när han är ledsen. Svaret blev:
- Min X-box. I alla fall när jag är arg.
Ridå!!!!! Fast i det här fallet gick ridån UPP för mig. Barn svarar ofta spontant och det fanns troligen ingen chans till dialog i undersökningen. Jag vet bara att mina grabbar lika ofta går till sin pappa som till mig när de är ledsna.
06 oktober, 2008
Livet på landet

Ny arbetsvecka
04 oktober, 2008
03 oktober, 2008
Världens bästa Sara!
Nyfiken på en lyriker
En sådan läsupplevelse har jag haft nu när ryggen krånglat. För att skona den har jag frigjort tid för läsning och - ah - vilken lyx att bara lägga sig på soffan och låta sig föras iväg. Jag kan starkt rekommendera "Berlinerpopplarna" av den norska författarinnan Anne B Ragde. Boken handlar om en familj vars liv helt och hållet formats av både kärlek och svek. Ödet får de tre bröderna att tappa kontakten. När modern ligger på dödsbädden återsamlas de dock och får då vetskap om att deras verklighet egentligen ser ut på ett helt annat sätt. Många livsöden hade kunnat se annorlunda ut om inte kärleken funnits...
En tid i mitt liv, under universitetstiden, läste jag en del lyrik, både inom ramen för mina studier men även för att jag själv verkligen fick ut något av det. I gårdagens DN fanns en artikel om Katarina Frostenson, som nyligen kommit ut med "Tal och regn".
Jag vet ingenting om Frostenson (känner bara till namnet), men blir onekligen nyfiken på henne. Bedöm själv:
bekänn - säg, varför gråter
svensken? för att vi är vi
för att vi är tillsammans NU och
aldrig mer minuten efteråt
för att vi sårats, och en sårad
svensk
VI LEKER INTE HÄR NÄNÄ
mannen är bra
vädret är fint
magen är mätt
tasken är glad
torsken har fjäll
svensken vann
döden är dum men
lagom ÄR ett vackert ord
och Medelvägen, Len och Eken
bitvis känner jag det len-
sträva glesfläckiga
krusbärsstickiga grönbruna, jag
älg-skar
stava enbär skogstjärn
jag vill dunka livet ur dig HÄR IDAG
01 oktober, 2008
Kanelbullens Dag - jippo eller en kul grej?

Den 4 oktober firas Kanelbullens Dag. Vad tycker du om det, är det en kul grej eller bara nåt fånigt som uppfunnits av mejerier och mjölproducenter?
Rösta på http://www.ordpilot.se/



