Bonuskyrkobilder

Jag blev så inspirerad av kyrkobilderna att jag inte kan låta bli att visa några fler.

Så här såg det ut när Nordingrå kyrka fick ett nytt kyrktorn för några år sedan.







Blivande andlig fader? Min son provar predikstolen i Norrfällsvikens vackra fiskekapell.

Fototriss - kyrkor

Jag har hittat en trevlig utmaning när det gäller foto. Den heter Fototriss och går ut på att varje vecka visa upp tre bra bilder inom ett visst tema. Den här veckan är temat kyrkor. Läs mer på http://fototriss.blogspot.com/

Här är mina bidrag. De föreställer:

1 MC-mässa i Själevads kyrka
2 Nordingrå kyrka
3 Kyrkoruin i Visby

God morgon!

En synnerligen god morgon önskar jag er, alla trogna läsare! För ni finns där, det kan jag se på besöksräknaren. Men jag önskar att ni vågade kommentera lite oftare...

I Nordingrå är det en härlig måndagsmorgon, någon plusgrad och himlen lovar halvt om halvt att spricka upp. Nu kör vi, va? Trevlig jobbarvecka!

Konstigt fokus

Tycker inte ni som jag att det är lite underligt med all svensk mediafokusering på det amerikanska presidentvalet? Visserligen är USA en stormakt, som i hög grad påverkar resten av världen. Det har vi inte minst sett under den senaste tidens ekonomiska turbulens.

Men det känns lite konstigt att varje dag matas med Obamas och McCains kamp om titeln som det stora västlandets ledare. Jag menar, hur många av oss kan redogöra för vem som är ordförande i EU eller hur den politiska strukturen i unionen ser ut? Valet till EU-parlamentet är inte heller nåt som vi svenskar diskuterar så där jätteflitigt sinsemellan. Ändå är EU så nära oss, vi är ju faktiskt en del av unionen. Undrar varför det är så här. Jag har själv inget svar, jag bara funderar.

Till sist - ordförande för EU är för tillfället Frankrike och Nicholas Sarkozy. Under andra halvan av 2009 är det Sveriges tur att inneha ordförandeskapet. Det här är inget jag kunde bara så där i skallen, utan jag fick faktiskt googla. Skumt...

Åsså önskar jag att Barrack Obama vinner på tisdag. Dels för att jag inte tror på konservativ politik, dels för att det vore en stor framgång med en svart ledare i USA. Nästa gång blir det en kvinna.

Våga vägra cupcakes!

Jag gillar att baka.
Jag gillar godsaker.
Jag älskar muffins.

Just det - muffins. Dock inte cupcakes!

Missförstå mig inte. Jag känner till den engelska skillnaden mellan en muffin och en cupcake. Den första har ingen glasyr, den andra har glasyr, frosting, strössel, rubbet.

Men varför i hela fridens namn ska vi i det svenska språket plötsligt prata om att "baka cupcakes"? Det känns bara helt fel. Undrar vad SAOL säger om det, kanske kommer ordet in i ordboken om några år.

Men till dess - vägra baka cupcakes! Muffins med gottigott-på-toppen däremot, det slinker alltid ned. Muffin(s) är också ett låneord, som vid det här laget accepterats helt och hållet. Språkpurist som jag är, tycker jag dock vi borde hitta en svensk benämning på cupcake.
Att ta in låneord i sitt språk är dock inget nytt, vi har haft många olika eror av utländskt inflytande på vårt modersmål. Frågan är bara om vågen varit större än nu. Engelskan bara sköljer över oss och jag anser att vi borde värja oss mer. Inte bara anamma allt med hull och hår. Kanske kan Island vara en bra förebild.

En sak till: en muffin, flera muffins. Fast det känns ärligt konstigt att säga "Skicka mig en muffin." "Skicka mig en muffins" - mmm, jag har några av choklad i frysen, ska nog plocka fram en. Muffin.

Helt plötsligt rädd

Som jag berättat tidigare är jag ensam hemma hela den här veckan. Hittills har jag aldrig varit speciellt mörkrädd utan tvärtemot tyckt att det är skönt med lite egentid.

Min yngste son däremot kan tycka att mörkret är läskigt. Ni vet, barn och deras livliga fantasi. Gustaf har joggat med mig i mörkret några gånger och då har vi haft pannlampa med oss. Där vi bor tar lyktstolparna slut tämligen fort och största delen av löparrundorna sker i kompakt mörker. Nåja, skenet från ett och annat hus syns dock.

När Gustaf har varit änglig har jag lugnat honom med orden:
"Men vem i hela friden tror du lägger sig ute i skogen och lurar för att det EVENTUELLT ska komma någon gående/joggande?". Jag säger eventuellt, eftersom det inte brukar vara speciellt mycket folk ute på kvällarna längs vår väg. Så hans mörkrädsla har faktiskt avtagit.

Vad hände då igår? Vid sextiden på kvällen tar jag på mig löparkläderna och beger mig ut. Allt går bra så länge som jag ser de ovan omtalade huslamporna, men sen... Sen drabbas jag av en kontratanke: Det kan VISST finnas "fula gubbar" ute längs vägarna! Jag tänkte på Carolin som så tragiskt blev mördad uppe i norr.

Min runda blev hastigt och olustigt avkortad, vid det sista huset beslutade jag mig för att vända. På väg tillbaka kommer en bil bakifrån. Det är en stor van, föraren saktar in, kör långsamt förbi. Jag ser att det är en ensam man och han höjer handen för att hälsa. Min fantasi skenar iväg och jag ser i mitt inre hur bilen stannar bakom nästa kurva för att lägga sig i bakhåll för mig.

På darriga ben tar jag mig fram, närmar mig kurvan och med hjärtat bultande löper jag igenom den. DÅ ser jag den stora bilen! Den står parkerad, fortfarande med motorn igång och lyktorna påslagna, nere vid en av sjöbodarna. Jag trodde jag skulle dö!!!

Vad göra? Att vända om och löpa ut mot Rävsön var inte något alternativ, det är långt mellan de bofasta där. Alltså tvingade jag mig själv att springa vidare hemåt, förbi den mystiska bilen. Och det gick ju naturligtvis bra. Mest troligt var det en ortsbo som jag känner (eftersom han hejade), som skulle se till sin sjöbod. Men i mitt uppjagade tillstånd förvandlades verkligheten till rena kriminalromanen. Fast grejen är ju att man i tidningarna nästan varje dag kan läsa om händelser som skulle kunna vara tagna ur en deckare. Inte underligt att man blir rädd!

Just nu känner jag mig förbannad. Förbannad på att människors (läs: mäns) handlingar mot andra begränsar min handlingsfrihet. För jag tror att det kommer att dröja länge innan jag joggar i mörket igen.

Vinterns första snö

Vinterns första snö låg i morse som ett fint puder över omgivningen. Nu är den dock ett minne blott, bortmotad av Fru Sol. Det verkar inte heller som om vi ska drabbas av det snöoväder som hotar södra Sverige. Tyvärr. För jag gillar ju som bekant snö. Det var verkligen en urtrist vinter ifjol, bara is och halka. Nej, fram för ett ordenligt snödjup så man kan spänna på sig skidorna.

5 grader kallt, perfekt vallat, blå himmel och sol - aaaah, det kan inte bli bättre!

Sena nyheter

Ibland är riksmedierna mer än lovligt sega. Kolla bara på det HÄR.

Det är länge sedan man hörde talas om detta. Lite skadeglatt kan man konstatera att det endast är äkta Höga Kustenbor som kan det där med surströmming. Sedan Gävle Fisk tog över Nordingrås stolthet har det bara gått utför.

Om jag som ÄKTA INFÖDD Höga Kustenbo äter surströmming? Jag skäms att erkänna det, men - nej. Dricker inte kaffe heller...

Oväntad utflykt

I morse skulle jag skjutsa maken och mina två söner till bussen. Stefan ska på jobb i Stockholm och grabbarna till sina älskade kusiner i Hamrångefjärden (ligger cirka fem mil norr om Gävle).

Eftersom bussen gick redan klockan 06.00 blev det ett tidigt uppvaknande. Som tur var kände min hjärna fortfarande av sommartiden, så det gick relativt lätt att lämna den härliga sängvärmen. Jag vinkade av min älsklingar och åkte med en liten klump i halsen hemåt. Visst är det skönt med ensamtid, men ända från tisdag till söndag?

Nåväl, hade jag inte vaknat till ordentligt så gjorde jag det när jag kom hem. Inne i förstugan stod nämligen Stefans fullpackade ryggsäck kvar! Jag ringde genast upp och frågade om han inte skulle ha den. Svaret blev naturligtvis - ja! I ryggsäcken fanns alla hans kläder och han som skulle på konferens! ! "Nu ligger jag illa till", stönade min bättre hälft.

Så vad gör jag? Säger naturligtvis att jag åker ned till Sundsvalls tågstation med ryggan. En och en halv timme senare är problemet ur världen och allt är frid och fröjd igen. Stefan var dock väldigt tacksam, så tacksam att han yttrade nåt jag aldrig hört honom säga förut: "Du kan väl åka in på Ikea-området och köpa nåt".
!!!
Yttrat av min miljöpartisktiske non-kommersielle make...

Jag hoppade dock över det generösa förslaget och åkte hem. Var hemma lagom till ica öppnade på Nordingråvallen kl 9.

Snacka om snabba ryck! Fast nu är jag urtrött. Borde jobba lite, men tror inte jag orkar.

Tjingeling!

Modo-röv???

Foppa - hjältarnas hjälte och tidernas skridskokung konfronteras med en liten Björklövenfan.