Som egenföretagare funderar jag en hel del över mitt varumärke. Jag vill naturligtvis att Ordpilot Höga Kusten enbart ska ha positiva kännetecken. Jag sätter en ära i att uppfylla mina kunders önskningar och gör mitt yttersta för att mina tjänster motsvarar förväntningarna. Det här är i sig inga konstigheter, som entreprenör handlar service och tillmötesgående om ren och skär överlevnad. I mitt fall är det också ett personlighetsdrag; jag anser mig vara en generös person.
Idag diskuterade jag tillsammans med två vänner som också är soloföretagare svårigheten med prissättning. Ja, du läste rätt. Det är inte alltid lätt att sätta ett pris på sina tjänster. Det blir extra svårt eftersom man som soloföretagare ÄR sitt företag, prislappen blir alltså på sig själv. Personligen vet jag att jag ofta lägger ett lägre pris än vad jag borde.
Vad kan man då göra för att överkomma denna rädsla? Jag satte mig ned och funderade över vad som särskiljer mig från andra företagare i min bransch och kom fram till följande:
1) Jag gör bra och högkvalitativa jobb.
2) Jag är social och har lätt att få kontakt med mina kunder.
3) Jag uppfyller alltid mina kunders önskemål.
4) Jag är noggrann och lämnar inget åt slumpen.
5) Jag har en stor tjänstvillighet och hög känsla för service. Mina kunder kan när som helst kontakta mig för instruktioner och hjälp.
Speciellt den sista punkten tror jag särskiljer mig från andra; den är liksom "grädden på moset" för alla som anlitar Ordpilot.
09 december, 2008
Veckans Fototriss: Siffror
Veckans utmaning i Fototriss är siffror. Mina bilder får spegla morgnarna hemma hos mig just nu. Varje morgon tänder jag och pojkarna ett ljus och tittar på adventskalendern. Grabbarna öppnar också sina chokladkalendrar, det är tradition att de får sådana av sin mormor. 13-årige Anton börjar växa ifrån tv-kalendern, men godisditon tackar han inte nej till. 07.37 väntar skolbussen, så vid min sista bild börjar arbetsdagen.
Mysigt? Jo, det är det. Det har sina fördelar att jobba hemifrån!
Här hittar du andra fototrissare.
Mysigt? Jo, det är det. Det har sina fördelar att jobba hemifrån!
Här hittar du andra fototrissare.
07 december, 2008
Miljö kan bli business
Har tänkt vidare på det jag skrev om i morse. Man kan tjäna pengar på miljön. Ett faktum som inte tillräckligt många svenskar insett än. Vi anser oss duktiga på miljöarbete och är både när det gäller lagstiftning, ny teknik och personligt engagemang på det lilla planet, t ex källsortering.
Däremot finns det ett område som ännu är relativt outforskad mark när det gäller kopplingen miljö och ekonomisk förtjänst. Det handlar om marknaden. Börsen.
Jag ska villigt erkänna att jag inte kan mycket om detta, men lyssnade vid ett tillfälle på Sasja Beslik, som är analyschef vid det svenska fondbolaget Banco Fonder AB. Banco är ledande i vårt land inom ansvarsfulla placeringar och ideella fonder. Sasja sa bland annat:
– De flesta svenska företag kan beskriva för hur deras miljöledningssystemet ser ut, men tyvärr inte redovisa om och hur de tjänar pengar på miljö.
Lite provocerande slängde Sasja Beslik ut ut frågan "Vad kostar jordklotet och vår framtid?" till auditoriet. Det blev dödstyst. Svaret uteblev.
– Är det inte konstigt att vi bara fortsätter som vanligt? Av 50 investerade kronor är det bara 1 krona som investeras med hänsyn till miljön.
Sasja Beslik menar att det är förundrande att en sådan stor sektor som finansvärlden inte finns med som "boven i dramat". Enligt honom får inte finansvärlden vara avskild från miljön, då kommer vi att investera oss till avgrunden.
– Genom att styra pengarna på ett smart sätt kan vi utforska nya sätt att utföra saker och ting; att utmana rådande strukturer.
I sitt arbete som analyschef har Sasja bland annat rollen att hitta företag som kan ingå i fondportföljen. Sanningen är den att det finns ganska få svenska och nordiska företag som platsar.
– En av mina viktigaste uppgifter att fördjupa ägardialogerna och vidareutveckla kraven på företagen. Sverige är helt klart utvecklingsbart, men det måste till ett större ekonomiskt inflöde för att företagen ska kunna ta nästa steg.
Sasja berättade om när Banco undersökte hur det stod till med hanteringen av vatten i 14 börsnoterade svenska företag. Endast två hade en vattenstrategi. H&M var ett av dem. Företaget har undersökt vad i deras affärsidé som kräver mycket vatten. De deltar även i ett projekt för att förbättra miljön för bomullsodlarna och erbjuder leverantörernas leverantörer kunskap för att förbättra vattenhanteringen vid tillverkningen av tygerna.
– Ett par jeans kräver ofattbara 11 000 liter vatten. Kan man tjäna pengar på vatten? Tveklöst ja, man kan tjäna pengar på allt.
Och det är där skon klämmer. Svenska företag måste förstå att man faktiskt kan tjäna pengar på miljöteknik och energisparande sektorer! Enligt Sasja Beslik finns både idéerna och kunskapen, det som saknas är modet att satsa.
– Brittiska och amerikanska företag ligger betydligt längre fram.
En annan utmaning som Banco Fonder brottas med är att få vanliga människor att satsa på miljöfonder. Utan fondkapital att investera med kommer man inte långt och då har man heller inget effektivt påtryckningsmedel gentemot företagen.
– Vi är dock övertygade om att folk på sikt kommer att upptäcka den inneboende kraft som finns i att ta ställning för både miljömässiga och sociala aspekter. Genom att investera klokt kan man faktiskt göra skillnad!
(Jag lyssnade till Sasja Beslik när han talade under Västernorrlandsdagen i april 2008. Min roll under dagen var att dokumentera den med text och bild. Det du kan läsa här ovan är en del av texten)
Däremot finns det ett område som ännu är relativt outforskad mark när det gäller kopplingen miljö och ekonomisk förtjänst. Det handlar om marknaden. Börsen.
Jag ska villigt erkänna att jag inte kan mycket om detta, men lyssnade vid ett tillfälle på Sasja Beslik, som är analyschef vid det svenska fondbolaget Banco Fonder AB. Banco är ledande i vårt land inom ansvarsfulla placeringar och ideella fonder. Sasja sa bland annat:
– De flesta svenska företag kan beskriva för hur deras miljöledningssystemet ser ut, men tyvärr inte redovisa om och hur de tjänar pengar på miljö.
Lite provocerande slängde Sasja Beslik ut ut frågan "Vad kostar jordklotet och vår framtid?" till auditoriet. Det blev dödstyst. Svaret uteblev.
– Är det inte konstigt att vi bara fortsätter som vanligt? Av 50 investerade kronor är det bara 1 krona som investeras med hänsyn till miljön.
Sasja Beslik menar att det är förundrande att en sådan stor sektor som finansvärlden inte finns med som "boven i dramat". Enligt honom får inte finansvärlden vara avskild från miljön, då kommer vi att investera oss till avgrunden.
– Genom att styra pengarna på ett smart sätt kan vi utforska nya sätt att utföra saker och ting; att utmana rådande strukturer.
I sitt arbete som analyschef har Sasja bland annat rollen att hitta företag som kan ingå i fondportföljen. Sanningen är den att det finns ganska få svenska och nordiska företag som platsar.
– En av mina viktigaste uppgifter att fördjupa ägardialogerna och vidareutveckla kraven på företagen. Sverige är helt klart utvecklingsbart, men det måste till ett större ekonomiskt inflöde för att företagen ska kunna ta nästa steg.
Sasja berättade om när Banco undersökte hur det stod till med hanteringen av vatten i 14 börsnoterade svenska företag. Endast två hade en vattenstrategi. H&M var ett av dem. Företaget har undersökt vad i deras affärsidé som kräver mycket vatten. De deltar även i ett projekt för att förbättra miljön för bomullsodlarna och erbjuder leverantörernas leverantörer kunskap för att förbättra vattenhanteringen vid tillverkningen av tygerna.
– Ett par jeans kräver ofattbara 11 000 liter vatten. Kan man tjäna pengar på vatten? Tveklöst ja, man kan tjäna pengar på allt.
Och det är där skon klämmer. Svenska företag måste förstå att man faktiskt kan tjäna pengar på miljöteknik och energisparande sektorer! Enligt Sasja Beslik finns både idéerna och kunskapen, det som saknas är modet att satsa.
– Brittiska och amerikanska företag ligger betydligt längre fram.
En annan utmaning som Banco Fonder brottas med är att få vanliga människor att satsa på miljöfonder. Utan fondkapital att investera med kommer man inte långt och då har man heller inget effektivt påtryckningsmedel gentemot företagen.
– Vi är dock övertygade om att folk på sikt kommer att upptäcka den inneboende kraft som finns i att ta ställning för både miljömässiga och sociala aspekter. Genom att investera klokt kan man faktiskt göra skillnad!
(Jag lyssnade till Sasja Beslik när han talade under Västernorrlandsdagen i april 2008. Min roll under dagen var att dokumentera den med text och bild. Det du kan läsa här ovan är en del av texten)
Business as usual
Jag läste imorse i tidningen Times oktobernummer en krönika av Michael Kinsley. Den börjar:
"They keep telling us that this is the worst financial crisis since the Great Depression. But there is at least one difference: in the Great Depression, nobody needed to be told they were in a depression."
Precis så tänkte jag igår när jag besökte Birsta City i syfte att handla julklappar. Inte märks det mycket av den ekonomiska krisen. Det är inte klokt så mycket folk som rör sig på området, Vägverket har ett stort uppdrag att lösa trafikkaoset där inne. Och som folk handlar! Det är överfyllda kundvagnar och välgödda kassar i var mans hand.
Själv drog jag också min beskärda del till kommersialismens överlevnad, till viss del med en otäck bismak i munnen. OK att handla nya kläder till en växande tonåring, det behövs verkligen. Men när man desperat bollar med en rubikskub för att komma på den där sista lilla klappen till systersonen, då är det inte kul! (Det blev ingen rubikskub, kan jag berätta, utan något annat som är mycket nyttigare och mera uppbyggligt.)
I ovan nämnda tidning hade de fokus på att hylla människor som verkligen gör något för att förändra världen. Det handlar om initiativ för att stoppa skövlingen av regnskog, hejda glaciärernas avsmältning, skapa smarta uthyrningssystem för cyklar, göra "gröna" pengar på aktiemarknaden, skapa långsiktigt hållbara städer, hejda slit- och slängkulturen och massor av annat.
Jag önskar verkligen att ni skulle läsa dessa artiklar. De ger hopp för framtiden! Ibland kan jag känna mig desillusionerad när det gäller mänsklighetens vilja och kapacitet att rädda världen. Genom att läsa om dessa människor (en som tas upp är faktiskt Arnold Schwarzenegger) får jag energi och ny tro på att vi kanske kan fixa det.
Tyvärr är det alltför få i min näromgivning som har den här insikten. Jag blir ärligt så trött på folk som bara gnäller på allt och alla och som hellre riktar fokus (dvs ansvaret) på någon annan än sig själv. Häromdagen träffade jag en man som hävdade att det var helt OK att elda upp målat virke, för "så länge som de hugger ned regnskogen spelar det ingen roll vad vi gör".
Suck! Kan det vara så enkelt (och tragiskt) att de som väljer att bo kvar här i Höga Kusten inte direkt toppar listan över intelligentian? Alternativt inte har kunskap nog för att förstå?
Att det är bottenskrapet som blir kvar?
NEJ! Så är det naturligtvis inte. Men vi saknar någon som går i bräschen för miljöfrågorna och som kan tjäna som upplysare. En sådan efterlyser jag! Min man är engagerad i miljöpartiet i Kramfors, men även där är det tungt. Det blir tungt om man bara är 3-4 personer som är villiga att engagera sig.
Frågan är: Vad gör vi andra? Åker till Birsta och handlar?
"They keep telling us that this is the worst financial crisis since the Great Depression. But there is at least one difference: in the Great Depression, nobody needed to be told they were in a depression."
Precis så tänkte jag igår när jag besökte Birsta City i syfte att handla julklappar. Inte märks det mycket av den ekonomiska krisen. Det är inte klokt så mycket folk som rör sig på området, Vägverket har ett stort uppdrag att lösa trafikkaoset där inne. Och som folk handlar! Det är överfyllda kundvagnar och välgödda kassar i var mans hand.
Själv drog jag också min beskärda del till kommersialismens överlevnad, till viss del med en otäck bismak i munnen. OK att handla nya kläder till en växande tonåring, det behövs verkligen. Men när man desperat bollar med en rubikskub för att komma på den där sista lilla klappen till systersonen, då är det inte kul! (Det blev ingen rubikskub, kan jag berätta, utan något annat som är mycket nyttigare och mera uppbyggligt.)
I ovan nämnda tidning hade de fokus på att hylla människor som verkligen gör något för att förändra världen. Det handlar om initiativ för att stoppa skövlingen av regnskog, hejda glaciärernas avsmältning, skapa smarta uthyrningssystem för cyklar, göra "gröna" pengar på aktiemarknaden, skapa långsiktigt hållbara städer, hejda slit- och slängkulturen och massor av annat.
Jag önskar verkligen att ni skulle läsa dessa artiklar. De ger hopp för framtiden! Ibland kan jag känna mig desillusionerad när det gäller mänsklighetens vilja och kapacitet att rädda världen. Genom att läsa om dessa människor (en som tas upp är faktiskt Arnold Schwarzenegger) får jag energi och ny tro på att vi kanske kan fixa det.
Tyvärr är det alltför få i min näromgivning som har den här insikten. Jag blir ärligt så trött på folk som bara gnäller på allt och alla och som hellre riktar fokus (dvs ansvaret) på någon annan än sig själv. Häromdagen träffade jag en man som hävdade att det var helt OK att elda upp målat virke, för "så länge som de hugger ned regnskogen spelar det ingen roll vad vi gör".
Suck! Kan det vara så enkelt (och tragiskt) att de som väljer att bo kvar här i Höga Kusten inte direkt toppar listan över intelligentian? Alternativt inte har kunskap nog för att förstå?
Att det är bottenskrapet som blir kvar?
NEJ! Så är det naturligtvis inte. Men vi saknar någon som går i bräschen för miljöfrågorna och som kan tjäna som upplysare. En sådan efterlyser jag! Min man är engagerad i miljöpartiet i Kramfors, men även där är det tungt. Det blir tungt om man bara är 3-4 personer som är villiga att engagera sig.
Frågan är: Vad gör vi andra? Åker till Birsta och handlar?
05 december, 2008
Lyckan smittar av sig
Läser i Dagens Nyheter den sensationella nyheten att lycka smittar av sig. Som om det vore nåt nytt. Alla vet väl vad ett smittande skratt kan göra och hur oändligt glad man kan vara för någon annan. Tydligen är det våra närmaste som gör oss lyckliga, arbetskamraternas väl och ve är inte lika angeläget för oss.
Själv kan jag inte känna mig annat än på gott humör. Jag fick nämligen igår nya vantar av Anton, alldeles egenhändigt tillverkade vantar i fleece. Inte dåligt av en 13-årig kille, va´? Deras signalfärger ger omedelbar effekt även på omgivningen. Vilka häftiga! är det tillrop som mött mig hittills.
Destination Höga Kusten
Idag släpps det första av Destination Höga Kustens nyhetsbrev. Ordpilot står tillsammans med projektet för produktionen.
Läs mer...
Läs mer...
04 december, 2008
Morfar Manne 100 år
Idag skulle min morfar Manne ha fyllt 100 år. Förhållandet mellan oss var lite speciellt, eftersom jag har samma födelsedag som han. Jag vet inte om det var detta faktum som gjorde att jag kände ett sådant band med Manne. Som barn upplevde jag nog honom som lite vrång, han tyckte vi barn "stimmade" och tog gärna sin tillflykt till lon när det blev för stojigt.
I takt med att jag växte upp stärktes kontakten och vi hade många och roliga diskussioner. Vi var inte alltid överens, men det gjorde saken så mycket roligare. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, mycket om hur det var förr i världen men även om fenomen i dagens samhälle. Jag bodde också hos mormor och morfar en hel sommar när jag precis slutat gymnasiet och det var lite struligt i vår familj. Därefter flyttade jag faktiskt aldrig "hem" igen, utan valde att stå på egna ben.
I våra dagar talas det mycket om självuppfyllelse och att bejaka sin identitet. Hur mycket av den varan fick Manne uppleva? I hans värld fanns det inte många alternativ – det var nog ganska klart att han skulle överta gården. Oavsett om han egentligen ville något annat.
Nu vet jag faktiskt inte om Manne hade några hemliga drömmar. Han kanske önskade att bli polis, lärare eller handlare, vad vet jag? Men det tvivlar jag på. Morfar gav ett förnöjt intryck. Jag tror det var bonde som gällde från start och på hobbynivå hägrade upplevelser kopplade till jakt och fiske.
Morfar gick bort år 2000, några dagar innan han skulle ha fyllt 92 år. Jag saknar honom än!
Morfar Manne på 90-årsdagen.
03 december, 2008
Vad vore man utan kollegor?
Nätverk är ett näst intill uttjatat begrepp. Det ska byggas nätverk här och stärkas nätverk där. Uttrycket kan ibland stå mig upp i halsen.
Men sanningen är den att man skulle stå sig alldeles slätt utan sina nätverk. Både de professionella och de sociala är oerhört viktiga.
För tillfället håller jag att snickra ihop en hemsida. Inspirationen tröt och jag önskade för tusende gången att jag kunde teckna. Jag hade en illustration i huvudet, men kunde inte realisera den.
Vad gör jag då? Ringer till min kollega Sven så klart! På nolltid löste han problemet åt mig och jag kommer att kunna visa upp en läcker sajt. På min fråga vilket arvode han ville ha för jobbet, kontrade han med samma summa som jag begärt då jag förra veckan hjälpte honom i en knivig situation.
Tjänster och gentjänster är inte att förakta! Kan man dessutom räkna sin affärskollega som vän är det ännu bättre. Det gör jag i Svens fall. Tack, du!
Men sanningen är den att man skulle stå sig alldeles slätt utan sina nätverk. Både de professionella och de sociala är oerhört viktiga.
För tillfället håller jag att snickra ihop en hemsida. Inspirationen tröt och jag önskade för tusende gången att jag kunde teckna. Jag hade en illustration i huvudet, men kunde inte realisera den.
Vad gör jag då? Ringer till min kollega Sven så klart! På nolltid löste han problemet åt mig och jag kommer att kunna visa upp en läcker sajt. På min fråga vilket arvode han ville ha för jobbet, kontrade han med samma summa som jag begärt då jag förra veckan hjälpte honom i en knivig situation.
Tjänster och gentjänster är inte att förakta! Kan man dessutom räkna sin affärskollega som vän är det ännu bättre. Det gör jag i Svens fall. Tack, du!
02 december, 2008
Bådar gott
På torsdag fyller jag år. Min yngste son har satt upp ett anslag på sin dörr som gör mig så nyfiken.
Vad kan det vara? Definitivt ett stort paket. Säkert hårt... Fast jag kan ta ett litet också. Typ från Guldfynd. Fast min man brukar skämta och säga att han ska köpa ett paket spik. Än har det aldrig hänt, men man vet ju aldrig.
Skämt åsido, så är presenter för vuxna inte så viktiga i vår familj. Vi köper inte heller julklappar till andra än barnen och deras kusiner. Prylhysterin är total i vårt samhälle - vi ska konsumera oss ur finansiella kriser. Hur sjukt är inte det? Och när barnen inte ens kan klämma fram en önskelista, vad ska man då köpa? Nä, köpa för köpandet skull, det är jag less på.
Vad kan det vara? Definitivt ett stort paket. Säkert hårt... Fast jag kan ta ett litet också. Typ från Guldfynd. Fast min man brukar skämta och säga att han ska köpa ett paket spik. Än har det aldrig hänt, men man vet ju aldrig.
Skämt åsido, så är presenter för vuxna inte så viktiga i vår familj. Vi köper inte heller julklappar till andra än barnen och deras kusiner. Prylhysterin är total i vårt samhälle - vi ska konsumera oss ur finansiella kriser. Hur sjukt är inte det? Och när barnen inte ens kan klämma fram en önskelista, vad ska man då köpa? Nä, köpa för köpandet skull, det är jag less på.
01 december, 2008
Det hade jag ingen aaaaaning om...
Visste ni att det är lag på att man inom tre månader efter födseln måste rapportera namnet på sitt barn till Skatteverket? Jag har fött två barn och har faktiskt inget minne av att vi skickade in papper på pojkarnas namn. Men det sägs ju att nyförlösta har gröt i skallen...
Hur som haver, intressant är det. Denna artikel hittade jag på Sydsvenskans hemsida:
Dyrt att glömma bort sitt nyfödda barns namn
Av Marika Anjou, Alf Sjögren och Peter Zupanovic
Skatteverket har hotat tre mammor i Skåne med vite. Anledning: de har inte lämnat in en anmälan om förnamn på sina barn i tid.
Nyföddas namn ska enligt lagen anmälas inom tre månader. Skatteverket har nu upptäckt två fall i Skåne där det inte gjorts.
En mamma i Malmö har fått flera påminnelser angående sitt tvååriga barn. Om hon inte skickar in en namnanmälan inom 15 dagar kan hon tvingas betala 2 000 kronor i vite. Betalas inte vitet lämnas kravet för indrivning.
Skatteverket hotade nyligen en mamma i Lomma med vite på
4 000 kronor för att hennes snart ettåriga dotter inte fått något förnamn.
– Det hade jag helt glömt, men nu är det inskickat. Jag trodde att min man skickat in och han trodde att jag skickat in uppgifterna, säger mamman.
Dottern har nu tre förnamn och det är fullt tillräckligt för att hindra Skatteverket från att gå vidare till länsrätten för att få vitet utdömt.
Desssutom hotas två Lundaföräldrar med vite på 4 000 kronor var om de inte ger sitt 1,5-åriga barn ett namn inom 15 dagar.
Att namnärenden går så långt att föräldrarna hotas med böter är ovanligt. Birgitta Adlers på folkbokföringsenheten vid skatteverket i Stockholm har bara haft ett tjugotal ärenden i Sverige sedan 2005.
Fallen tros vara fler. Just nu koncentreras kontrollen till Skåne.
Vad beror det på att namn inte anmäls?
– Man kanske inte är överens om förnamnet. Föräldrarna kanske har separerat och inte vill samarbeta. Andra kanske inte ens vet om att man måste skicka in en anmälan, eller så bryr de sig inte om det, säger Birgitta Adlers.
Innan skatteverket hotar med vite har socialtjänsten kopplats in för att lösa problemet.
Hur som haver, intressant är det. Denna artikel hittade jag på Sydsvenskans hemsida:
Dyrt att glömma bort sitt nyfödda barns namn
Av Marika Anjou, Alf Sjögren och Peter Zupanovic
Skatteverket har hotat tre mammor i Skåne med vite. Anledning: de har inte lämnat in en anmälan om förnamn på sina barn i tid.
Nyföddas namn ska enligt lagen anmälas inom tre månader. Skatteverket har nu upptäckt två fall i Skåne där det inte gjorts.
En mamma i Malmö har fått flera påminnelser angående sitt tvååriga barn. Om hon inte skickar in en namnanmälan inom 15 dagar kan hon tvingas betala 2 000 kronor i vite. Betalas inte vitet lämnas kravet för indrivning.
Skatteverket hotade nyligen en mamma i Lomma med vite på
4 000 kronor för att hennes snart ettåriga dotter inte fått något förnamn.
– Det hade jag helt glömt, men nu är det inskickat. Jag trodde att min man skickat in och han trodde att jag skickat in uppgifterna, säger mamman.
Dottern har nu tre förnamn och det är fullt tillräckligt för att hindra Skatteverket från att gå vidare till länsrätten för att få vitet utdömt.
Desssutom hotas två Lundaföräldrar med vite på 4 000 kronor var om de inte ger sitt 1,5-åriga barn ett namn inom 15 dagar.
Att namnärenden går så långt att föräldrarna hotas med böter är ovanligt. Birgitta Adlers på folkbokföringsenheten vid skatteverket i Stockholm har bara haft ett tjugotal ärenden i Sverige sedan 2005.
Fallen tros vara fler. Just nu koncentreras kontrollen till Skåne.
Vad beror det på att namn inte anmäls?
– Man kanske inte är överens om förnamnet. Föräldrarna kanske har separerat och inte vill samarbeta. Andra kanske inte ens vet om att man måste skicka in en anmälan, eller så bryr de sig inte om det, säger Birgitta Adlers.
Innan skatteverket hotar med vite har socialtjänsten kopplats in för att lösa problemet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
