När jag pluggade på universitet var jag en regelbunden gäst på gymnastikpassen hos IKSU (tror det betyder IdrottsKlubben Studenterna Umeå). Oftast cyklade jag till stora sporthallen, men ibland hände det att jag och de övriga tjejerna i korridoren brände fett på hemmaplan, dvs i Mariehemsskolans gympasal.
Vid ett tillfälle hängde killarna på. Och jäklar, så svårt det var att hålla sig för skratt! Tror knappast att jag lyckades med det. Grabbarna bekräftade verkligen myten om den stele, non-koordinatiske mannen. Stefan var en av dem och jag kan säga att det var INTE då jag blev kär i honom! Fast kul hade vi! Både under passet och efter.
Här har jag dock hittat en video som gör att mina fördomar om orörliga män kommer på skam. Å det allra gruvligaste. Undrar hur länge de har måst öva för att få till det här (kolla på hela videon):
16 december, 2008
Avundsvärd talang
Det finns saker som jag önskar att jag vore duktig på. En av dem är att teckna. Tänk en sådan gåva det vore att kunna uttrycka sig i bild, att skapa djup och känsla.
Häromveckan fick jag ett mejl innehållande bilder signerade en verklig mästare på tredimensionalism. Julian Beever skapar med sina kritamålningar en illusion av att allt är verkligt, förutsatt att man tittar från rätt vinkel. Egentligen ligger målningarna där platt på marken.
Jag tycker det är helt fantastiskt! Vad tycker ni?
Svårt att förstå att den lilla killen står på marken.
Nu kommer jag och tar dig!
Tänk att kunna glädja människor med sin konst!
Folk undviker faktiskt "hålet"!
Allt är fejk, till och med vattnet.
Duktig att klättra?
Häromveckan fick jag ett mejl innehållande bilder signerade en verklig mästare på tredimensionalism. Julian Beever skapar med sina kritamålningar en illusion av att allt är verkligt, förutsatt att man tittar från rätt vinkel. Egentligen ligger målningarna där platt på marken.
Jag tycker det är helt fantastiskt! Vad tycker ni?
Svårt att förstå att den lilla killen står på marken.
Nu kommer jag och tar dig!
Tänk att kunna glädja människor med sin konst!
Folk undviker faktiskt "hålet"!
Allt är fejk, till och med vattnet.
Duktig att klättra?
Självporträtt av Julian Beever.
14 december, 2008
Fototriss - rund
Veckans utmaning i Fototriss är: Naturligt runda former.
Andra bidrag hittar ni HÄR.
Ljusets lek i kameralinsen ger en vanlig gatlampa magisk aura.
Appearances might be deceptive...
En av många runda stenar vid klapperstensfältet på vackra Rotsidan i Nordingrå. Formad genom årtusenden av svallvågor.
Andra bidrag hittar ni HÄR.
Ljusets lek i kameralinsen ger en vanlig gatlampa magisk aura.
Appearances might be deceptive...
En av många runda stenar vid klapperstensfältet på vackra Rotsidan i Nordingrå. Formad genom årtusenden av svallvågor.
13 december, 2008
Än en gång rörd till tårar
Ju äldre jag blir, desto lättare rörs jag till tårar. Något som alltid får det att stockas i halsen på mig är när barnen uppträder och visar upp sina kunskaper. Det behöver inte nödvändigtvis vara mina egna barn, jag känner samma stolthet över andras telningar också.
Igårkväll höll Nordingråskolan sitt traditionsenliga luciafirande i kyrkan. Förutom luciatåget, som i år bestod av klass 6 förstärkta av 5:an, gav kulturskolans elever prov på sina färdigheter. Det var sång, musik och dans. Förstklassig, tycker jag så klart.
Jag sitter där i bänken och är så stolt över alla duktiga Nordingråbarn att jag kan spricka! De är så fina och jag känner en enorm tacksamhet över våra duktiga lärare som trollar fram glädje hos barnen.
Min son Gustaf har spelat blockflöjt i en termin och jag kan ärligt säga att han är jätteduktig. Det påstår jag inte bara för att jag är mamma, utan jag märker att han har ett musikaliskt öra och lätt för att snappa upp melodier. Noterna är inga problem, de fixade han med en gång.
Gustaf fick äran att inleda Jingle Bells genom att spela de första två raderna alldeles själv. Han var mycket glad när han blev tillfrågad, men ju närmare uppspelningen kom desto mer tveksam blev han. När han igår kom hem från skolan var han lite irriterad och uttryckte: "Jag har inte helg än. Det blir inte helg förrän det är över i kyrkan."
Jag förstod att han var nervös och att han faktiskt ångrat att han tackade ja till solostycket. Därför var det så skönt när Gustaf sekunderna innan firandet började, kom till oss i kyrkbänken och sa: "Nu vet jag hur man ska göra. Det är bara att tänka bort publiken och spela."
Och Gustaf spelade. Prickfritt. Och mammas hjärta smälte.
Än en gång.
Blockflöjtsgänget med sin lärare Kattis.
Gustaf och bästa kompisen Hampus.
Klass 5 och 6 skötte sig med den äran.
Igårkväll höll Nordingråskolan sitt traditionsenliga luciafirande i kyrkan. Förutom luciatåget, som i år bestod av klass 6 förstärkta av 5:an, gav kulturskolans elever prov på sina färdigheter. Det var sång, musik och dans. Förstklassig, tycker jag så klart.
Jag sitter där i bänken och är så stolt över alla duktiga Nordingråbarn att jag kan spricka! De är så fina och jag känner en enorm tacksamhet över våra duktiga lärare som trollar fram glädje hos barnen.
Min son Gustaf har spelat blockflöjt i en termin och jag kan ärligt säga att han är jätteduktig. Det påstår jag inte bara för att jag är mamma, utan jag märker att han har ett musikaliskt öra och lätt för att snappa upp melodier. Noterna är inga problem, de fixade han med en gång.
Gustaf fick äran att inleda Jingle Bells genom att spela de första två raderna alldeles själv. Han var mycket glad när han blev tillfrågad, men ju närmare uppspelningen kom desto mer tveksam blev han. När han igår kom hem från skolan var han lite irriterad och uttryckte: "Jag har inte helg än. Det blir inte helg förrän det är över i kyrkan."
Jag förstod att han var nervös och att han faktiskt ångrat att han tackade ja till solostycket. Därför var det så skönt när Gustaf sekunderna innan firandet började, kom till oss i kyrkbänken och sa: "Nu vet jag hur man ska göra. Det är bara att tänka bort publiken och spela."
Och Gustaf spelade. Prickfritt. Och mammas hjärta smälte.
Än en gång.
Blockflöjtsgänget med sin lärare Kattis.
Gustaf och bästa kompisen Hampus.
Klass 5 och 6 skötte sig med den äran.
11 december, 2008
Att våga sin dröm
Att forma sitt eget liv. Ta kommandot över tillvaron. Realisera sin dröm.
Helt enkelt - se till att man mår bra!
I min bekantskapskrets finns två systrar. De är ungefär lika gamla som jag, har barn i samma åldrar som mina och bor i grannbyn. Dessa systrar är fantastiska på det sättet att de alltid är sig själva. De har ett smittande glatt sätt och man inte undgå att själv bli skrattig i deras närvaro.
Vad beror detta på? Ja, jag vet egentligen inte, men jag tror en bidragande orsak är att de vågat göra det jag skrev inledningsvis. De lever helt enkelt sina liv på det sätt de själva önskar. Modet de visade när de kastade tidigare yrkesroller och karriärer åt sidan för att ta över sin fars jordbruk är imponerande. Jag vet att de under flera år förberedde sig för att bli "bondmoror", gick kurser och gjorde annat för att sätta sig in i vad som krävs för att driva ett lantbruk.
Den senaste tiden har mina bekanta fått mycket uppmärksamhet i media. Dels har man kunnat läsa om dem i tidskriften Amelia, dels har de varit gäster i Mittnytts Eftersnack. Nu finns de även med som kandidater i Mittnytts stora omröstning om "Årets Mittnyttsbo 2008".
Direktlänk till omröstningen finns HÄR!
Jag uppmanar er alla att rösta på Marie och Veronica. Dels för att de är så himla trevliga, dels för att de är ett föredöme för alla som drömmer om att göra något mer av sitt liv. Det handlar "bara" om att våga tro på sig själv och sin egen inneboende kapacitet!
Vem som vinner avslöjas den 17:e december i Mittnytts Eftersnack, SVT2 kl. 22.30.
Helt enkelt - se till att man mår bra!
I min bekantskapskrets finns två systrar. De är ungefär lika gamla som jag, har barn i samma åldrar som mina och bor i grannbyn. Dessa systrar är fantastiska på det sättet att de alltid är sig själva. De har ett smittande glatt sätt och man inte undgå att själv bli skrattig i deras närvaro.
Vad beror detta på? Ja, jag vet egentligen inte, men jag tror en bidragande orsak är att de vågat göra det jag skrev inledningsvis. De lever helt enkelt sina liv på det sätt de själva önskar. Modet de visade när de kastade tidigare yrkesroller och karriärer åt sidan för att ta över sin fars jordbruk är imponerande. Jag vet att de under flera år förberedde sig för att bli "bondmoror", gick kurser och gjorde annat för att sätta sig in i vad som krävs för att driva ett lantbruk.
Den senaste tiden har mina bekanta fått mycket uppmärksamhet i media. Dels har man kunnat läsa om dem i tidskriften Amelia, dels har de varit gäster i Mittnytts Eftersnack. Nu finns de även med som kandidater i Mittnytts stora omröstning om "Årets Mittnyttsbo 2008".
Direktlänk till omröstningen finns HÄR!
Jag uppmanar er alla att rösta på Marie och Veronica. Dels för att de är så himla trevliga, dels för att de är ett föredöme för alla som drömmer om att göra något mer av sitt liv. Det handlar "bara" om att våga tro på sig själv och sin egen inneboende kapacitet!
Vem som vinner avslöjas den 17:e december i Mittnytts Eftersnack, SVT2 kl. 22.30.
10 december, 2008
Ny hemsida!
Idag har jag släppt ännu en hemsida. Den här gången är det Härnösands, Kramfors och Örnsköldsviks gemensamma EU-projekt Leader Höga Kusten som fått en plattform på nätet.
Du hittar den på http://www.leaderhogakusten.se/.
Du hittar den på http://www.leaderhogakusten.se/.
09 december, 2008
Det lilla extra
Som egenföretagare funderar jag en hel del över mitt varumärke. Jag vill naturligtvis att Ordpilot Höga Kusten enbart ska ha positiva kännetecken. Jag sätter en ära i att uppfylla mina kunders önskningar och gör mitt yttersta för att mina tjänster motsvarar förväntningarna. Det här är i sig inga konstigheter, som entreprenör handlar service och tillmötesgående om ren och skär överlevnad. I mitt fall är det också ett personlighetsdrag; jag anser mig vara en generös person.
Idag diskuterade jag tillsammans med två vänner som också är soloföretagare svårigheten med prissättning. Ja, du läste rätt. Det är inte alltid lätt att sätta ett pris på sina tjänster. Det blir extra svårt eftersom man som soloföretagare ÄR sitt företag, prislappen blir alltså på sig själv. Personligen vet jag att jag ofta lägger ett lägre pris än vad jag borde.
Vad kan man då göra för att överkomma denna rädsla? Jag satte mig ned och funderade över vad som särskiljer mig från andra företagare i min bransch och kom fram till följande:
1) Jag gör bra och högkvalitativa jobb.
2) Jag är social och har lätt att få kontakt med mina kunder.
3) Jag uppfyller alltid mina kunders önskemål.
4) Jag är noggrann och lämnar inget åt slumpen.
5) Jag har en stor tjänstvillighet och hög känsla för service. Mina kunder kan när som helst kontakta mig för instruktioner och hjälp.
Speciellt den sista punkten tror jag särskiljer mig från andra; den är liksom "grädden på moset" för alla som anlitar Ordpilot.
Idag diskuterade jag tillsammans med två vänner som också är soloföretagare svårigheten med prissättning. Ja, du läste rätt. Det är inte alltid lätt att sätta ett pris på sina tjänster. Det blir extra svårt eftersom man som soloföretagare ÄR sitt företag, prislappen blir alltså på sig själv. Personligen vet jag att jag ofta lägger ett lägre pris än vad jag borde.
Vad kan man då göra för att överkomma denna rädsla? Jag satte mig ned och funderade över vad som särskiljer mig från andra företagare i min bransch och kom fram till följande:
1) Jag gör bra och högkvalitativa jobb.
2) Jag är social och har lätt att få kontakt med mina kunder.
3) Jag uppfyller alltid mina kunders önskemål.
4) Jag är noggrann och lämnar inget åt slumpen.
5) Jag har en stor tjänstvillighet och hög känsla för service. Mina kunder kan när som helst kontakta mig för instruktioner och hjälp.
Speciellt den sista punkten tror jag särskiljer mig från andra; den är liksom "grädden på moset" för alla som anlitar Ordpilot.
Veckans Fototriss: Siffror
Veckans utmaning i Fototriss är siffror. Mina bilder får spegla morgnarna hemma hos mig just nu. Varje morgon tänder jag och pojkarna ett ljus och tittar på adventskalendern. Grabbarna öppnar också sina chokladkalendrar, det är tradition att de får sådana av sin mormor. 13-årige Anton börjar växa ifrån tv-kalendern, men godisditon tackar han inte nej till. 07.37 väntar skolbussen, så vid min sista bild börjar arbetsdagen.
Mysigt? Jo, det är det. Det har sina fördelar att jobba hemifrån!
Här hittar du andra fototrissare.
Mysigt? Jo, det är det. Det har sina fördelar att jobba hemifrån!
Här hittar du andra fototrissare.
07 december, 2008
Miljö kan bli business
Har tänkt vidare på det jag skrev om i morse. Man kan tjäna pengar på miljön. Ett faktum som inte tillräckligt många svenskar insett än. Vi anser oss duktiga på miljöarbete och är både när det gäller lagstiftning, ny teknik och personligt engagemang på det lilla planet, t ex källsortering.
Däremot finns det ett område som ännu är relativt outforskad mark när det gäller kopplingen miljö och ekonomisk förtjänst. Det handlar om marknaden. Börsen.
Jag ska villigt erkänna att jag inte kan mycket om detta, men lyssnade vid ett tillfälle på Sasja Beslik, som är analyschef vid det svenska fondbolaget Banco Fonder AB. Banco är ledande i vårt land inom ansvarsfulla placeringar och ideella fonder. Sasja sa bland annat:
– De flesta svenska företag kan beskriva för hur deras miljöledningssystemet ser ut, men tyvärr inte redovisa om och hur de tjänar pengar på miljö.
Lite provocerande slängde Sasja Beslik ut ut frågan "Vad kostar jordklotet och vår framtid?" till auditoriet. Det blev dödstyst. Svaret uteblev.
– Är det inte konstigt att vi bara fortsätter som vanligt? Av 50 investerade kronor är det bara 1 krona som investeras med hänsyn till miljön.
Sasja Beslik menar att det är förundrande att en sådan stor sektor som finansvärlden inte finns med som "boven i dramat". Enligt honom får inte finansvärlden vara avskild från miljön, då kommer vi att investera oss till avgrunden.
– Genom att styra pengarna på ett smart sätt kan vi utforska nya sätt att utföra saker och ting; att utmana rådande strukturer.
I sitt arbete som analyschef har Sasja bland annat rollen att hitta företag som kan ingå i fondportföljen. Sanningen är den att det finns ganska få svenska och nordiska företag som platsar.
– En av mina viktigaste uppgifter att fördjupa ägardialogerna och vidareutveckla kraven på företagen. Sverige är helt klart utvecklingsbart, men det måste till ett större ekonomiskt inflöde för att företagen ska kunna ta nästa steg.
Sasja berättade om när Banco undersökte hur det stod till med hanteringen av vatten i 14 börsnoterade svenska företag. Endast två hade en vattenstrategi. H&M var ett av dem. Företaget har undersökt vad i deras affärsidé som kräver mycket vatten. De deltar även i ett projekt för att förbättra miljön för bomullsodlarna och erbjuder leverantörernas leverantörer kunskap för att förbättra vattenhanteringen vid tillverkningen av tygerna.
– Ett par jeans kräver ofattbara 11 000 liter vatten. Kan man tjäna pengar på vatten? Tveklöst ja, man kan tjäna pengar på allt.
Och det är där skon klämmer. Svenska företag måste förstå att man faktiskt kan tjäna pengar på miljöteknik och energisparande sektorer! Enligt Sasja Beslik finns både idéerna och kunskapen, det som saknas är modet att satsa.
– Brittiska och amerikanska företag ligger betydligt längre fram.
En annan utmaning som Banco Fonder brottas med är att få vanliga människor att satsa på miljöfonder. Utan fondkapital att investera med kommer man inte långt och då har man heller inget effektivt påtryckningsmedel gentemot företagen.
– Vi är dock övertygade om att folk på sikt kommer att upptäcka den inneboende kraft som finns i att ta ställning för både miljömässiga och sociala aspekter. Genom att investera klokt kan man faktiskt göra skillnad!
(Jag lyssnade till Sasja Beslik när han talade under Västernorrlandsdagen i april 2008. Min roll under dagen var att dokumentera den med text och bild. Det du kan läsa här ovan är en del av texten)
Däremot finns det ett område som ännu är relativt outforskad mark när det gäller kopplingen miljö och ekonomisk förtjänst. Det handlar om marknaden. Börsen.
Jag ska villigt erkänna att jag inte kan mycket om detta, men lyssnade vid ett tillfälle på Sasja Beslik, som är analyschef vid det svenska fondbolaget Banco Fonder AB. Banco är ledande i vårt land inom ansvarsfulla placeringar och ideella fonder. Sasja sa bland annat:
– De flesta svenska företag kan beskriva för hur deras miljöledningssystemet ser ut, men tyvärr inte redovisa om och hur de tjänar pengar på miljö.
Lite provocerande slängde Sasja Beslik ut ut frågan "Vad kostar jordklotet och vår framtid?" till auditoriet. Det blev dödstyst. Svaret uteblev.
– Är det inte konstigt att vi bara fortsätter som vanligt? Av 50 investerade kronor är det bara 1 krona som investeras med hänsyn till miljön.
Sasja Beslik menar att det är förundrande att en sådan stor sektor som finansvärlden inte finns med som "boven i dramat". Enligt honom får inte finansvärlden vara avskild från miljön, då kommer vi att investera oss till avgrunden.
– Genom att styra pengarna på ett smart sätt kan vi utforska nya sätt att utföra saker och ting; att utmana rådande strukturer.
I sitt arbete som analyschef har Sasja bland annat rollen att hitta företag som kan ingå i fondportföljen. Sanningen är den att det finns ganska få svenska och nordiska företag som platsar.
– En av mina viktigaste uppgifter att fördjupa ägardialogerna och vidareutveckla kraven på företagen. Sverige är helt klart utvecklingsbart, men det måste till ett större ekonomiskt inflöde för att företagen ska kunna ta nästa steg.
Sasja berättade om när Banco undersökte hur det stod till med hanteringen av vatten i 14 börsnoterade svenska företag. Endast två hade en vattenstrategi. H&M var ett av dem. Företaget har undersökt vad i deras affärsidé som kräver mycket vatten. De deltar även i ett projekt för att förbättra miljön för bomullsodlarna och erbjuder leverantörernas leverantörer kunskap för att förbättra vattenhanteringen vid tillverkningen av tygerna.
– Ett par jeans kräver ofattbara 11 000 liter vatten. Kan man tjäna pengar på vatten? Tveklöst ja, man kan tjäna pengar på allt.
Och det är där skon klämmer. Svenska företag måste förstå att man faktiskt kan tjäna pengar på miljöteknik och energisparande sektorer! Enligt Sasja Beslik finns både idéerna och kunskapen, det som saknas är modet att satsa.
– Brittiska och amerikanska företag ligger betydligt längre fram.
En annan utmaning som Banco Fonder brottas med är att få vanliga människor att satsa på miljöfonder. Utan fondkapital att investera med kommer man inte långt och då har man heller inget effektivt påtryckningsmedel gentemot företagen.
– Vi är dock övertygade om att folk på sikt kommer att upptäcka den inneboende kraft som finns i att ta ställning för både miljömässiga och sociala aspekter. Genom att investera klokt kan man faktiskt göra skillnad!
(Jag lyssnade till Sasja Beslik när han talade under Västernorrlandsdagen i april 2008. Min roll under dagen var att dokumentera den med text och bild. Det du kan läsa här ovan är en del av texten)
Business as usual
Jag läste imorse i tidningen Times oktobernummer en krönika av Michael Kinsley. Den börjar:
"They keep telling us that this is the worst financial crisis since the Great Depression. But there is at least one difference: in the Great Depression, nobody needed to be told they were in a depression."
Precis så tänkte jag igår när jag besökte Birsta City i syfte att handla julklappar. Inte märks det mycket av den ekonomiska krisen. Det är inte klokt så mycket folk som rör sig på området, Vägverket har ett stort uppdrag att lösa trafikkaoset där inne. Och som folk handlar! Det är överfyllda kundvagnar och välgödda kassar i var mans hand.
Själv drog jag också min beskärda del till kommersialismens överlevnad, till viss del med en otäck bismak i munnen. OK att handla nya kläder till en växande tonåring, det behövs verkligen. Men när man desperat bollar med en rubikskub för att komma på den där sista lilla klappen till systersonen, då är det inte kul! (Det blev ingen rubikskub, kan jag berätta, utan något annat som är mycket nyttigare och mera uppbyggligt.)
I ovan nämnda tidning hade de fokus på att hylla människor som verkligen gör något för att förändra världen. Det handlar om initiativ för att stoppa skövlingen av regnskog, hejda glaciärernas avsmältning, skapa smarta uthyrningssystem för cyklar, göra "gröna" pengar på aktiemarknaden, skapa långsiktigt hållbara städer, hejda slit- och slängkulturen och massor av annat.
Jag önskar verkligen att ni skulle läsa dessa artiklar. De ger hopp för framtiden! Ibland kan jag känna mig desillusionerad när det gäller mänsklighetens vilja och kapacitet att rädda världen. Genom att läsa om dessa människor (en som tas upp är faktiskt Arnold Schwarzenegger) får jag energi och ny tro på att vi kanske kan fixa det.
Tyvärr är det alltför få i min näromgivning som har den här insikten. Jag blir ärligt så trött på folk som bara gnäller på allt och alla och som hellre riktar fokus (dvs ansvaret) på någon annan än sig själv. Häromdagen träffade jag en man som hävdade att det var helt OK att elda upp målat virke, för "så länge som de hugger ned regnskogen spelar det ingen roll vad vi gör".
Suck! Kan det vara så enkelt (och tragiskt) att de som väljer att bo kvar här i Höga Kusten inte direkt toppar listan över intelligentian? Alternativt inte har kunskap nog för att förstå?
Att det är bottenskrapet som blir kvar?
NEJ! Så är det naturligtvis inte. Men vi saknar någon som går i bräschen för miljöfrågorna och som kan tjäna som upplysare. En sådan efterlyser jag! Min man är engagerad i miljöpartiet i Kramfors, men även där är det tungt. Det blir tungt om man bara är 3-4 personer som är villiga att engagera sig.
Frågan är: Vad gör vi andra? Åker till Birsta och handlar?
"They keep telling us that this is the worst financial crisis since the Great Depression. But there is at least one difference: in the Great Depression, nobody needed to be told they were in a depression."
Precis så tänkte jag igår när jag besökte Birsta City i syfte att handla julklappar. Inte märks det mycket av den ekonomiska krisen. Det är inte klokt så mycket folk som rör sig på området, Vägverket har ett stort uppdrag att lösa trafikkaoset där inne. Och som folk handlar! Det är överfyllda kundvagnar och välgödda kassar i var mans hand.
Själv drog jag också min beskärda del till kommersialismens överlevnad, till viss del med en otäck bismak i munnen. OK att handla nya kläder till en växande tonåring, det behövs verkligen. Men när man desperat bollar med en rubikskub för att komma på den där sista lilla klappen till systersonen, då är det inte kul! (Det blev ingen rubikskub, kan jag berätta, utan något annat som är mycket nyttigare och mera uppbyggligt.)
I ovan nämnda tidning hade de fokus på att hylla människor som verkligen gör något för att förändra världen. Det handlar om initiativ för att stoppa skövlingen av regnskog, hejda glaciärernas avsmältning, skapa smarta uthyrningssystem för cyklar, göra "gröna" pengar på aktiemarknaden, skapa långsiktigt hållbara städer, hejda slit- och slängkulturen och massor av annat.
Jag önskar verkligen att ni skulle läsa dessa artiklar. De ger hopp för framtiden! Ibland kan jag känna mig desillusionerad när det gäller mänsklighetens vilja och kapacitet att rädda världen. Genom att läsa om dessa människor (en som tas upp är faktiskt Arnold Schwarzenegger) får jag energi och ny tro på att vi kanske kan fixa det.
Tyvärr är det alltför få i min näromgivning som har den här insikten. Jag blir ärligt så trött på folk som bara gnäller på allt och alla och som hellre riktar fokus (dvs ansvaret) på någon annan än sig själv. Häromdagen träffade jag en man som hävdade att det var helt OK att elda upp målat virke, för "så länge som de hugger ned regnskogen spelar det ingen roll vad vi gör".
Suck! Kan det vara så enkelt (och tragiskt) att de som väljer att bo kvar här i Höga Kusten inte direkt toppar listan över intelligentian? Alternativt inte har kunskap nog för att förstå?
Att det är bottenskrapet som blir kvar?
NEJ! Så är det naturligtvis inte. Men vi saknar någon som går i bräschen för miljöfrågorna och som kan tjäna som upplysare. En sådan efterlyser jag! Min man är engagerad i miljöpartiet i Kramfors, men även där är det tungt. Det blir tungt om man bara är 3-4 personer som är villiga att engagera sig.
Frågan är: Vad gör vi andra? Åker till Birsta och handlar?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
