Att växa upp med ny teknik

Jag har idag roat mig med att städa ur ett fullständigt överbelamrat skåp. I stället är det nu soptunnan som dignar, vilket ju tyder på att jag var effektiv och inte det minsta sentimental. Mängder av tuschpennor, gamla teckningar, målarböcker, gipsfigursformar och andra barnrelaterade artiklar fick stryka på foten. Likaså en hel kasse med prydnadssaker som bara stod och samlade damm.

På nåt konstigt sätt gillar jag att storstäda skrymslen och vrår. Det syns så tydligt att man gjort nåt. Efteråt går jag och gläntar på dörren och känner mig nöjd.

Ett av fynden idag var ett foto av mina söner. Anton är 4 år och redan då datorvan. Gustaf, 1 år, sitter på stolen bredvid och vill också vara med. I blöja och Teletubbieströja.


Naturligtvis kunde Gustaf inte spela de spel som Anton lirade (gissar att det vid den här tidpunkten var Tarzan som gällde), men han ville så hjärtans gärna vara med. Jag kom då på lösningen att låta honom få en lös mus, som alltså inte var kopplad till datorn. Gustaf var dock själaglad och stolt som en tupp där han rak i ryggen satt med handen på musen. I hans värld styrde han skeendet.

En underbar illusion, eller hur?

Logisk bevisföring

Här är nåt jag fascinerats av sedan jag var liten. Det kallas logiskt bevisföring.

Livet är en strid
striden är en kamp
kampen är en häst
hästen är en dragare
dragaren är ett stadsbud
stadsbudet är en knöl
knölen är en potatis
Alltså är livet en potatis

Hur tycker du att ditt liv är just nu?

Är gratis gott?

Har ni som jag svårt att bestämma er för vad ni tycker om fildelning? I princip är jag emot det, tycker verkligen att upphovsmännen är värda ersättning för sitt jobb. Om mina foton, texter och annat helt plötsligt skulle börja valsa runt och användas här och där skulle jag faktiskt misstycka. Att detta skulle ske är faktiskt inte helt omöjligt, det verkar som att människor har svårt att skilja på ditt och mitt i den digitala världen. Många gånger ser jag bilder på bloggar som omöjligt kan vara bloggägarens egna. Personligen skulle jag aldrig tordas publicera en bild som jag inte fotat själv eller köpt.

Fyra personer är åtalade i Pirate Bay-rättegången för medhjälp respektive förberedelse till brott mot upphovsrättslagen. Skadeståndsanspråket är cirka 117 miljoner kronor, en summa som de fyra sannolikt, om de döms, aldrig kommer att kunna betala.

Hur tänkte då dessa fyra personer när de gav sig in i leken? Ja, det vet inte jag, men jag kan bara konstatera att man inte har någon som helst respekt för upphovsmännen och deras arbete. Det verkar numera vara en allmän hållning att saker och ting ska vara gratis. På Aftonbladets hemsida har man en omröstning där frågan lyder: "Hur mycket tycker du att en nedladdad låt är värd?" Av nästan 95000 personer svarar 47,3% "Borde vara gratis", 13,2% tycker en låt är värd 50 öre och 12,5% vill betala max en krona.

Förespråkarna för fildelning jämför sitt agerande med biblioteksväsendet. Bibliotek älskar jag, men har aldrig tidigare reflekterat över att man där lånar gratis. Det är liksom så självklart; en förmån vi har i Sverige.

Har jag då aldrig laddat hem något? Jo, både låtar och datorprogram faktiskt. För några månader sedan inträffade dock något som gjorde att jag avinstallerade alla bittorrentar. En dag när jag skulle logga in på datorn gick det inte, jag fick bara upp en ruta med meddelandet att min internetleverantör stängt av oss i två dagar, eftersom man fått in en anmälan om att fildelning skett via vår dator. Tänk, här bor man ute på vischan och tror att man är anonym. Jo, pyttsan! Det digitala fotspåret finns överallt där man trampar. Sedan dess är fildelning bannlyst. Något min tonårsson först sörjde, men nu inte verkar sakna.

Är gratis gott? Jo, det kan det vara. Men gratis kan också ge en sur eftersmak, så jag föredrar att göra det som är rätt. Fram till dess att man hittat ett bättre sätt att sälja musik, filmer, program och annat på väljer jag att betala. Mer än 50 öre är en låt definitivt värd.

Snart blir det välljud!

Min man och jag har tillsammans en ganska stor samling LP-skivor. Tyvärr står de numera ospelade i ett skåp. I och med CD:ns intåg har våra älskade plattor blivit museiföremål. Tråkigt värre! I det skåpet trängs min barndoms skatter tillsammans med älskade pärlor från barn- och ungdomsåren fram till vuxenlivet på 90-talet. Likadant är det naturligtvis för min man. Här finns mängder av minnen!

Igår gjorde vi dock slag i saken. Vi har beställt en LP-spelare som ska pluggas in i datorns usb-uttag. Med hjälp av den kan man sedan förvandla skivspåren till mp3-format. Jippi, vilken genial idé. Kanske inte ny direkt, men för mig blev det en glad upptäckt.

Snart kan jag åter lyssna på The Nolans, Fame, Mats Ronander, ABBA, Göran Fristorp, Elaine Page, Toto, Mr Mister, Whitesnake, The Creeps, Dio, Jakob Hellman, Foreigner, Johnny hates Jazz och många många fler. Längtar!

Höga Kustens Konst- och Kulturförening

Dags för en ny hemsida signerad Ordpilot igen! Den här gången är det den relativt nybildade föreningen Höga Kustens Konst- och Kulturförening som vill visa sin verksamhet på nätet.

Hemsidan är gjord i verktyget Joomla och tanken är att mina uppdragsgivare själva på ett lätt sätt ska kunna uppdatera den. Naturligtvis finns jag till hands för att hjälpa till om det skulle behövas.

Kolla in sidan http://www.hogakustenskonstochkulturforening.se/

Sanning eller myt?

Inspirationen till mitt förra inlägg fick jag när jag besökte Allt om Barns sajt http://www.alltombarn.se/. De har en duktig skribent och bloggare vid namn Ninni Schulmann som jag brukar läsa. Vid mitt senaste besök hittade jag nåt som fångade mitt intresse - rubriken Sanning eller myt lockade till att läsa mer. För alla har vi väl hört följande:

"Ät inte för mycket socker - du kan få diabetes"
Sanning eller myt? Vad säger expertisen? Den tillfrågade överläkaren svarar att frågan är komplex och därför svår att svara på. Man forskar kring detta och ännu finns inget entydigt svar på varför man får diabetes. Det finns undersökningar som pekar på det kan finnas flera faktorer som avgör om man får diabetes, bland annat kosthållning och övervikt. Men att barn som äter mycket socker skulle få diabetes på grund av det - nej, så är det inte.

"Lys inte med ficklampan i ögonen - de kan skadas"
Ljuset från en vanlig ficklampa bländar ögat så att man får vänta en stund innan man ser som vanligt igen, men det är inte farligt.

"Det är farligt att kväva en nysning"
Nej, säger experten vid Sachsska barnsjukhuset, bara i extrema fall, t ex om personen har en medfödd missbildning, där ett blodkärl i hjärnan vidgas allt mer och blir allt skörare ju äldre man blir, löper en viss risk att blodkärlet spricker om hjärnan utsätts för högt tryck. Men i de flesta fall är det bättre att nysa fritt och rensa slemhinnorna.

"Man kan börja stamma om man blir kittlad"
Stämmer inte. Det finns ingen yttre påverkan som kan utlösa stamning.

"Om du läser i mörkret skadas din syn"
Inte heller det stämmer. Det händer ingenting med ögat om man läser i mörkret. Man måste dock spänna musklerna runt ögat och blir kanske trött eller får huvudvärk på grund av det, men själva ögat påverkas inte negativt.

”Sväljer du tuggummit stannar det i magen”
Nope! Det bryts ned och kommer ut den naturliga vägen.

"Bada inte direkt efter maten - då får du kramp"
Det som händer när man ätit är att blodflödet koncentrerar sig till magen. Men att det skulle innebära att man får kramp är inte särskilt troligt.

"Om man tittar i kors kan ögonen fastna"
Nähä, inte heller det stämmer. Det finns absolut inga medicinska belägg för att detta påstående är sant.

Och hur var det nu då? Får man mask i magen av att äta snö?
Nej, även det är en myt. Möjligtvis får man i sig lite andra orenheter, så det kanske ändå inte är dags att uppmana våra telningar att smaska i sig av den vita varan som i alla fall vi i Höga Kusten har så gott om just nu. Alltså rikt med, plenty of, gott om - inte gott om, mumsmums. Do you get it?

Mask i magen av snö

Tänk så många myter vi människor matas med. Flest och värst är väl de påståenden som ska få oss låta bli att göra vissa saker. Vem har inte hört en välmenande och totalt okunnig (eftersom hon säkert trodde på vad hon sa) mamma yttra:
- Ät inte snö. Du kan få mask i magen.

Mask i magen. Av snö? Undrar var det kommer ifrån. Det får mig att tänka på den "sedelärande" tyska berättelsen från 1800-talet om Pelle Snusk (Struwwelpeter på tyska) av Dr Heinrich Hoffmann. Märk väl DOKTOR.

Den handlar om en pojke som heter Peter som en dag vägrar att klippa naglarna och håret. Och se, så oskön och snuskig han är:



På bokomslaget kan man man läsa att boken innehåller "lustige Geschichten und drollige Bilder für Kinder von 3 bis 6 Jahren". Sedelärande och uppfostrande eller skrivna med ironi och glimten i ögat? Jag vet inte, kan för lite om tidsandan som rådde då för att klarlägga detta och jag har inte undersökt saken noggrannt. Sanningen är dock att jag har älskat dessa historier i över 20 år nu.

En annan berättelse handlar om Konrad som gärna suger på tummen. En dag när hans mamma ska gå på ett ärende får han förmaningen att INTE suga på tummen. För om han gör det kan det mycket väl hända att Herr Skräddare kommer och klipper bort tummarna. Ve och fasa! Kan Konrad hålla sig? Nej, så klart inte, då hade det inte blivit mycket till berättelse. Naturligtvis åker tummen in i munnen och vips dyker den elake skräddaren upp:


Ytterligare en berättelse handlar om Suppen-Kaspar; en tjock och frisk pojke som helt plötsligt börjar matvägra. Här är en utmärkt dramatisering av "dikten" på engelska (Suppen-Kaspar blir då Augustus who wouldn´t have any soup):

Omväxling förnöjer

Kram på er alla, så här på Alla Hjärtans Dag! Även om dagen i mångt och mycket är ett köpmannatrick som ska locka oss till onödig konsumtion kan jag inte låta bli att tycka om den. Jag brukar baka en tårta i form av ett hjärta och så myser vi ihop, min lilla familj och jag. Det blir nog så även idag. Och efter förra veckans tråkiga melodifestivalsdeltävling behövs något som piggar upp programmet, känns det som. Då ska jag också göra ett undantag från min sockerfria månad, en tunn liten strimma chokladkaka ska få smaklökarna att njutningsfullt virvla runt i yster dans.

Ännu en "blåvecka" är över. När jag tittar tillbaka på den inser jag att mitt liv är mycket omväxlande. Det här har jag roat mig med...

• gjort färdigt en hemsida åt Höga Kusten Senioruthyrning


• dokumenterat en workshop om jämställdhet vid utveckling av stadsmiljöer


• ätit supergott och njutit av samvaron med två företagskollegor vid en lunch


• oroat mig över vårt trasslande avlopp


• haft en räddande rörmokare här


• varit på möte med NordingråFöretagarna


• påbörjat ett jobb åt Mjälloms Kompaniet; en hemsida samt broschyr ska det bli


• åkt runt i Kramfors och fotograferat hyreslokaler åt Kiab; en hemsida ska det bli


• uppdaterat näringslivskontorets hemsida


• fotograferat en opelminded Ann


• joggat i kyla och nästan förfrusit benen


• åkt 8 km längdskidor på Vågsfjärden


• äntligen fått en elektriker på kroken som ska installera el i vår snart inredda kallvind


• skjutsat barn till olika aktiviteter


• skrattat, kramat, myst och haft det bra i familjen


• njutit av ett underbart solsken och för tusende gången konstaterat att Höga Kusten är förbaskat vackert

Det sistnämnda ska jag fortsätta med idag. Efter det att jag och yngste sonen bakat chokladkaka förstås. Åsså kom min man just in och tyckte att vi ska skotta upp en driva och sätta oss och grilla korv i det härliga vädret. Det gör jag gärna!

Höga Kusten Senioruthyrning

Idag släpper jag en ny hemsida.
Beställare är Höga Kusten Senioruthyrning.

Välkommen att kika in!
http://www.hk-senioruthyrning.se/

Me and my Opel

Det här är min goda vän och granne Ann. Granne är på landet ett tänjbart begrepp, sanningen är den att Ann bor cirka en kilometer från mig i nästa by. Men i glesbygden har vi inte råd att vara så snåla. Vi är grannar: Grann-Ann och Grann-Cathrin.

Ann är en av de mest modiga och inspirerande människor jag känner. Efter tjugo år i skolvärlden, där hon utvecklade sitt berättande, startade hon företaget BerättaMera (http://www.berattamera.com/). Sedan dess har hon jobbat heltid med att ge berättarföreställningar och att utbilda i konsten att tala.

Som företagskvinna är hon ett föredöme. Hon vårdar sitt varumärke ömt och fokuserar ständigt framåt, utan att för den skull glömma nuet eller dra lärdomar av tidigare händelser. Och så är hon så modig...

Ann gör saker som för mig är totalt främmande. Häromdagen fick jag ett mejl där hon berättade att hon kontaktat internationella Opelmagazine (ni vet bilmärket). Där finns det stående inslaget "Me and my Opel"; det är reportage från folk över hela världen som berättar om varför de väljer att vara "opelminded", dvs köra Opel.

I det nummer jag såg medverkade människor från Marseille, Sardinien och Hamburg. Snart kommer det att finnas ett reportage från Nordingrå!

Naturligtvis lyckades Ann nämligen med konststycket att sälja in sin idé. Igår och idag åkte vi därför runt och fotograferade. Huvudbudskapet i bilden är att man med en Opel kommer fram var som helst i Höga Kusten, oavsett väderlek. Ni ser väl isen på bilen?

Jag tycker fotot blev riktigt bra. Men det är inte svårt att vara en bra fotograf med en sådan vacker modell. Ann, jag ser med spänning fram emot det tryckta slutresultatet!