Världens mest kända blondin fyller 50 år!

Hon har ben som ser ut att räcka upp till halsen, smalare midja än en geting och bröst som putar rakt ut, utan silikoninlägg. Barbie fyller i mars 50 år!

Mot alla odds har Barbie överlevt dessa 50 år. Det har som alla vet stormat rejält runt den populära dockan. Särskilt under det politiskt medvetna 70-talet gick kritikerna hårt åt blondinen.

Man pekade på att Barbies fysionomi gav en orealistisk idealbild av den perfekta kvinnokroppen. Även om Barbie lanserades som en självständig kvinna med kläder och tillbehör för olika yrkesroller, signalerade dockan att allting går ut på att vara vacker, framgångsrik och åtråvärd hos männen.

Fast jag undrar i ärlighetens namn hur åtråvärd Barbie skulle vara "in real life". Någon har räknat ut att om en 1,80 m lång Barbie skulle väga 39 kg och ha ett BMI på 11. (Normalviktiga kvinnor ska ha mellan 19 och 24.)

Själv hade jag naturligtvis en Barbie (obs! 1) när jag var liten flicka. Jag kommer inte ihåg att jag lekte så väldigt mycket med den, har bara ett minne att jag bättrade på sminket med tuschpennor. Min Barbie var inte en "äkta", dvs hon hade inte böjbara ben och armar. Gissa om jag var avundsjuk på min kompis Marias fina docka, som jag tror hon fått från släktingar i Tyskland.

Egentligen borde man förfasas över Barbie, men jag kan faktiskt inte. Hade jag en dotter är jag övertygad om att jag köpt många dockor till henne... Barbie står för flärd och glamour, nåt som alla småtjejer (jaja, även stora) attraheras av. Nu talar jag emot mig själv och vad jag skrev i mitt förra inlägg, men jag kan inte låta bli att tycka att Barbie är kul! Sedan är det en helt annan sak hur man själv väljer att exponera sig.

Aux naturelle

Dags att säga nåt om melodifestivalen. Tycker inte ni som jag att det är ett tecken på sundhet som fick svenska folket att rösta fram Caroline af Ugglas till finalen?

Jag tycker absolut inte om henne som sångerska och jag gillar inte heller låten. MEN (som Tony Irving skulle säga) jag tycker det är totalt uppfriskande med en artist som är sig själv, utan en mask av smink och utmanande kläder.

Den i mitt tycke helt kompletta sångerskan i årets schlagerdrama är Sarah Dawn Finer. Hon är vacker och en helt gudabenådad sångerska, absolut en av Sveriges bästa. Jag har lyssnat på hennes Moving On ett antal gånger på hög ljudnivå och låten bara växer och växer. Och jag ryser och ryser. Hennes röst slår an en sträng hos mig av stora känslor.

Orange en obehaglig färg

Jag har helt plötsligt fått en stark aversion mot färgen orange. Den kommer sig naturligtvis av det orangefärgade kuvertet med pensionsbeskedet. Brrrrr! Vid 42-års ålder är jag redan orolig över hur mina äldre dagar kommer att bli. Inte blir det några sötebrödsdagar i alla fall.

Har därför tagit ett beslut. Med 23 år kvar till pensionen kan jag skrapa ihop cirka 275 000 kronor om jag sparar en tusenlapp i månaden. Dessa ska INTE placeras i aktier, fonder eller organiserat pensionssparande. Jag tror mer på ett vanligt hederligt bankkonto, där min egen insats inte kan äventyras.

I finansanalytikers ögon kanske jag ter mig tämligen ljusblå, men strunt i det. Heller ljusblå än orange!

Eget sparande får det bli!

Back to normal

Festen är över, lovet är slut och gästerna har rest hem. Efter en veckas intensivt umgänge med familjen känns det dock ganska skönt att vardagen åter infinner sig. Jag trivs bra med min stilla lunk i livet.

Helgens höjdpunkt var annars vinterfesten i Kramfors. Det formligen kryllade av folk på stan, jag har nog aldrig sett så många människor i centrala Kramfors samtidigt. Riktigt roligt för arrangörerna att uppslutningen blev så god.

Men jag undrar över en sak. Var fanns alla människor från Höga Kusten? Det var inte många jag såg. Trist att man inte kommer när det för en gångs skull arrangeras något trevligt. Vi som bor i Höga Kusten måste börja se Kramfors kommun som en enhet. Hur gärna vi än vill klarar vi oss inte ensamma!

Därför var det extra kul att en av huvudattraktionerna kommer från Ullånger. Skotertrixarna Frosty Demons gav prov på hisnande mod!

Mina kära hustomtar

Vem har behov av hushållsnära tjänster när man har förmånen att få umgås med två hustomtar under en hel vecka?

Grattis till lillebror!

Tänk att denne lille kille idag blir 33 år. Grattis Andreas!

Myspys med släkten

Det sägs att man är det man äter. I så fall är jag sitter jag här som en stor härligt kletig chokladboll. Samtidigt känner jag mig likt en mandelkubb lite torr och har svårt att hitta ett vettig tema på detta inlägg. Men å andra sidan har jag en ljuvligt söt mazarinkänsla i magen, efter att ha umgåtts och fikat med mina barn och svärföräldrar hela dagen. Aja, vi har ju inte fikat heeeela dan, men rätt mätt känner jag mig. Och det är många dagar kvar på besöket, tur att svärmor aldrig bangar för en långpromenad.

Idag fick Sven och Greta hänga med till järnaffärn när jag skulle köpa tak och fönster till vårt nya rum. Vi (läs: Stefan) har ju under en längre tid jobbat med att inreda kallvinden. Arbetet har skjutits upp dels på grund av lagårdsrivningen, dels på grund av ekonomin. Det är fasen i mig så dyrt det är att inreda ett rum. Bara att få till väggar, golv, tak, fönster, dörrar, isolering och annat basic kommer nog att gå lös på 50 papp. Så det blir till att nagga på besparingarna. Som tur var har vi sådana för olika "om-utifall-att-grejer".

Det är naturligtvis också roligt att skapa nytt. Sedan väntar dock ny brädfodring, fönster och isolering av tre ytterväggar (har gjort en). I sommar måste vi dessutom fixa avloppet och installera en ordentlig trekammarbrunn. Därtill behöver vi riva upp golvet i två av rummen nere och isolera.

Svärmor har idag köpt skraplotter åt oss alla, som vi ska skrapa efter middagen. Gissa om jag förväntar mig att vinna...

Hemsida åt KIAB

Som jag skrev igår har jag just nu besök av mina svärföräldrar, så det blir nog lite si och så med uppdateringen av bloggen den här veckan. Jag hinner dock visa upp mitt senaste hemsidessnickeri.

Den här gången är det Kramfors Industri AB, dvs KIAB, som skaffat sig en egen sajt. På den visar de upp sitt fastighetsbestånd och marknadsför lediga lokaler. Jag har sagt det förut - det är verkligen himla kul att få jobba åt så många olika aktörer och få en inblick i vitt skilda verksamheter.



http://www.kiabkramfors.se/

Sportlovsdilemma

Sportlovet är här. Helt plötsligt längtar jag efter ett kontor.

Det är inte så lätt att jobba med två söner på hemmaplan som tjoar och tjimmar samt ska äta hela tiden. Imorgon kommer "barnvakterna" i form av mina svärföräldrar, vilket i grund och botten är jättekul. Men vårt gästrum är samtidigt mitt arbetsrum...

För att inte behöva jaga upp gästerna i ottan ska jag försöka förmå min äldste son att dela rum med lillebrorsan. Jag vet inte vem det kommer att bli mest liv på, den äldste eller den yngste. Har en stark aning om att jag måste ta till illegala åtgärder för att få tillgång till datorn på Antons rum.

Vilken form av muta tror ni en snart 14-årig kille inte kan motstå? Ge mig en hint!

En helg med ledsna tankar

Ännu en helg är över. Denna helg har kantats av sorg och medkänsla. På lördagsmorgonen fick jag ett mejl från en bekant att hans 21-årige son, som studerade till varietéartist i Frankrike, var försvunnen. Senare samma dag kom beskedet att sonen hittats drunknad i en flod.

Åh, det gör mig så ont! Så ont om hans stackars föräldrar och övrig familj. Hur kan man någonsin komma igenom att tappa ett barn/syskon? Jag gråter och känner panik bara jag tänker på det.

Jag gråter också därför att jag hade en personlig relation med den omkomne. När han gick i 7:an hade jag honom i tyska och lärde känna honom som en honom som en glad, intelligent och mycket sympatisk kille. Under åren har jag ju stött på honom då och då, bland annat när jag skrev artikeln inför hans studier utomlands, och jag konstaterade då att han var sig lik. Lätt att tycka om. Jag tror att han var en trygg kille, som levde livet fullt ut. Han gjorde det han ville och jag tror han fick ut maximalt av livet. Det är dock oerhört tråkigt att hans liv tog slut så abrupt.

Mina sympatier för de efterlevande är oändliga.

Nisse, vila i frid!