Bambi på hal is

Idag har varit en mycket blåsig och halkig dag. Och bor man som jag på landet längs en grusväg är sådana dagar upplagda för äventyr. Ojojoj, så många berättelser jag skulle kunna delge om bilar vi hjälpt och tillfällen då vi själva tvingats tillkalla assistans.

Vi bor fyra kilometer från Nordingråvallen i riktning mot Räfsön. Vägen är smal, kurvig och knixig. Värsta flaskhalsen är Lidböleshalsen (eller Liböshhals´n som dialekten lyder), där har vi vid olika tillfällen både suttit fast i snömodden och med risk för eget liv halkat oss nedför. Uppför på sådan "blåis" som var idag är inte att tala om. Problemet är bara att det inte finns någon annan väg som är bättre för att ta sig hem - Nordingrå är liksom fyllt av branta backar.

Nåväl, hur gick det idag då? Jorå, det var faktiskt inga större problem. Sandbilen hade nyligen gått förbi när vi kom och skulle forsera Liböshhals´n. Fast ekipaget innan oss hade det värre, de hade nog satsat upp utan sandning och - tji - det gick inte alls. Det blev för dem att tillkalla bärgningshjälp.

Ja, livet på landet är många gånger spännande! En halkig dag eller ett strömavbrott då och då piggar upp! Vem behöver stadspuls när dagens stora upplevelse kan bestå i att kravla sig ned för den egna uppfarten för att hämta morgontidningen?

Ja du, det här blev nog ett svamligt och trist inlägg, men jag är ärligt talat lite för trött för att vara kreativ. Sängen väntar. Som tur är fixar Stefan sandningen imorgonbitti så att jag kan läsa om 5i12-mötet jag täckte för TÅ idag. Snacka om snålblåst och regnrusk! Anteckningsblocket var genomsurt och paraplyet blåste ut och in flera gånger.

Då tänkte jag på att jag för precis ett år sedan befann mig i ett soligt och varmt Gran Canaria! Längta!