Nämen, har man sett! Sverige har en fotbollsspelare med bland de bäst avlönade i världen. Zlatan finns nu på 7:e plats i inkomstligan, rapporterar Aftonbladet. Med sina 156 miljoner kronor per år har han en dagslön på 430 000 kronor. Inte illa kan tyckas.
Men jag tycker nog att Zlatan ska vara djupt missnöjd. Nr 1 på topplistan, David Beckham, tjänar 363 miljoner kronor per år. Alltså en dagslön på 1 000 000 kronor.
Read my lips - E N M I L J O N. Om dagen.
Visst borde väl Zlatan klaga hos fotbollsspelarnas fackförbund? Nog är han värd mycket mer än sina ynka 430 000 om dan?
Jag menar, det är trots allt stort det han uträttar.
För böveln, han sparkar ju omkring en läderkula! Pure magic!
Vad är världssvälten eller miljöförstöringen i jämförelse med det?
31 mars, 2009
30 mars, 2009
Glad av en asblomma
Visste ni att det i söndags startade något som kallas för Krukväxtuppropet? Det är ett projekt, drivet av SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet), som syftar till att dokumentera och bevara krukväxter och deras roll som kulturhistorisk skatt.
Jag är väl inte säker på att denna blomma passar in, men för mig och min man är den i alla fall värdefull.
Blomman är en Asblomma, eller Staphelia Grandiflora som den heter på latin. Grandiflora har den fått av sina stora, mäktiga, rödrosa och håriga blommor. Tillmälet as kommer av att blommorna faktiskt luktar rejält illa. Jag gissar att det är för att locka till sig insekter som kan pollinera och sprida den vidare.
Växten kommer ursprungligen från Stefans föräldrahem. När jag träffade honom hade han en Asblomma i sitt studentrum och den hängde med när vi flyttade ihop. Den växte och frodades och var till slut jäääättestor. Och den blommade villigt, flera gånger per år lät den sprida sin odör.
En sommar ville jag vara extra snäll mot vår älskade krukväxt och tog ut den i växhuset över sommaren. Sommaren övergick dock i höst och frosten föll. Föll gjorde också Asblomman, den säckade ihop som ett korthus och ville inte vara med längre när matmor glömde den kvar i kylan.
För några veckor sedan fyllde Stefan år. Jag fick då ett mejl från en kompis som frågade om jag skulle skjutsa sonen på skidträningen. Om ja, skulle hon ta med en present till Stefan. Spännande! Stefan och vår bekant har för flera år sedan jobbat tillsammans på miljökontoret i Kramfors, men har inte en sådan relation att de brukar ge varandra presenter.
Döm om vår förvåning och stora glädje när Stefan vecklar upp papperet och gåvan visar sig vara en asblomma. Och det är faktiskt en asblomma med samma ursprung som vår "avlivade"! Stefan tog aldrig med sig sina krukväxter den dag han slutade på miljökontoret. Asblomman har under närmare 10 år fört en tynande tillvaro hos de forna kollegorna. Dessa tyckte nu att det var dags för blomman att åter komma hem.
Det tackar vi för!
Jag är väl inte säker på att denna blomma passar in, men för mig och min man är den i alla fall värdefull.
Blomman är en Asblomma, eller Staphelia Grandiflora som den heter på latin. Grandiflora har den fått av sina stora, mäktiga, rödrosa och håriga blommor. Tillmälet as kommer av att blommorna faktiskt luktar rejält illa. Jag gissar att det är för att locka till sig insekter som kan pollinera och sprida den vidare.
Växten kommer ursprungligen från Stefans föräldrahem. När jag träffade honom hade han en Asblomma i sitt studentrum och den hängde med när vi flyttade ihop. Den växte och frodades och var till slut jäääättestor. Och den blommade villigt, flera gånger per år lät den sprida sin odör.
En sommar ville jag vara extra snäll mot vår älskade krukväxt och tog ut den i växhuset över sommaren. Sommaren övergick dock i höst och frosten föll. Föll gjorde också Asblomman, den säckade ihop som ett korthus och ville inte vara med längre när matmor glömde den kvar i kylan.
För några veckor sedan fyllde Stefan år. Jag fick då ett mejl från en kompis som frågade om jag skulle skjutsa sonen på skidträningen. Om ja, skulle hon ta med en present till Stefan. Spännande! Stefan och vår bekant har för flera år sedan jobbat tillsammans på miljökontoret i Kramfors, men har inte en sådan relation att de brukar ge varandra presenter.
Döm om vår förvåning och stora glädje när Stefan vecklar upp papperet och gåvan visar sig vara en asblomma. Och det är faktiskt en asblomma med samma ursprung som vår "avlivade"! Stefan tog aldrig med sig sina krukväxter den dag han slutade på miljökontoret. Asblomman har under närmare 10 år fört en tynande tillvaro hos de forna kollegorna. Dessa tyckte nu att det var dags för blomman att åter komma hem.
Det tackar vi för!
29 mars, 2009
Trivsamt mörkt
Earth Hour - tända ljus, godis och en mamma som klår sina barn i kortspelet Plump. Kunde Earth Hour ha varit bättre?
27 mars, 2009
Kommunen visst med
Jag ska be att få revidera vad jag skrev tidigare. Gick in på Kramfors kommuns hemsida och där kan man läsa (uppdaterad idag) att man kommer att släcka 150 ljuspunkter i kommunen under Earth Hour.
Toppen!
Toppen!
Ordpilot anmält
Nu har jag anmält Ordpilot Höga Kusten till Earth Hour. Enligt Världsnaturfondens karta var dessförinnan bara Residenset i Härnösand som anmält sig som företag i Västernorrland.
Härmed uppmanar jag alla företagare att fatta stafettpinnen. http://www.wwf.se/v/klimat/earth-hour/1196404-earth-hour-2009-startsida
Pyramiderna i Giza, Eiffeltornet, Niagarafallen, Empire State Building, Colosseum, Operahuset i Sydney, Tornet i Pisa och Kristusstatyn i Rio ska släckas ned, för att nämna några. Du vill väl vara med i denna prestigefyllda skara?
Härmed uppmanar jag alla företagare att fatta stafettpinnen. http://www.wwf.se/v/klimat/earth-hour/1196404-earth-hour-2009-startsida
Pyramiderna i Giza, Eiffeltornet, Niagarafallen, Empire State Building, Colosseum, Operahuset i Sydney, Tornet i Pisa och Kristusstatyn i Rio ska släckas ned, för att nämna några. Du vill väl vara med i denna prestigefyllda skara?
Missa inte Earth Hour!
Låt Earth Hour bli startskottet för effektivare energianvändning
Lördagen den 28 mars 2009 klockan 20.30 släcker miljontals människor över hela världen ljuset i en manifestation för klimatet. Genom en enkel handling – att släcka ljuset under 1 timme – kan du vara med och sända en signal till världens makthavare att de vid FNs klimatmöte i Köpenhamn i december ska våga fatta de beslut som krävs för en framtid på jorden.
Jag har kollat på Världsnaturfondens hemsida och konstaterat att INTE EN ENDA FRÅN KRAMFORS ANMÄLT SIG! SKANDAL!!! Inte kommunen, inte ett företag, ingen församling, inte någon skola. Men vad är det här för stil?
Men loppet är ännu inte kört. Även du som privatperson kan faktiskt göra skillnad! En liten symbolhandling som kan leda till något stort. Dessutom är det rätt mysigt att sitta i stearinljusets sken och prata.
Gör som jag gjorde alldeles nyss - anmäl dig till Earth Hour. Det gör du på Världsnaturfondens hemsida:
http://www.wwf.se/v/klimat/earth-hour/1196404-earth-hour-2009-startsida
Det händer i Kramfors
Jag vet inte hur det är med er, men jag tycker det verkar som om Kramfors stadskärna just nu genomgår en metamorfos. I mina ögon andas staden framtidstro och utveckling. Och det känns så himla roligt!
I onsdags var jag till Kramfors i diverse jobbärenden. På min rundresa till olika ställen drogs jag med av byggyran och kände ren och skär glädje över allt som just nu händer. Överallt grävs, borras och förbereds det för Ådals-/Botniabanan. För mig gör det inget att man får åka en omväg, att bilen blir lite skitig av den geggiga passagen eller att det bildas bilköer och man får vänta när man ska åka ut från OK. Det är ju bara kul att det händer saker i Kramfors!
Det verkar också som att tågbygget drar med sig andra positiva händelser. Det byggs nya restauranger och fräscha butiker kommer till stan (bara att titta på skor är en trevlig sysselsättning numera i Kramfors). Häromdagen kom beskedet att man ska anlägga en bowlinghall i stan. Vinterfesten som anordnades i början av mars blev en publiksuccé och igår kunde man läsa i TÅ att Träteam kammat hem ett prestigefyllt jobb åt Ikea. Jag vet också att kommunen och dess tjänstemän samt våra folkvalda politiker gör sitt allra yttersta för att främja utvecklingen. (Nej, jag orkar just nu inte tänka negativt om lönehöjningar och sånt...)
Så det är inte bara nattsvart och finanskris! För första gången känner jag faktiskt stolthet över min hembygds kommunkärna!
Du som inte har sett hur det kommer att se ut kring resecentret när det är färdigt, rekommenderar jag att kolla in följande film. Visst ser det spännande ut?
26 mars, 2009
Mums på våffeldagen
Naturligtvis vankades det våfflor i Orsta på Vårfrudagen! Våfflor är faktiskt nåt vi äter då och då, även om Stefan ibland gruffar om efterrättsliknande. Igår var han dock inte hemma, så jag och barnen fick njuta i lugn och ro...
Färdigköpt mix kommer inte över tröskeln till det granbäckska residenset.
Resultatet blev utsökt med grädde och egen hallonsylt.
Man blir aldrig för stor för att slicka visp!
Färdigköpt mix kommer inte över tröskeln till det granbäckska residenset.
Resultatet blev utsökt med grädde och egen hallonsylt.
Man blir aldrig för stor för att slicka visp!
25 mars, 2009
Energyboost!
Min vän Ann Järneström delar idag med sig av hur hon ibland tankar energi. Kolla in http://www.annjarnestrom.blogspot.com/. Det är kul!
Ger eller tar du energi?
Har du precis som jag människor i din omgivning som suger energi? Som dränerar dig på kraft bara av sitt sätt att vara. Som i grund och botten kanske är trevliga och rara människor, men som på nåt outgrundligt sätt bara blir för mycket.
En jobbig männskotyp är de som drivs framåt av att "säga sanningen". Det behöver inte alltid vara burdust och direktangrepp, utan mer små subtila nålstick. Om man till exempel har bytt gardiner så kommer det: "Men vilka snygga gardiner du har! Ja, jag måste säga att jag inte tyckte dina förra var så snygga."
Suck! Har jag bett om den "sanningen"? Om du tycker det, håll det för dig själv. Jag har ju satt upp mina gardiner för att JAG tycker att de är snygga. Bara för att jag nu bytt betyder inte att jag tycker mina förra är fula.
Fattar ni? Det här med gardiner är så klart bara ett exempel.
Sedan har vi människorna som alltid varit med om allt det man just berättar om. Fast mycket värre och häftigare så klart. Det slutar med att man tystnar och i stället lyssnar på energisugarens utläggning. Som inte märker att man aldrig hann komma till poängen.
Åsså har vi dem som aldrig visar nåt intresse tillbaka. Jag är rätt duktig på att småprata och konversera. Jag är genuint intresserad av människor och vill gärna veta mer. Men jag vill nog också att intresset ska vara ömsesidigt. Har jag suttit en hel kväll och bara ställt frågor och aldrig fått motfrågan "Hur går det för dig då?" - då blir jag less! Tröttnar rejält och kan inte uppamma nån energi alls för den andre personen.
Ibland försöker jag analysera mig själv för att se vad jag har för slags personlighet. Om jag är en energidödare eller livgivare? Jag kan nog säga att jag tidigare varit lite av en sanningssägare, men att jag med åldern (och därmed också ökad visdom, mohahah) tystnat lite i mina kommentarer. Man behöver inte alltid säga det man tänker.
Hur tänker du om det här? Hur gör du i de fall du har energisugare i din omgivning? Hur gör man om det är människor som man inte kan undvika? Alternativt faktiskt inte heller VILL undvika.
Kan man hitta kraft även hos energisugare?
En jobbig männskotyp är de som drivs framåt av att "säga sanningen". Det behöver inte alltid vara burdust och direktangrepp, utan mer små subtila nålstick. Om man till exempel har bytt gardiner så kommer det: "Men vilka snygga gardiner du har! Ja, jag måste säga att jag inte tyckte dina förra var så snygga."
Suck! Har jag bett om den "sanningen"? Om du tycker det, håll det för dig själv. Jag har ju satt upp mina gardiner för att JAG tycker att de är snygga. Bara för att jag nu bytt betyder inte att jag tycker mina förra är fula.
Fattar ni? Det här med gardiner är så klart bara ett exempel.
Sedan har vi människorna som alltid varit med om allt det man just berättar om. Fast mycket värre och häftigare så klart. Det slutar med att man tystnar och i stället lyssnar på energisugarens utläggning. Som inte märker att man aldrig hann komma till poängen.
Åsså har vi dem som aldrig visar nåt intresse tillbaka. Jag är rätt duktig på att småprata och konversera. Jag är genuint intresserad av människor och vill gärna veta mer. Men jag vill nog också att intresset ska vara ömsesidigt. Har jag suttit en hel kväll och bara ställt frågor och aldrig fått motfrågan "Hur går det för dig då?" - då blir jag less! Tröttnar rejält och kan inte uppamma nån energi alls för den andre personen.
Ibland försöker jag analysera mig själv för att se vad jag har för slags personlighet. Om jag är en energidödare eller livgivare? Jag kan nog säga att jag tidigare varit lite av en sanningssägare, men att jag med åldern (och därmed också ökad visdom, mohahah) tystnat lite i mina kommentarer. Man behöver inte alltid säga det man tänker.
Hur tänker du om det här? Hur gör du i de fall du har energisugare i din omgivning? Hur gör man om det är människor som man inte kan undvika? Alternativt faktiskt inte heller VILL undvika.
Kan man hitta kraft även hos energisugare?
24 mars, 2009
Du kära lilla blogg...
Jag är en usel bloggare just nu. Har dåligt med tid att uppdatera och har inte heller så där jättemånga roliga idéer att blogga om. Inspirationen räcker inte till åt mina egna grejer när man måste vara kreativ åt andra. Men, men... det blir väl bättre får vi hoppas.
Idag har jag haft besök av hantverkare hela förmiddagen. Vår kallvind är äntligen isolerad och ett nytt fönster är insatt. Nu återstår "bara" att sätta dit tak, väggar, tapetsera och sätta golv. Sen så - då ska grabbarna äntligen få sitt mysrum och vi föräldrar får ett avskiljt sovrum. Börjar kännas tungt både för grabbarna och oss att bo så tätt inpå varandra. Anton blev inte så glad när hans pappa ville gå och sova kl tio en lördagskväll och han inte kunde spela musik som han ville.
Nä du, det här går inte. Back to work!
Tjingeling!
Idag har jag haft besök av hantverkare hela förmiddagen. Vår kallvind är äntligen isolerad och ett nytt fönster är insatt. Nu återstår "bara" att sätta dit tak, väggar, tapetsera och sätta golv. Sen så - då ska grabbarna äntligen få sitt mysrum och vi föräldrar får ett avskiljt sovrum. Börjar kännas tungt både för grabbarna och oss att bo så tätt inpå varandra. Anton blev inte så glad när hans pappa ville gå och sova kl tio en lördagskväll och han inte kunde spela musik som han ville.
Nä du, det här går inte. Back to work!
Tjingeling!
21 mars, 2009
Visst nappar det - inte
Dagen har tillbringats i familjens underbara sköte. Ganska härligt att skriva, med tanke på mitt förra inlägg. Det är dagar som den här som får mig att inse att jag trots allt är lyckligt lottad med två föräldrar som älskar mig.
Gustaf och jag hakade på pappa på pimpeltur till en tjärn i Docksta. Med på utflykten var också min bror Andreas och pappas kusin Bosse. Hål borrades, pimpelspön riggades och vi satte oss ned med ansiktena vända mot solen för att invänta de upphetsande huggen. De kom - aldrig.
Äh, nu överdriver jag. Både pappa och Andreas hävdade med bestämdhet att de vid några tillfällen hade nåt som åtminstone nafsade på kroken. Brorsan lyckades också bärga en abborre modell mindre. Sedan hade han att nåt stort på gång som tyvärr släppte alldeles vid iskanten.
Själv är jag egentligen så där måttligt intresserad av att pimpla. Men har man en fiskefantast till far (som faktiskt brukar ta sin femte semestervecka på våren för att pimpla) så är det lätt att ryckas med. Det är ju trots allt väldigt härligt att få en utedag tillsammans med familj och vänner. Oavsett om man får nån fisk eller inte.
Efter fisketuren fick mamma och hennes sambo Kalle besök. Då vankades go´fika, trevligt snack och - äntligen - fick jag mig en välbehövlig hårklippning!
Här är några fiskebilder:
Gustaf har laddat upp med en klubba, skänkt av min pappa, dvs ordföranden i Klubbätarklubben.
Här har vi storfiskarn själv!
Brorsans storfångst! Lägg märke till tändsticksasken som ska ge dig ett hum om storleken på fisken.
Andreas luktade nog som en rökt böckling, f´låt korv, när han kom hem.
Gustaf och jag hakade på pappa på pimpeltur till en tjärn i Docksta. Med på utflykten var också min bror Andreas och pappas kusin Bosse. Hål borrades, pimpelspön riggades och vi satte oss ned med ansiktena vända mot solen för att invänta de upphetsande huggen. De kom - aldrig.
Äh, nu överdriver jag. Både pappa och Andreas hävdade med bestämdhet att de vid några tillfällen hade nåt som åtminstone nafsade på kroken. Brorsan lyckades också bärga en abborre modell mindre. Sedan hade han att nåt stort på gång som tyvärr släppte alldeles vid iskanten.
Själv är jag egentligen så där måttligt intresserad av att pimpla. Men har man en fiskefantast till far (som faktiskt brukar ta sin femte semestervecka på våren för att pimpla) så är det lätt att ryckas med. Det är ju trots allt väldigt härligt att få en utedag tillsammans med familj och vänner. Oavsett om man får nån fisk eller inte.
Efter fisketuren fick mamma och hennes sambo Kalle besök. Då vankades go´fika, trevligt snack och - äntligen - fick jag mig en välbehövlig hårklippning!
Här är några fiskebilder:
Gustaf har laddat upp med en klubba, skänkt av min pappa, dvs ordföranden i Klubbätarklubben.
Här har vi storfiskarn själv!
Brorsans storfångst! Lägg märke till tändsticksasken som ska ge dig ett hum om storleken på fisken.
Andreas luktade nog som en rökt böckling, f´låt korv, när han kom hem.
20 mars, 2009
Helt ofattbart
Elisabeth Fritzl och jag är lika gamla. När vi var 18 år förändrades hennes liv på det brutala sätt som hela världen nu vet om.
24 år av fångenskap, ofattbara övergrepp och förnedring av den som borde älska henne mest.
Under min universitetstid 1986-1990 satt hon inspärrad.
När jag träffade Stefan 1989 satt hon inspärrad.
När jag förlovade mig med Stefan 1990 satt hon inspärrad.
När jag flyttade till Kungsör 1990 satt hon inspärrad.
När jag flyttade till Skog 1991 för att jobba som lärare i 9 år satt hon inspärrad.
När jag flyttade till Nordingrå 1992 satt hon inspärrad.
När jag fick barn 1995 satt hon inspärrad.
När jag gifte mig (med Stefan så klart) 1996 satt hon inspärrad.
När jag fick barn 1998 satt hon inspärrad.
När jag sa upp mig som lärare 2000 satt hon inspärrad.
När jag pluggade media på Härnösands folkhögskola 2000-2001 satt hon inspärrad.
När jag började frilansa som journalist 2001 satt hon inspärrad.
När jag jobbade på kommunförbundet 2003-2004 satt hon inspärrad.
När jag jobbade i ett projekt för Nrå Intresseförening 2005-2006 satt hon inspärrad.
När jag startade mitt företag Ordpilot 2005 satt hon inspärrad.
När jag fyllde 40 år 2006 satt hon inspärrad. När hon fyllde 40 år satt hon inspärrad.
När jag i alla år ägnat mig åt trädgårdsskötsel, körsång, renovering av hus, skidåkning, joggingturer, semesterresor, glada skratt och upptåg med barnen, mysiga och förtroliga prat med Stefan, födelsedagsfester, familjesammankomster, nästan tio års engagemang på föräldrakooperativet, ladugårdsrivning, bilbyten, tvätthängning, gräsmatteklippning... ja allt som hör LIVET till...
då satt hon inspärrad. Av sin far.
Ofattbart.
24 år av fångenskap, ofattbara övergrepp och förnedring av den som borde älska henne mest.
Under min universitetstid 1986-1990 satt hon inspärrad.
När jag träffade Stefan 1989 satt hon inspärrad.
När jag förlovade mig med Stefan 1990 satt hon inspärrad.
När jag flyttade till Kungsör 1990 satt hon inspärrad.
När jag flyttade till Skog 1991 för att jobba som lärare i 9 år satt hon inspärrad.
När jag flyttade till Nordingrå 1992 satt hon inspärrad.
När jag fick barn 1995 satt hon inspärrad.
När jag gifte mig (med Stefan så klart) 1996 satt hon inspärrad.
När jag fick barn 1998 satt hon inspärrad.
När jag sa upp mig som lärare 2000 satt hon inspärrad.
När jag pluggade media på Härnösands folkhögskola 2000-2001 satt hon inspärrad.
När jag började frilansa som journalist 2001 satt hon inspärrad.
När jag jobbade på kommunförbundet 2003-2004 satt hon inspärrad.
När jag jobbade i ett projekt för Nrå Intresseförening 2005-2006 satt hon inspärrad.
När jag startade mitt företag Ordpilot 2005 satt hon inspärrad.
När jag fyllde 40 år 2006 satt hon inspärrad. När hon fyllde 40 år satt hon inspärrad.
När jag i alla år ägnat mig åt trädgårdsskötsel, körsång, renovering av hus, skidåkning, joggingturer, semesterresor, glada skratt och upptåg med barnen, mysiga och förtroliga prat med Stefan, födelsedagsfester, familjesammankomster, nästan tio års engagemang på föräldrakooperativet, ladugårdsrivning, bilbyten, tvätthängning, gräsmatteklippning... ja allt som hör LIVET till...
då satt hon inspärrad. Av sin far.
Ofattbart.
19 mars, 2009
Uppehållsväder
Jag samlar på ord. Ett ord jag gillar just nu är UPPEHÅLLSVÄDER.
Väder att hålla sig uppe på.
Sån är väderleken just nu! Vilken tur, jag behöver det.
Förresten jag attraheras av det ordet också. VÄDERLEK.
Mmmm, kanske kan vårkänslorna spirar så smått i år också?
Väder att hålla sig uppe på.
Sån är väderleken just nu! Vilken tur, jag behöver det.
Förresten jag attraheras av det ordet också. VÄDERLEK.
Mmmm, kanske kan vårkänslorna spirar så smått i år också?
17 mars, 2009
Badsemester
Apropå mitt inlägg om fjällsemester i Höga Kusten. Jag fick ett mejl från min bror. Det löd:
"Så ni har varit på fjällsemester.
Vi har varit på badsemester."
En helt underbar bild på mina barns kusin Oscar, eller hur?
"Så ni har varit på fjällsemester.
Vi har varit på badsemester."
En helt underbar bild på mina barns kusin Oscar, eller hur?
16 mars, 2009
Bloggpaus
Hej!
Jag måste ta några dagars bloggpaus och ladda batterierna. Det är lite för mycket nu. Återkommer!
Jag måste ta några dagars bloggpaus och ladda batterierna. Det är lite för mycket nu. Återkommer!
14 mars, 2009
Vem längtar till fjällen när man har Höga Kusten?
I vår familj har vi på vårarna en stadigt återkommande fritidssysselsättning. När temperaturen stiger och solen skiner från en klarblå himmel är det underbart att gräva sig en "bivack", göra plättsmet och sedan plocka fram gjutjärnsmurikkan för att äta lunch i drivan.
Idag var det dags för årets första familjemysutomhuslunch!
Idag var det dags för årets första familjemysutomhuslunch!
12 mars, 2009
Världens mest kända blondin fyller 50 år!
Hon har ben som ser ut att räcka upp till halsen, smalare midja än en geting och bröst som putar rakt ut, utan silikoninlägg. Barbie fyller i mars 50 år!Mot alla odds har Barbie överlevt dessa 50 år. Det har som alla vet stormat rejält runt den populära dockan. Särskilt under det politiskt medvetna 70-talet gick kritikerna hårt åt blondinen.
Man pekade på att Barbies fysionomi gav en orealistisk idealbild av den perfekta kvinnokroppen. Även om Barbie lanserades som en självständig kvinna med kläder och tillbehör för olika yrkesroller, signalerade dockan att allting går ut på att vara vacker, framgångsrik och åtråvärd hos männen.
Fast jag undrar i ärlighetens namn hur åtråvärd Barbie skulle vara "in real life". Någon har räknat ut att om en 1,80 m lång Barbie skulle väga 39 kg och ha ett BMI på 11. (Normalviktiga kvinnor ska ha mellan 19 och 24.)
Själv hade jag naturligtvis en Barbie (obs! 1) när jag var liten flicka. Jag kommer inte ihåg att jag lekte så väldigt mycket med den, har bara ett minne att jag bättrade på sminket med tuschpennor. Min Barbie var inte en "äkta", dvs hon hade inte böjbara ben och armar. Gissa om jag var avundsjuk på min kompis Marias fina docka, som jag tror hon fått från släktingar i Tyskland.
Egentligen borde man förfasas över Barbie, men jag kan faktiskt inte. Hade jag en dotter är jag övertygad om att jag köpt många dockor till henne... Barbie står för flärd och glamour, nåt som alla småtjejer (jaja, även stora) attraheras av. Nu talar jag emot mig själv och vad jag skrev i mitt förra inlägg, men jag kan inte låta bli att tycka att Barbie är kul! Sedan är det en helt annan sak hur man själv väljer att exponera sig.
11 mars, 2009
Aux naturelle
Dags att säga nåt om melodifestivalen. Tycker inte ni som jag att det är ett tecken på sundhet som fick svenska folket att rösta fram Caroline af Ugglas till finalen?
Jag tycker absolut inte om henne som sångerska och jag gillar inte heller låten. MEN (som Tony Irving skulle säga) jag tycker det är totalt uppfriskande med en artist som är sig själv, utan en mask av smink och utmanande kläder.
Den i mitt tycke helt kompletta sångerskan i årets schlagerdrama är Sarah Dawn Finer. Hon är vacker och en helt gudabenådad sångerska, absolut en av Sveriges bästa. Jag har lyssnat på hennes Moving On ett antal gånger på hög ljudnivå och låten bara växer och växer. Och jag ryser och ryser. Hennes röst slår an en sträng hos mig av stora känslor.
Jag tycker absolut inte om henne som sångerska och jag gillar inte heller låten. MEN (som Tony Irving skulle säga) jag tycker det är totalt uppfriskande med en artist som är sig själv, utan en mask av smink och utmanande kläder.
Den i mitt tycke helt kompletta sångerskan i årets schlagerdrama är Sarah Dawn Finer. Hon är vacker och en helt gudabenådad sångerska, absolut en av Sveriges bästa. Jag har lyssnat på hennes Moving On ett antal gånger på hög ljudnivå och låten bara växer och växer. Och jag ryser och ryser. Hennes röst slår an en sträng hos mig av stora känslor.
10 mars, 2009
Orange en obehaglig färg
Jag har helt plötsligt fått en stark aversion mot färgen orange. Den kommer sig naturligtvis av det orangefärgade kuvertet med pensionsbeskedet. Brrrrr! Vid 42-års ålder är jag redan orolig över hur mina äldre dagar kommer att bli. Inte blir det några sötebrödsdagar i alla fall.
Har därför tagit ett beslut. Med 23 år kvar till pensionen kan jag skrapa ihop cirka 275 000 kronor om jag sparar en tusenlapp i månaden. Dessa ska INTE placeras i aktier, fonder eller organiserat pensionssparande. Jag tror mer på ett vanligt hederligt bankkonto, där min egen insats inte kan äventyras.
I finansanalytikers ögon kanske jag ter mig tämligen ljusblå, men strunt i det. Heller ljusblå än orange!
Eget sparande får det bli!
Har därför tagit ett beslut. Med 23 år kvar till pensionen kan jag skrapa ihop cirka 275 000 kronor om jag sparar en tusenlapp i månaden. Dessa ska INTE placeras i aktier, fonder eller organiserat pensionssparande. Jag tror mer på ett vanligt hederligt bankkonto, där min egen insats inte kan äventyras.
I finansanalytikers ögon kanske jag ter mig tämligen ljusblå, men strunt i det. Heller ljusblå än orange!
Eget sparande får det bli!
09 mars, 2009
Back to normal
Festen är över, lovet är slut och gästerna har rest hem. Efter en veckas intensivt umgänge med familjen känns det dock ganska skönt att vardagen åter infinner sig. Jag trivs bra med min stilla lunk i livet.
Helgens höjdpunkt var annars vinterfesten i Kramfors. Det formligen kryllade av folk på stan, jag har nog aldrig sett så många människor i centrala Kramfors samtidigt. Riktigt roligt för arrangörerna att uppslutningen blev så god.
Men jag undrar över en sak. Var fanns alla människor från Höga Kusten? Det var inte många jag såg. Trist att man inte kommer när det för en gångs skull arrangeras något trevligt. Vi som bor i Höga Kusten måste börja se Kramfors kommun som en enhet. Hur gärna vi än vill klarar vi oss inte ensamma!
Därför var det extra kul att en av huvudattraktionerna kommer från Ullånger. Skotertrixarna Frosty Demons gav prov på hisnande mod!
Helgens höjdpunkt var annars vinterfesten i Kramfors. Det formligen kryllade av folk på stan, jag har nog aldrig sett så många människor i centrala Kramfors samtidigt. Riktigt roligt för arrangörerna att uppslutningen blev så god.
Men jag undrar över en sak. Var fanns alla människor från Höga Kusten? Det var inte många jag såg. Trist att man inte kommer när det för en gångs skull arrangeras något trevligt. Vi som bor i Höga Kusten måste börja se Kramfors kommun som en enhet. Hur gärna vi än vill klarar vi oss inte ensamma!
Därför var det extra kul att en av huvudattraktionerna kommer från Ullånger. Skotertrixarna Frosty Demons gav prov på hisnande mod!
06 mars, 2009
Mina kära hustomtar
Vem har behov av hushållsnära tjänster när man har förmånen att få umgås med två hustomtar under en hel vecka?
05 mars, 2009
04 mars, 2009
Myspys med släkten
Det sägs att man är det man äter. I så fall är jag sitter jag här som en stor härligt kletig chokladboll. Samtidigt känner jag mig likt en mandelkubb lite torr och har svårt att hitta ett vettig tema på detta inlägg. Men å andra sidan har jag en ljuvligt söt mazarinkänsla i magen, efter att ha umgåtts och fikat med mina barn och svärföräldrar hela dagen. Aja, vi har ju inte fikat heeeela dan, men rätt mätt känner jag mig. Och det är många dagar kvar på besöket, tur att svärmor aldrig bangar för en långpromenad.
Idag fick Sven och Greta hänga med till järnaffärn när jag skulle köpa tak och fönster till vårt nya rum. Vi (läs: Stefan) har ju under en längre tid jobbat med att inreda kallvinden. Arbetet har skjutits upp dels på grund av lagårdsrivningen, dels på grund av ekonomin. Det är fasen i mig så dyrt det är att inreda ett rum. Bara att få till väggar, golv, tak, fönster, dörrar, isolering och annat basic kommer nog att gå lös på 50 papp. Så det blir till att nagga på besparingarna. Som tur var har vi sådana för olika "om-utifall-att-grejer".
Det är naturligtvis också roligt att skapa nytt. Sedan väntar dock ny brädfodring, fönster och isolering av tre ytterväggar (har gjort en). I sommar måste vi dessutom fixa avloppet och installera en ordentlig trekammarbrunn. Därtill behöver vi riva upp golvet i två av rummen nere och isolera.
Svärmor har idag köpt skraplotter åt oss alla, som vi ska skrapa efter middagen. Gissa om jag förväntar mig att vinna...
03 mars, 2009
Hemsida åt KIAB
Som jag skrev igår har jag just nu besök av mina svärföräldrar, så det blir nog lite si och så med uppdateringen av bloggen den här veckan. Jag hinner dock visa upp mitt senaste hemsidessnickeri.
Den här gången är det Kramfors Industri AB, dvs KIAB, som skaffat sig en egen sajt. På den visar de upp sitt fastighetsbestånd och marknadsför lediga lokaler. Jag har sagt det förut - det är verkligen himla kul att få jobba åt så många olika aktörer och få en inblick i vitt skilda verksamheter.
http://www.kiabkramfors.se/
Den här gången är det Kramfors Industri AB, dvs KIAB, som skaffat sig en egen sajt. På den visar de upp sitt fastighetsbestånd och marknadsför lediga lokaler. Jag har sagt det förut - det är verkligen himla kul att få jobba åt så många olika aktörer och få en inblick i vitt skilda verksamheter.
http://www.kiabkramfors.se/
02 mars, 2009
Sportlovsdilemma
Sportlovet är här. Helt plötsligt längtar jag efter ett kontor.
Det är inte så lätt att jobba med två söner på hemmaplan som tjoar och tjimmar samt ska äta hela tiden. Imorgon kommer "barnvakterna" i form av mina svärföräldrar, vilket i grund och botten är jättekul. Men vårt gästrum är samtidigt mitt arbetsrum...
För att inte behöva jaga upp gästerna i ottan ska jag försöka förmå min äldste son att dela rum med lillebrorsan. Jag vet inte vem det kommer att bli mest liv på, den äldste eller den yngste. Har en stark aning om att jag måste ta till illegala åtgärder för att få tillgång till datorn på Antons rum.
Vilken form av muta tror ni en snart 14-årig kille inte kan motstå? Ge mig en hint!
Det är inte så lätt att jobba med två söner på hemmaplan som tjoar och tjimmar samt ska äta hela tiden. Imorgon kommer "barnvakterna" i form av mina svärföräldrar, vilket i grund och botten är jättekul. Men vårt gästrum är samtidigt mitt arbetsrum...
För att inte behöva jaga upp gästerna i ottan ska jag försöka förmå min äldste son att dela rum med lillebrorsan. Jag vet inte vem det kommer att bli mest liv på, den äldste eller den yngste. Har en stark aning om att jag måste ta till illegala åtgärder för att få tillgång till datorn på Antons rum.
Vilken form av muta tror ni en snart 14-årig kille inte kan motstå? Ge mig en hint!
En helg med ledsna tankar
Ännu en helg är över. Denna helg har kantats av sorg och medkänsla. På lördagsmorgonen fick jag ett mejl från en bekant att hans 21-årige son, som studerade till varietéartist i Frankrike, var försvunnen. Senare samma dag kom beskedet att sonen hittats drunknad i en flod.
Åh, det gör mig så ont! Så ont om hans stackars föräldrar och övrig familj. Hur kan man någonsin komma igenom att tappa ett barn/syskon? Jag gråter och känner panik bara jag tänker på det.
Jag gråter också därför att jag hade en personlig relation med den omkomne. När han gick i 7:an hade jag honom i tyska och lärde känna honom som en honom som en glad, intelligent och mycket sympatisk kille. Under åren har jag ju stött på honom då och då, bland annat när jag skrev artikeln inför hans studier utomlands, och jag konstaterade då att han var sig lik. Lätt att tycka om. Jag tror att han var en trygg kille, som levde livet fullt ut. Han gjorde det han ville och jag tror han fick ut maximalt av livet. Det är dock oerhört tråkigt att hans liv tog slut så abrupt.
Mina sympatier för de efterlevande är oändliga.
Nisse, vila i frid!
Åh, det gör mig så ont! Så ont om hans stackars föräldrar och övrig familj. Hur kan man någonsin komma igenom att tappa ett barn/syskon? Jag gråter och känner panik bara jag tänker på det.
Jag gråter också därför att jag hade en personlig relation med den omkomne. När han gick i 7:an hade jag honom i tyska och lärde känna honom som en honom som en glad, intelligent och mycket sympatisk kille. Under åren har jag ju stött på honom då och då, bland annat när jag skrev artikeln inför hans studier utomlands, och jag konstaterade då att han var sig lik. Lätt att tycka om. Jag tror att han var en trygg kille, som levde livet fullt ut. Han gjorde det han ville och jag tror han fick ut maximalt av livet. Det är dock oerhört tråkigt att hans liv tog slut så abrupt.
Mina sympatier för de efterlevande är oändliga.
Nisse, vila i frid!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)