Helt ofattbart

Elisabeth Fritzl och jag är lika gamla. När vi var 18 år förändrades hennes liv på det brutala sätt som hela världen nu vet om.
24 år av fångenskap, ofattbara övergrepp och förnedring av den som borde älska henne mest.

Under min universitetstid 1986-1990 satt hon inspärrad.
När jag träffade Stefan 1989 satt hon inspärrad.
När jag förlovade mig med Stefan 1990 satt hon inspärrad.
När jag flyttade till Kungsör 1990 satt hon inspärrad.
När jag flyttade till Skog 1991 för att jobba som lärare i 9 år satt hon inspärrad.
När jag flyttade till Nordingrå 1992 satt hon inspärrad.
När jag fick barn 1995 satt hon inspärrad.
När jag gifte mig (med Stefan så klart) 1996 satt hon inspärrad.
När jag fick barn 1998 satt hon inspärrad.
När jag sa upp mig som lärare 2000 satt hon inspärrad.
När jag pluggade media på Härnösands folkhögskola 2000-2001 satt hon inspärrad.
När jag började frilansa som journalist 2001 satt hon inspärrad.
När jag jobbade på kommunförbundet 2003-2004 satt hon inspärrad.
När jag jobbade i ett projekt för Nrå Intresseförening 2005-2006 satt hon inspärrad.
När jag startade mitt företag Ordpilot 2005 satt hon inspärrad.
När jag fyllde 40 år 2006 satt hon inspärrad. När hon fyllde 40 år satt hon inspärrad.

När jag i alla år ägnat mig åt trädgårdsskötsel, körsång, renovering av hus, skidåkning, joggingturer, semesterresor, glada skratt och upptåg med barnen, mysiga och förtroliga prat med Stefan, födelsedagsfester, familjesammankomster, nästan tio års engagemang på föräldrakooperativet, ladugårdsrivning, bilbyten, tvätthängning, gräsmatteklippning... ja allt som hör LIVET till...

då satt hon inspärrad. Av sin far.

Ofattbart.