Är det nån fler än jag som börjar bli urless på de tv-program som står till buds på fredagkvällar. Jag älskar På Spåret och sörjer att det nu är slut. Därför nästan dog jag när jag såg vad som börjar ikväll - Så ska det låta... Men så trist att SVT ska tjata och tjata ihjäl ursprungligen bra program. Så ska det låta var roligt de första 10 åren, nu är det bara en upprepning fredag efter fredag. Jag menar, hur många gånger har vi inte hört Proud Mary, Dancing Queen och Smoke on the Water av så kallade kändisar. Karaoke är roligast att utöva själv...
Som tur var har jag något annat att utforska ikväll. Vi har precis fått hem vår nya tvättmaskin och den har så många olika finesser att jag nästan brinner av iver att prova dem alla. Kanske blir jag sittande framför den glänsande vita maskinen och njuter när den tystlåtet snurrar runt, runt, runt... Det är underhållning för en kvinna som under några veckor trott att SAS landat med ett reaplan i vår toalett varje gång det var dags för centrifugering.
För er alla som inte har lika roliga saker för er och som vill ha nåt kul att kika på ikväll kan ju titta på den här gamla godingen. Hade skam till sägandes glömt bort den lille klassiske gubben.
27 februari, 2009
26 februari, 2009
Så här är ligger det till...
Första bästa kompis
Kerstin Sjölund var min vapendragare under många, många år.
Första bilen
Har faktiskt aldrig ägt en bil på egen hand, så det måste bli min och Stefans ljusblå Toyota.
Första kärleken
Erik Huldin i min klass, kärleken var dock så vitt jag vet obesvarad.
Första husdjur
En röd katthane vid namn Tusse.
Första semester
Bilsemester någonstans i Sverie i vår röda Amazon kanske.
Första jobbet
Sommarjobb på skofabriken i Ullånger, usch så trist det var.
Första skiva
En LP med barnvisor av Alice Tegnér som jag fick på Handelsbanken. Har faktiskt kvar den än.
Första piercing
Hål i öronen gjorda på Hörnfeldts Ur i Ullånger, jag kanske var 10 år.
Första konsert
Har jag faktiskt ingen aning om.
Senaste alkoholdrycken
Rött vin
Senaste bilfärd
Till och från Kramfors på kommunskidan
Senaste filmen
Shit, jag är väldigt dålig på att se filmer, kommer faktiskt inte ihåg.
Senaste tefonsamtalet
Jobbsnack med en uppdragsgivare.
Senaste bubbelbadet
SPA i Sundsvall i januari.
Senast spelade CD-skiva
Antons blandning av rocklåtar dånade i bilen på väg till skidtävlingen ikväll.
Senaste gången du grät
Skäms nästan att erkänna det, men jag fick en tår i ögat av att se kronprinsessan Viktorias glädje vid eklateringen av förlovningen.
Senaste måltiden
En semla
6 HAR DU NÅGONSIN...
dejtat en av dina bästa kompisar? Nej
blivit arresterad? Nej
blivit kär vid första ögonkastet? Nej, inte som vuxen i alla fall
fastnat med blicken i någons urringning? Herregud, men ja
sagt att du älskar någon utan att mena det? Aldrig
busringt till någon? Japp, det gjorde man en del som barn
6 SAKER SOM DU GJORT IDAG
1. producerat ett nyhetsbrev
2. skottat snö
3. promenerat nästan två timmar med Ann
4. pratat i telefon en massa
5. sett min son stå överst på prispallen i kommunskidan
6. glatt mig åt en trevligt besked
4 PERSONER DU KAN BERÄTTA ALLT FÖR
Dessa fyra personer finns tyvärr inte, har bara en enda som jag berättar allt för och det är min man.
3 VAL
Blått eller rött? Rött
Sommar eller vinter? Vinter
Choklad eller chips? Choklad
2 SAKER ATT GÖRA INNAN DU DÖR
1. älska nära och kära
2. glädjas åt varje dag
1 SAK DU ÅNGRAR
Det lönar sig inte att ångra saker. Livet är här och nu. Det gäller att ta lärdom av tidigare erfarenheter. Att ångra sig och bli bitter ligger inte för mig.
Kerstin Sjölund var min vapendragare under många, många år.
Första bilen
Har faktiskt aldrig ägt en bil på egen hand, så det måste bli min och Stefans ljusblå Toyota.
Första kärleken
Erik Huldin i min klass, kärleken var dock så vitt jag vet obesvarad.
Första husdjur
En röd katthane vid namn Tusse.
Första semester
Bilsemester någonstans i Sverie i vår röda Amazon kanske.
Första jobbet
Sommarjobb på skofabriken i Ullånger, usch så trist det var.
Första skiva
En LP med barnvisor av Alice Tegnér som jag fick på Handelsbanken. Har faktiskt kvar den än.
Första piercing
Hål i öronen gjorda på Hörnfeldts Ur i Ullånger, jag kanske var 10 år.
Första konsert
Har jag faktiskt ingen aning om.
Senaste alkoholdrycken
Rött vin
Senaste bilfärd
Till och från Kramfors på kommunskidan
Senaste filmen
Shit, jag är väldigt dålig på att se filmer, kommer faktiskt inte ihåg.
Senaste tefonsamtalet
Jobbsnack med en uppdragsgivare.
Senaste bubbelbadet
SPA i Sundsvall i januari.
Senast spelade CD-skiva
Antons blandning av rocklåtar dånade i bilen på väg till skidtävlingen ikväll.
Senaste gången du grät
Skäms nästan att erkänna det, men jag fick en tår i ögat av att se kronprinsessan Viktorias glädje vid eklateringen av förlovningen.
Senaste måltiden
En semla
6 HAR DU NÅGONSIN...
dejtat en av dina bästa kompisar? Nej
blivit arresterad? Nej
blivit kär vid första ögonkastet? Nej, inte som vuxen i alla fall
fastnat med blicken i någons urringning? Herregud, men ja
sagt att du älskar någon utan att mena det? Aldrig
busringt till någon? Japp, det gjorde man en del som barn
6 SAKER SOM DU GJORT IDAG
1. producerat ett nyhetsbrev
2. skottat snö
3. promenerat nästan två timmar med Ann
4. pratat i telefon en massa
5. sett min son stå överst på prispallen i kommunskidan
6. glatt mig åt en trevligt besked
4 PERSONER DU KAN BERÄTTA ALLT FÖR
Dessa fyra personer finns tyvärr inte, har bara en enda som jag berättar allt för och det är min man.
3 VAL
Blått eller rött? Rött
Sommar eller vinter? Vinter
Choklad eller chips? Choklad
2 SAKER ATT GÖRA INNAN DU DÖR
1. älska nära och kära
2. glädjas åt varje dag
1 SAK DU ÅNGRAR
Det lönar sig inte att ångra saker. Livet är här och nu. Det gäller att ta lärdom av tidigare erfarenheter. Att ångra sig och bli bitter ligger inte för mig.
25 februari, 2009
Hon är bara för mycket...
Det finns ett uttryck som jag har så svårt för - det är:
"... är bara för mycket".
Påfallande ofta används uttrycket om kvinnor och alltid i negativ mening. Man vill då påskina att personen faller utanför ramen, inte passar in, tar för stor plats. Allt som man inte får göra här i mellanmjölkens land. Och det är inte lätt att vara rätt:
Är en kvinna tjock - utstrålar hon ohälsa och dålig karaktär
Är en kvinna mager - har hon nog psykiska problem
Är en kvinna tystlåten - är hon en trist och tillknäppt typ
Är en kvinna pratglad - är hon ytlig, tramsig och oseriös
Är en kvinna modemedveten - tror hon att hon är nåt
Är en kvinna inte intresserad av skönhet - är hon säkert lesbisk
Är en kvinna initiativrik - är hon manhaftig och okvinnlig
Är en kvinna passiv - får hon skylla sig själv
Är en kvinna sur - ska hon nog ha mens
Är en kvinna öppenhjärtig - är hon en sladdertacka
Jag vet, jag hårddrar saker och ting. Men erkänn att du någon gång snuddat vid några av de ovan listade påståendena. Själv skulle jag vilja hävda att jag är lite av varje av adjektiven, dvs jag kan både vara tyst, passiv och sur, men oftast är jag pratglad, initiativrik och öppenhjärtig. Och vid 42-års ålder har jag äntligen börjat acceptera mig själv precis så som jag är - ett konglomerat av olika egenskaper som varierar för varje situation.
En sak som jag dock vägrar finna mig i är "att vara för mycket". Jag är nämligen alltid alldeles precis LAGOM!
"... är bara för mycket".
Påfallande ofta används uttrycket om kvinnor och alltid i negativ mening. Man vill då påskina att personen faller utanför ramen, inte passar in, tar för stor plats. Allt som man inte får göra här i mellanmjölkens land. Och det är inte lätt att vara rätt:
Är en kvinna tjock - utstrålar hon ohälsa och dålig karaktär
Är en kvinna mager - har hon nog psykiska problem
Är en kvinna tystlåten - är hon en trist och tillknäppt typ
Är en kvinna pratglad - är hon ytlig, tramsig och oseriös
Är en kvinna modemedveten - tror hon att hon är nåt
Är en kvinna inte intresserad av skönhet - är hon säkert lesbisk
Är en kvinna initiativrik - är hon manhaftig och okvinnlig
Är en kvinna passiv - får hon skylla sig själv
Är en kvinna sur - ska hon nog ha mens
Är en kvinna öppenhjärtig - är hon en sladdertacka
Jag vet, jag hårddrar saker och ting. Men erkänn att du någon gång snuddat vid några av de ovan listade påståendena. Själv skulle jag vilja hävda att jag är lite av varje av adjektiven, dvs jag kan både vara tyst, passiv och sur, men oftast är jag pratglad, initiativrik och öppenhjärtig. Och vid 42-års ålder har jag äntligen börjat acceptera mig själv precis så som jag är - ett konglomerat av olika egenskaper som varierar för varje situation.
En sak som jag dock vägrar finna mig i är "att vara för mycket". Jag är nämligen alltid alldeles precis LAGOM!
24 februari, 2009
Höga berg och djupa dalar
En dag som denna är det nästan att man blir lite rojalist. En sådan äkta glädje och lycka som kronprinsessan utstrålar. Tänk att den stora dagen äntligen är inne för henne att visa hela världen hur mycket hon älskar mannen av folket. Det måste kännas skönt för dem båda att från och med nu vara öppna och slippa gå verbala och reella kringelkrokar för att undvika det som varit uppenbart i sju år. Viktoria hjärta Daniel elikame sant!
Min egen dag har inte varit lika lustfylld. Jag fick nämligen ett samtal som fick ångesten att krypa ur porerna. Jag hade missuppfattat ett uppdrag och fick nu frågan hur jag tänkt. Att trösta sig med att förutsättningarna och instruktionerna varit luddiga går inte, det är min skyldighet att ta reda på alla fakta. Nu vet jag att en del av er blir nyfikna på vad det hela handlar om, men jag väljer att stanna här. Så mycket kan jag avslöja är att det inte handlar om att jag gjort ett dåligt jobb.
Som högpresterande affärskvinna, som till råga på allt har svårt att inte alltid vara perfekt, ville jag efter telefonsamtalet mest ta till tårarna. Så långt gick det inte, men jag gjorde vad jag alltid gör i pressade situationer – ringde min stöttepelare och man. Stefan kan alltid lugna ned mina känslor och få mig att tänka klart. Ett av råden var att försöka koppla bort alla negativa tankar genom motion. Jag tog en skidtur i milspåret, vilket var manna från himlen. I spåret med strålande sol och klarblå himmel kan man inte ha ångest. Efter att ha duschat kändes allt bättre och snart väntar en hembakt semla.
Så livet går vidare, trots att fru Granbäck inte alltid är perfekt!
Min egen dag har inte varit lika lustfylld. Jag fick nämligen ett samtal som fick ångesten att krypa ur porerna. Jag hade missuppfattat ett uppdrag och fick nu frågan hur jag tänkt. Att trösta sig med att förutsättningarna och instruktionerna varit luddiga går inte, det är min skyldighet att ta reda på alla fakta. Nu vet jag att en del av er blir nyfikna på vad det hela handlar om, men jag väljer att stanna här. Så mycket kan jag avslöja är att det inte handlar om att jag gjort ett dåligt jobb.
Som högpresterande affärskvinna, som till råga på allt har svårt att inte alltid vara perfekt, ville jag efter telefonsamtalet mest ta till tårarna. Så långt gick det inte, men jag gjorde vad jag alltid gör i pressade situationer – ringde min stöttepelare och man. Stefan kan alltid lugna ned mina känslor och få mig att tänka klart. Ett av råden var att försöka koppla bort alla negativa tankar genom motion. Jag tog en skidtur i milspåret, vilket var manna från himlen. I spåret med strålande sol och klarblå himmel kan man inte ha ångest. Efter att ha duschat kändes allt bättre och snart väntar en hembakt semla.
Så livet går vidare, trots att fru Granbäck inte alltid är perfekt!
23 februari, 2009
Språk vs dialekt
Jag läste i dagens DN att nära hälften av världens språk är hotade. Det finns cirka 6000 språk och ungefär 2500 av dem lever farligt, detta enligt Unescos databas "Atlas över världens språk".
Databasen visar att 199 språk talas av färre än tio människor. Det senaste språket att försvinna var eyak, som dog ut samtidigt som den sista personen som talade språket gick bort ifjol.
Undrar hur det är att veta att man är den absolut sista personen att kunna göra sig förstådd på ett språk. Hade det varit jag hade jag slagits med näbbar och klor för att sprida mitt tungomål, snackat på till höger och vänster. Ännu värre än idag...
En sak som jag funderar över när jag läser DN:s notis är vilka kriterier ett språk måste uppfylla för att betecknas just som språk. Och vad som är dialekt. Jag menar, i Kina finns det människor som inte förstår varandra alls, trots att alla sägs tala samma språk. Svenskar, danskar och norrmän kan tala tämligen fritt sinsemellan, men våra sätt att tala benämns språk.
Konstigt att det är landsgränserna som får sätta ribban. Obegriplig mandarin blir dialekter, medan fullt begriplig svenska-norska-danska är olika språk.
Databasen visar att 199 språk talas av färre än tio människor. Det senaste språket att försvinna var eyak, som dog ut samtidigt som den sista personen som talade språket gick bort ifjol.
Undrar hur det är att veta att man är den absolut sista personen att kunna göra sig förstådd på ett språk. Hade det varit jag hade jag slagits med näbbar och klor för att sprida mitt tungomål, snackat på till höger och vänster. Ännu värre än idag...
En sak som jag funderar över när jag läser DN:s notis är vilka kriterier ett språk måste uppfylla för att betecknas just som språk. Och vad som är dialekt. Jag menar, i Kina finns det människor som inte förstår varandra alls, trots att alla sägs tala samma språk. Svenskar, danskar och norrmän kan tala tämligen fritt sinsemellan, men våra sätt att tala benämns språk.
Konstigt att det är landsgränserna som får sätta ribban. Obegriplig mandarin blir dialekter, medan fullt begriplig svenska-norska-danska är olika språk.
22 februari, 2009
Att växa upp med ny teknik
Jag har idag roat mig med att städa ur ett fullständigt överbelamrat skåp. I stället är det nu soptunnan som dignar, vilket ju tyder på att jag var effektiv och inte det minsta sentimental. Mängder av tuschpennor, gamla teckningar, målarböcker, gipsfigursformar och andra barnrelaterade artiklar fick stryka på foten. Likaså en hel kasse med prydnadssaker som bara stod och samlade damm.
På nåt konstigt sätt gillar jag att storstäda skrymslen och vrår. Det syns så tydligt att man gjort nåt. Efteråt går jag och gläntar på dörren och känner mig nöjd.
Ett av fynden idag var ett foto av mina söner. Anton är 4 år och redan då datorvan. Gustaf, 1 år, sitter på stolen bredvid och vill också vara med. I blöja och Teletubbieströja.
Naturligtvis kunde Gustaf inte spela de spel som Anton lirade (gissar att det vid den här tidpunkten var Tarzan som gällde), men han ville så hjärtans gärna vara med. Jag kom då på lösningen att låta honom få en lös mus, som alltså inte var kopplad till datorn. Gustaf var dock själaglad och stolt som en tupp där han rak i ryggen satt med handen på musen. I hans värld styrde han skeendet.
En underbar illusion, eller hur?
På nåt konstigt sätt gillar jag att storstäda skrymslen och vrår. Det syns så tydligt att man gjort nåt. Efteråt går jag och gläntar på dörren och känner mig nöjd.
Ett av fynden idag var ett foto av mina söner. Anton är 4 år och redan då datorvan. Gustaf, 1 år, sitter på stolen bredvid och vill också vara med. I blöja och Teletubbieströja.
Naturligtvis kunde Gustaf inte spela de spel som Anton lirade (gissar att det vid den här tidpunkten var Tarzan som gällde), men han ville så hjärtans gärna vara med. Jag kom då på lösningen att låta honom få en lös mus, som alltså inte var kopplad till datorn. Gustaf var dock själaglad och stolt som en tupp där han rak i ryggen satt med handen på musen. I hans värld styrde han skeendet.
En underbar illusion, eller hur?
20 februari, 2009
Logisk bevisföring
Här är nåt jag fascinerats av sedan jag var liten. Det kallas logiskt bevisföring.
Livet är en strid
striden är en kamp
kampen är en häst
hästen är en dragare
dragaren är ett stadsbud
stadsbudet är en knöl
knölen är en potatis
Alltså är livet en potatis
Hur tycker du att ditt liv är just nu?
Livet är en strid
striden är en kamp
kampen är en häst
hästen är en dragare
dragaren är ett stadsbud
stadsbudet är en knöl
knölen är en potatis
Alltså är livet en potatis
Hur tycker du att ditt liv är just nu?
19 februari, 2009
Är gratis gott?
Har ni som jag svårt att bestämma er för vad ni tycker om fildelning? I princip är jag emot det, tycker verkligen att upphovsmännen är värda ersättning för sitt jobb. Om mina foton, texter och annat helt plötsligt skulle börja valsa runt och användas här och där skulle jag faktiskt misstycka. Att detta skulle ske är faktiskt inte helt omöjligt, det verkar som att människor har svårt att skilja på ditt och mitt i den digitala världen. Många gånger ser jag bilder på bloggar som omöjligt kan vara bloggägarens egna. Personligen skulle jag aldrig tordas publicera en bild som jag inte fotat själv eller köpt.
Fyra personer är åtalade i Pirate Bay-rättegången för medhjälp respektive förberedelse till brott mot upphovsrättslagen. Skadeståndsanspråket är cirka 117 miljoner kronor, en summa som de fyra sannolikt, om de döms, aldrig kommer att kunna betala.
Hur tänkte då dessa fyra personer när de gav sig in i leken? Ja, det vet inte jag, men jag kan bara konstatera att man inte har någon som helst respekt för upphovsmännen och deras arbete. Det verkar numera vara en allmän hållning att saker och ting ska vara gratis. På Aftonbladets hemsida har man en omröstning där frågan lyder: "Hur mycket tycker du att en nedladdad låt är värd?" Av nästan 95000 personer svarar 47,3% "Borde vara gratis", 13,2% tycker en låt är värd 50 öre och 12,5% vill betala max en krona.
Förespråkarna för fildelning jämför sitt agerande med biblioteksväsendet. Bibliotek älskar jag, men har aldrig tidigare reflekterat över att man där lånar gratis. Det är liksom så självklart; en förmån vi har i Sverige.
Har jag då aldrig laddat hem något? Jo, både låtar och datorprogram faktiskt. För några månader sedan inträffade dock något som gjorde att jag avinstallerade alla bittorrentar. En dag när jag skulle logga in på datorn gick det inte, jag fick bara upp en ruta med meddelandet att min internetleverantör stängt av oss i två dagar, eftersom man fått in en anmälan om att fildelning skett via vår dator. Tänk, här bor man ute på vischan och tror att man är anonym. Jo, pyttsan! Det digitala fotspåret finns överallt där man trampar. Sedan dess är fildelning bannlyst. Något min tonårsson först sörjde, men nu inte verkar sakna.
Är gratis gott? Jo, det kan det vara. Men gratis kan också ge en sur eftersmak, så jag föredrar att göra det som är rätt. Fram till dess att man hittat ett bättre sätt att sälja musik, filmer, program och annat på väljer jag att betala. Mer än 50 öre är en låt definitivt värd.
Fyra personer är åtalade i Pirate Bay-rättegången för medhjälp respektive förberedelse till brott mot upphovsrättslagen. Skadeståndsanspråket är cirka 117 miljoner kronor, en summa som de fyra sannolikt, om de döms, aldrig kommer att kunna betala.
Hur tänkte då dessa fyra personer när de gav sig in i leken? Ja, det vet inte jag, men jag kan bara konstatera att man inte har någon som helst respekt för upphovsmännen och deras arbete. Det verkar numera vara en allmän hållning att saker och ting ska vara gratis. På Aftonbladets hemsida har man en omröstning där frågan lyder: "Hur mycket tycker du att en nedladdad låt är värd?" Av nästan 95000 personer svarar 47,3% "Borde vara gratis", 13,2% tycker en låt är värd 50 öre och 12,5% vill betala max en krona.
Förespråkarna för fildelning jämför sitt agerande med biblioteksväsendet. Bibliotek älskar jag, men har aldrig tidigare reflekterat över att man där lånar gratis. Det är liksom så självklart; en förmån vi har i Sverige.
Har jag då aldrig laddat hem något? Jo, både låtar och datorprogram faktiskt. För några månader sedan inträffade dock något som gjorde att jag avinstallerade alla bittorrentar. En dag när jag skulle logga in på datorn gick det inte, jag fick bara upp en ruta med meddelandet att min internetleverantör stängt av oss i två dagar, eftersom man fått in en anmälan om att fildelning skett via vår dator. Tänk, här bor man ute på vischan och tror att man är anonym. Jo, pyttsan! Det digitala fotspåret finns överallt där man trampar. Sedan dess är fildelning bannlyst. Något min tonårsson först sörjde, men nu inte verkar sakna.
Är gratis gott? Jo, det kan det vara. Men gratis kan också ge en sur eftersmak, så jag föredrar att göra det som är rätt. Fram till dess att man hittat ett bättre sätt att sälja musik, filmer, program och annat på väljer jag att betala. Mer än 50 öre är en låt definitivt värd.
18 februari, 2009
Snart blir det välljud!
Min man och jag har tillsammans en ganska stor samling LP-skivor. Tyvärr står de numera ospelade i ett skåp. I och med CD:ns intåg har våra älskade plattor blivit museiföremål. Tråkigt värre! I det skåpet trängs min barndoms skatter tillsammans med älskade pärlor från barn- och ungdomsåren fram till vuxenlivet på 90-talet. Likadant är det naturligtvis för min man. Här finns mängder av minnen!
Igår gjorde vi dock slag i saken. Vi har beställt en LP-spelare som ska pluggas in i datorns usb-uttag. Med hjälp av den kan man sedan förvandla skivspåren till mp3-format. Jippi, vilken genial idé. Kanske inte ny direkt, men för mig blev det en glad upptäckt.
Snart kan jag åter lyssna på The Nolans, Fame, Mats Ronander, ABBA, Göran Fristorp, Elaine Page, Toto, Mr Mister, Whitesnake, The Creeps, Dio, Jakob Hellman, Foreigner, Johnny hates Jazz och många många fler. Längtar!
17 februari, 2009
Höga Kustens Konst- och Kulturförening
Dags för en ny hemsida signerad Ordpilot igen! Den här gången är det den relativt nybildade föreningen Höga Kustens Konst- och Kulturförening som vill visa sin verksamhet på nätet.
Hemsidan är gjord i verktyget Joomla och tanken är att mina uppdragsgivare själva på ett lätt sätt ska kunna uppdatera den. Naturligtvis finns jag till hands för att hjälpa till om det skulle behövas.
Kolla in sidan http://www.hogakustenskonstochkulturforening.se/
16 februari, 2009
Sanning eller myt?
Inspirationen till mitt förra inlägg fick jag när jag besökte Allt om Barns sajt http://www.alltombarn.se/. De har en duktig skribent och bloggare vid namn Ninni Schulmann som jag brukar läsa. Vid mitt senaste besök hittade jag nåt som fångade mitt intresse - rubriken Sanning eller myt lockade till att läsa mer. För alla har vi väl hört följande:
"Ät inte för mycket socker - du kan få diabetes"
Sanning eller myt? Vad säger expertisen? Den tillfrågade överläkaren svarar att frågan är komplex och därför svår att svara på. Man forskar kring detta och ännu finns inget entydigt svar på varför man får diabetes. Det finns undersökningar som pekar på det kan finnas flera faktorer som avgör om man får diabetes, bland annat kosthållning och övervikt. Men att barn som äter mycket socker skulle få diabetes på grund av det - nej, så är det inte.
"Lys inte med ficklampan i ögonen - de kan skadas"
Ljuset från en vanlig ficklampa bländar ögat så att man får vänta en stund innan man ser som vanligt igen, men det är inte farligt.
"Det är farligt att kväva en nysning"
Nej, säger experten vid Sachsska barnsjukhuset, bara i extrema fall, t ex om personen har en medfödd missbildning, där ett blodkärl i hjärnan vidgas allt mer och blir allt skörare ju äldre man blir, löper en viss risk att blodkärlet spricker om hjärnan utsätts för högt tryck. Men i de flesta fall är det bättre att nysa fritt och rensa slemhinnorna.
"Man kan börja stamma om man blir kittlad"
Stämmer inte. Det finns ingen yttre påverkan som kan utlösa stamning.
"Om du läser i mörkret skadas din syn"
Inte heller det stämmer. Det händer ingenting med ögat om man läser i mörkret. Man måste dock spänna musklerna runt ögat och blir kanske trött eller får huvudvärk på grund av det, men själva ögat påverkas inte negativt.
”Sväljer du tuggummit stannar det i magen”
Nope! Det bryts ned och kommer ut den naturliga vägen.
"Bada inte direkt efter maten - då får du kramp"
Det som händer när man ätit är att blodflödet koncentrerar sig till magen. Men att det skulle innebära att man får kramp är inte särskilt troligt.
"Om man tittar i kors kan ögonen fastna"
Nähä, inte heller det stämmer. Det finns absolut inga medicinska belägg för att detta påstående är sant.
Och hur var det nu då? Får man mask i magen av att äta snö?
Nej, även det är en myt. Möjligtvis får man i sig lite andra orenheter, så det kanske ändå inte är dags att uppmana våra telningar att smaska i sig av den vita varan som i alla fall vi i Höga Kusten har så gott om just nu. Alltså rikt med, plenty of, gott om - inte gott om, mumsmums. Do you get it?
"Ät inte för mycket socker - du kan få diabetes"
Sanning eller myt? Vad säger expertisen? Den tillfrågade överläkaren svarar att frågan är komplex och därför svår att svara på. Man forskar kring detta och ännu finns inget entydigt svar på varför man får diabetes. Det finns undersökningar som pekar på det kan finnas flera faktorer som avgör om man får diabetes, bland annat kosthållning och övervikt. Men att barn som äter mycket socker skulle få diabetes på grund av det - nej, så är det inte.
"Lys inte med ficklampan i ögonen - de kan skadas"
Ljuset från en vanlig ficklampa bländar ögat så att man får vänta en stund innan man ser som vanligt igen, men det är inte farligt.
"Det är farligt att kväva en nysning"
Nej, säger experten vid Sachsska barnsjukhuset, bara i extrema fall, t ex om personen har en medfödd missbildning, där ett blodkärl i hjärnan vidgas allt mer och blir allt skörare ju äldre man blir, löper en viss risk att blodkärlet spricker om hjärnan utsätts för högt tryck. Men i de flesta fall är det bättre att nysa fritt och rensa slemhinnorna.
"Man kan börja stamma om man blir kittlad"
Stämmer inte. Det finns ingen yttre påverkan som kan utlösa stamning.
"Om du läser i mörkret skadas din syn"
Inte heller det stämmer. Det händer ingenting med ögat om man läser i mörkret. Man måste dock spänna musklerna runt ögat och blir kanske trött eller får huvudvärk på grund av det, men själva ögat påverkas inte negativt.
”Sväljer du tuggummit stannar det i magen”
Nope! Det bryts ned och kommer ut den naturliga vägen.
"Bada inte direkt efter maten - då får du kramp"
Det som händer när man ätit är att blodflödet koncentrerar sig till magen. Men att det skulle innebära att man får kramp är inte särskilt troligt.
"Om man tittar i kors kan ögonen fastna"
Nähä, inte heller det stämmer. Det finns absolut inga medicinska belägg för att detta påstående är sant.
Och hur var det nu då? Får man mask i magen av att äta snö?
Nej, även det är en myt. Möjligtvis får man i sig lite andra orenheter, så det kanske ändå inte är dags att uppmana våra telningar att smaska i sig av den vita varan som i alla fall vi i Höga Kusten har så gott om just nu. Alltså rikt med, plenty of, gott om - inte gott om, mumsmums. Do you get it?
Mask i magen av snö
Tänk så många myter vi människor matas med. Flest och värst är väl de påståenden som ska få oss låta bli att göra vissa saker. Vem har inte hört en välmenande och totalt okunnig (eftersom hon säkert trodde på vad hon sa) mamma yttra:
- Ät inte snö. Du kan få mask i magen.
Mask i magen. Av snö? Undrar var det kommer ifrån. Det får mig att tänka på den "sedelärande" tyska berättelsen från 1800-talet om Pelle Snusk (Struwwelpeter på tyska) av Dr Heinrich Hoffmann. Märk väl DOKTOR.
Den handlar om en pojke som heter Peter som en dag vägrar att klippa naglarna och håret. Och se, så oskön och snuskig han är:
På bokomslaget kan man man läsa att boken innehåller "lustige Geschichten und drollige Bilder für Kinder von 3 bis 6 Jahren". Sedelärande och uppfostrande eller skrivna med ironi och glimten i ögat? Jag vet inte, kan för lite om tidsandan som rådde då för att klarlägga detta och jag har inte undersökt saken noggrannt. Sanningen är dock att jag har älskat dessa historier i över 20 år nu.
En annan berättelse handlar om Konrad som gärna suger på tummen. En dag när hans mamma ska gå på ett ärende får han förmaningen att INTE suga på tummen. För om han gör det kan det mycket väl hända att Herr Skräddare kommer och klipper bort tummarna. Ve och fasa! Kan Konrad hålla sig? Nej, så klart inte, då hade det inte blivit mycket till berättelse. Naturligtvis åker tummen in i munnen och vips dyker den elake skräddaren upp:
Ytterligare en berättelse handlar om Suppen-Kaspar; en tjock och frisk pojke som helt plötsligt börjar matvägra. Här är en utmärkt dramatisering av "dikten" på engelska (Suppen-Kaspar blir då Augustus who wouldn´t have any soup):
- Ät inte snö. Du kan få mask i magen.
Mask i magen. Av snö? Undrar var det kommer ifrån. Det får mig att tänka på den "sedelärande" tyska berättelsen från 1800-talet om Pelle Snusk (Struwwelpeter på tyska) av Dr Heinrich Hoffmann. Märk väl DOKTOR.
Den handlar om en pojke som heter Peter som en dag vägrar att klippa naglarna och håret. Och se, så oskön och snuskig han är:
På bokomslaget kan man man läsa att boken innehåller "lustige Geschichten und drollige Bilder für Kinder von 3 bis 6 Jahren". Sedelärande och uppfostrande eller skrivna med ironi och glimten i ögat? Jag vet inte, kan för lite om tidsandan som rådde då för att klarlägga detta och jag har inte undersökt saken noggrannt. Sanningen är dock att jag har älskat dessa historier i över 20 år nu.
En annan berättelse handlar om Konrad som gärna suger på tummen. En dag när hans mamma ska gå på ett ärende får han förmaningen att INTE suga på tummen. För om han gör det kan det mycket väl hända att Herr Skräddare kommer och klipper bort tummarna. Ve och fasa! Kan Konrad hålla sig? Nej, så klart inte, då hade det inte blivit mycket till berättelse. Naturligtvis åker tummen in i munnen och vips dyker den elake skräddaren upp:
Ytterligare en berättelse handlar om Suppen-Kaspar; en tjock och frisk pojke som helt plötsligt börjar matvägra. Här är en utmärkt dramatisering av "dikten" på engelska (Suppen-Kaspar blir då Augustus who wouldn´t have any soup):
14 februari, 2009
Omväxling förnöjer
Kram på er alla, så här på Alla Hjärtans Dag! Även om dagen i mångt och mycket är ett köpmannatrick som ska locka oss till onödig konsumtion kan jag inte låta bli att tycka om den. Jag brukar baka en tårta i form av ett hjärta och så myser vi ihop, min lilla familj och jag. Det blir nog så även idag. Och efter förra veckans tråkiga melodifestivalsdeltävling behövs något som piggar upp programmet, känns det som. Då ska jag också göra ett undantag från min sockerfria månad, en tunn liten strimma chokladkaka ska få smaklökarna att njutningsfullt virvla runt i yster dans.
Ännu en "blåvecka" är över. När jag tittar tillbaka på den inser jag att mitt liv är mycket omväxlande. Det här har jag roat mig med...
Ännu en "blåvecka" är över. När jag tittar tillbaka på den inser jag att mitt liv är mycket omväxlande. Det här har jag roat mig med...
- gjort färdigt en hemsida åt Höga Kusten Senioruthyrning
- dokumenterat en workshop om jämställdhet vid utveckling av stadsmiljöer
- ätit supergott och njutit av samvaron med två företagskollegor vid en lunch
- oroat mig över vårt trasslande avlopp
- haft en räddande rörmokare här
- varit på möte med NordingråFöretagarna
- påbörjat ett jobb åt Mjälloms Kompaniet; en hemsida samt broschyr ska det bli
- åkt runt i Kramfors och fotograferat hyreslokaler åt Kiab; en hemsida ska det bli
- uppdaterat näringslivskontorets hemsida
- fotograferat en opelminded Ann
- joggat i kyla och nästan förfrusit benen
- åkt 8 km längdskidor på Vågsfjärden
- äntligen fått en elektriker på kroken som ska installera el i vår snart inredda kallvind
- skjutsat barn till olika aktiviteter
- skrattat, kramat, myst och haft det bra i familjen
- njutit av ett underbart solsken och för tusende gången konstaterat att Höga Kusten är förbaskat vackert
Det sistnämnda ska jag fortsätta med idag. Efter det att jag och yngste sonen bakat chokladkaka förstås. Åsså kom min man just in och tyckte att vi ska skotta upp en driva och sätta oss och grilla korv i det härliga vädret. Det gör jag gärna!
12 februari, 2009
Höga Kusten Senioruthyrning
Idag släpper jag en ny hemsida.
Beställare är Höga Kusten Senioruthyrning.
Välkommen att kika in!
http://www.hk-senioruthyrning.se/
Beställare är Höga Kusten Senioruthyrning.
Välkommen att kika in!
http://www.hk-senioruthyrning.se/
11 februari, 2009
Me and my Opel
Det här är min goda vän och granne Ann. Granne är på landet ett tänjbart begrepp, sanningen är den att Ann bor cirka en kilometer från mig i nästa by. Men i glesbygden har vi inte råd att vara så snåla. Vi är grannar: Grann-Ann och Grann-Cathrin.
Ann är en av de mest modiga och inspirerande människor jag känner. Efter tjugo år i skolvärlden, där hon utvecklade sitt berättande, startade hon företaget BerättaMera (http://www.berattamera.com/). Sedan dess har hon jobbat heltid med att ge berättarföreställningar och att utbilda i konsten att tala.
Som företagskvinna är hon ett föredöme. Hon vårdar sitt varumärke ömt och fokuserar ständigt framåt, utan att för den skull glömma nuet eller dra lärdomar av tidigare händelser. Och så är hon så modig...
Ann gör saker som för mig är totalt främmande. Häromdagen fick jag ett mejl där hon berättade att hon kontaktat internationella Opelmagazine (ni vet bilmärket). Där finns det stående inslaget "Me and my Opel"; det är reportage från folk över hela världen som berättar om varför de väljer att vara "opelminded", dvs köra Opel.
I det nummer jag såg medverkade människor från Marseille, Sardinien och Hamburg. Snart kommer det att finnas ett reportage från Nordingrå!
Naturligtvis lyckades Ann nämligen med konststycket att sälja in sin idé. Igår och idag åkte vi därför runt och fotograferade. Huvudbudskapet i bilden är att man med en Opel kommer fram var som helst i Höga Kusten, oavsett väderlek. Ni ser väl isen på bilen?
Jag tycker fotot blev riktigt bra. Men det är inte svårt att vara en bra fotograf med en sådan vacker modell. Ann, jag ser med spänning fram emot det tryckta slutresultatet!
Aktiv som senior
I dagarna kommer jag att sjösätta en alldeles ny hemsida åt ett bemanningsföretag som hyr ut seniorkraft i Höga Kusten med omnejd. Man erbjuder tillfällig kompetens till företag, föreningar och organisationer på timmar för kortare eller längre uppdrag.
Jag tycker det verkar vara en alldeles utmärkt idé. Företag och föreningar får hjälp vid arbetsanhopningar och pensionärerna får något att göra. För dagens pensionärer är pigga.
Mina föräldrar närmar sig pensionsåldern, de har bara några år kvar, och det är faktiskt svårt att tänka sig att de bara skulle sätta sig ned och rulla tummarna. Då verkar det vara en fantastisk möjlighet att kunna ta på sig korta uppdrag när man vill; känna att man fortfarande är samhällsnyttig och samtidigt tjäna en slant.
Finns möjligheten när jag blir senior, hoppar jag säkert på tåget. Med andra ord kommer jag att blogga tills jag stupar... ;-)
Jag tycker det verkar vara en alldeles utmärkt idé. Företag och föreningar får hjälp vid arbetsanhopningar och pensionärerna får något att göra. För dagens pensionärer är pigga.
Mina föräldrar närmar sig pensionsåldern, de har bara några år kvar, och det är faktiskt svårt att tänka sig att de bara skulle sätta sig ned och rulla tummarna. Då verkar det vara en fantastisk möjlighet att kunna ta på sig korta uppdrag när man vill; känna att man fortfarande är samhällsnyttig och samtidigt tjäna en slant.
Finns möjligheten när jag blir senior, hoppar jag säkert på tåget. Med andra ord kommer jag att blogga tills jag stupar... ;-)
10 februari, 2009
Kommer tågen att stanna?
Det här med inställning till livet är intressant. Inte bara till livet förresten, även till andra människor, saker, företeelser och händelser. Är grundinställningen positiv eller negativ?
Personligen försöker jag att ha ett positivt sinnelag, se det goda och inte låta mig dras ned i destruktiva och bittra tankar. Det är ju så mycket roligare att vara glad! Håller du inte med? Men det är inte alltid lätt. Jag har turen att vara gift med en man som har positivism som livsstil. När jag för några år sedan mådde psykiskt dåligt och bara såg livet i grå nyanser, gav han mig rådet att gå ut och titta på stjärnorna. "Universum snurrar inte kring dig", sa han. Hårt kan tyckas, men för mig var det ett uppvaknande. Jag förstod att det man matar sin hjärna med blir självuppfyllande.
Vill jag vara glad, måste jag tänka glada tankar. Vill jag ha en positiv utveckling, måste jag själv driva den och även sprida positiva ringar runt mig.
Tyvärr finns det allt för många som inte fattat det här. Som har misstänksamhet och bitterhet som bas. Igår till exempel var jag på möte. Där pratade vi framtidstankar och kom in på det faktum att Ådals-/Botniabanan om några år är en verklighet i Kramfors. Jag yttrade då att man i Kramfors har många positiva förhoppningar på det. En reflektion från de övriga blev:
- Men kommer tågen att stanna då?
Vad skulle jag svara? Ja! Det är klart att tågen kommer att stanna.
Någon annan menade att Höga Kusten går kräftgång för att kommunen inte vill satsa här. Jag är dock av den åsikten att kommunen ska ansvara för våra basbehov, till exempel vård, skola och omsorg. Att bygga hotell, driva idrottsanläggningar och ordna vandringsleder är uppgifter för oss som bor här. Det är VI som är entreprenörerna. Det är VÅRA idéer som ska formas och det är VI som ska driva utvecklingen framåt i positiv riktning.
Kommer vi bara med idéer är jag övertygad om att kommunen ställer upp så mycket det går. Men vindkraften då, tänker kanske någon, där har kommunen satt käppar i hjulen för folk med utvecklingsidéer. Kanske, jag vet inte. Jag känner dock bara att jag måste lita på de tjänstemän och politiker som med sakkunskap och hjälp av tillfrågad expertis anser att vindkraft inte hör hemma i Höga Kusten, att det finns många andra ställen att lägga snurrorna på än i världsarvsområdet.
Men att det finns en medveten och konsekvent intention att stoppa människor med idéer, det tror jag inte ett dugg på.
Personligen försöker jag att ha ett positivt sinnelag, se det goda och inte låta mig dras ned i destruktiva och bittra tankar. Det är ju så mycket roligare att vara glad! Håller du inte med? Men det är inte alltid lätt. Jag har turen att vara gift med en man som har positivism som livsstil. När jag för några år sedan mådde psykiskt dåligt och bara såg livet i grå nyanser, gav han mig rådet att gå ut och titta på stjärnorna. "Universum snurrar inte kring dig", sa han. Hårt kan tyckas, men för mig var det ett uppvaknande. Jag förstod att det man matar sin hjärna med blir självuppfyllande.
Vill jag vara glad, måste jag tänka glada tankar. Vill jag ha en positiv utveckling, måste jag själv driva den och även sprida positiva ringar runt mig.
Tyvärr finns det allt för många som inte fattat det här. Som har misstänksamhet och bitterhet som bas. Igår till exempel var jag på möte. Där pratade vi framtidstankar och kom in på det faktum att Ådals-/Botniabanan om några år är en verklighet i Kramfors. Jag yttrade då att man i Kramfors har många positiva förhoppningar på det. En reflektion från de övriga blev:
- Men kommer tågen att stanna då?
Vad skulle jag svara? Ja! Det är klart att tågen kommer att stanna.
Någon annan menade att Höga Kusten går kräftgång för att kommunen inte vill satsa här. Jag är dock av den åsikten att kommunen ska ansvara för våra basbehov, till exempel vård, skola och omsorg. Att bygga hotell, driva idrottsanläggningar och ordna vandringsleder är uppgifter för oss som bor här. Det är VI som är entreprenörerna. Det är VÅRA idéer som ska formas och det är VI som ska driva utvecklingen framåt i positiv riktning.
Kommer vi bara med idéer är jag övertygad om att kommunen ställer upp så mycket det går. Men vindkraften då, tänker kanske någon, där har kommunen satt käppar i hjulen för folk med utvecklingsidéer. Kanske, jag vet inte. Jag känner dock bara att jag måste lita på de tjänstemän och politiker som med sakkunskap och hjälp av tillfrågad expertis anser att vindkraft inte hör hemma i Höga Kusten, att det finns många andra ställen att lägga snurrorna på än i världsarvsområdet.
Men att det finns en medveten och konsekvent intention att stoppa människor med idéer, det tror jag inte ett dugg på.
09 februari, 2009
Årets stugbroschyr i hamn
Den senaste tiden har jag varit fullt sysselsatt med att producera entré Höga Kustens stugbroschyr för 2009. Nu är allt klart och filerna är ivägskickade till tryckeriet. Det känns så skönt att kunna bocka av på listan av saker att göra. Nästan så att jag har lust att ta en ledig dag idag.
08 februari, 2009
En vanlig söndag i Orsta
I sann jämställdhetsanda måste tilläggas att även jag skyfflade snö. Riktigt roligt, faktiskt! Men så gillar jag ju också vintern.
Så här gick det till inomhus:
Sedan blev det fotbollsmatch i djupsnön.
06 februari, 2009
Kinavallens namn kommer från min anfader
I Ullånger finns en idrottsplats med ett spännande namn. Kinavallen, smaka på ordet. Men hur kommer det egentligen sig att idrottsplatsen har fått en sådan fantasifull benämning? Svaret finns att hämta hos mina förfäder.
Så här ligger det till. Min morfars morfar föddes år 1832 i byn Berg i Vibyggerå socken. Han hette Johan Bergström. Efternamnet är taget och går förmodligen tillbaka på byanamnet. Han gick i tidig ålder till sjöss och återfinns inte i husförhörslängden förrän december 1877 då han redovisas som inflyttad till Öden i Ullånger.
Under tiden utomlands bodde Johan Bergström bland annat i Shanghai. Vad han jobbade med är inte klarlagt, men med tanke på de saker som finns hemma hos min mormor kan man dra slutsatsen att han hade någon form av kontorsarbete. Ett visitkort skvallrar om att arbetsplatsen fanns på Black Ball Pilot Company och en vacker sekretär i kamferträ bekräftar yrkesrollen. Det finns även några vackra manschettknappar, kinesiska ätpinnar, en brevkniv samt vackra snidade små figurer kvar efter min morfars morfar.
På grund av sin förra bostadsort fick Johan Bergström ett smeknamn; han blev Kina-Bergström med Ullångersborna.
Två år efter hemkomsten träffade han Anna-Brita. De gifte sig och fick fyra barn. 1885 flyttade familjen till ett torp i Törna. Stället kom naturligtvis att kallas för Kina eller Kinatorpet och idrottsplatsen ligger på dess ägor. Därav namnet. På fotot nedan kan man se deras torp.
Vad Johan Bergström arbetade med i Sverige tycks inte vara belagt. Man vet att han anlade ett bryggeri, men att detta gick omkull efter några år. Han avled 1901, just fyllda 69 år.
Idag finns inga rester kvar av Kina-Bergströms torp, men jag är stolt över att namnet fortfarande kvarlever i och med Kinavallen.
Så här ligger det till. Min morfars morfar föddes år 1832 i byn Berg i Vibyggerå socken. Han hette Johan Bergström. Efternamnet är taget och går förmodligen tillbaka på byanamnet. Han gick i tidig ålder till sjöss och återfinns inte i husförhörslängden förrän december 1877 då han redovisas som inflyttad till Öden i Ullånger.
Under tiden utomlands bodde Johan Bergström bland annat i Shanghai. Vad han jobbade med är inte klarlagt, men med tanke på de saker som finns hemma hos min mormor kan man dra slutsatsen att han hade någon form av kontorsarbete. Ett visitkort skvallrar om att arbetsplatsen fanns på Black Ball Pilot Company och en vacker sekretär i kamferträ bekräftar yrkesrollen. Det finns även några vackra manschettknappar, kinesiska ätpinnar, en brevkniv samt vackra snidade små figurer kvar efter min morfars morfar.
På grund av sin förra bostadsort fick Johan Bergström ett smeknamn; han blev Kina-Bergström med Ullångersborna.
Två år efter hemkomsten träffade han Anna-Brita. De gifte sig och fick fyra barn. 1885 flyttade familjen till ett torp i Törna. Stället kom naturligtvis att kallas för Kina eller Kinatorpet och idrottsplatsen ligger på dess ägor. Därav namnet. På fotot nedan kan man se deras torp.
Vad Johan Bergström arbetade med i Sverige tycks inte vara belagt. Man vet att han anlade ett bryggeri, men att detta gick omkull efter några år. Han avled 1901, just fyllda 69 år.
Idag finns inga rester kvar av Kina-Bergströms torp, men jag är stolt över att namnet fortfarande kvarlever i och med Kinavallen.
Semikolonets dag
Idag är inte vilken vanlig dag som helst. Idag är det nämligen SEMIKOLONETS DAG!
Själv hade jag ingen aning om att det fanns en sådan, men ett trevligt mejl från en kollega upplyste mig om detta för en liten stund sedan. Detta måste firas! Nåja, åtminstone skrivas ett blogginlägg om.
Jag har alltid tyckt om semikolon. Ni vet ;
Tyvärr har jag insett att allt färre vet hur och när det ska användas. Det lilla skiljetecknet riskerar därmed att falla i glömska, vilket är tråkigt. Semikolonet uträttar storverk för en tydligare, klarare och framför allt vackrare kommunikation. Idag ersätter dock tankstreck allt oftare semikolonet.
Det var den italienske humanisten och boktryckaren Aldus Manutius som under andra halvan av 1400-talet tog fram tecknet. Det är också honom vi har att tacka för den kursiva stilen.
Själv hade jag ingen aning om att det fanns en sådan, men ett trevligt mejl från en kollega upplyste mig om detta för en liten stund sedan. Detta måste firas! Nåja, åtminstone skrivas ett blogginlägg om.
Jag har alltid tyckt om semikolon. Ni vet ;
Tyvärr har jag insett att allt färre vet hur och när det ska användas. Det lilla skiljetecknet riskerar därmed att falla i glömska, vilket är tråkigt. Semikolonet uträttar storverk för en tydligare, klarare och framför allt vackrare kommunikation. Idag ersätter dock tankstreck allt oftare semikolonet.
Det var den italienske humanisten och boktryckaren Aldus Manutius som under andra halvan av 1400-talet tog fram tecknet. Det är också honom vi har att tacka för den kursiva stilen.
04 februari, 2009
Framtidstro i Nordingrå
I måndags inträffade något alldeles enastående och inspirerande i Nordingråbygden. På initiativ av några eldsjälar träffades 73 personer för att fundera över vad man kan göra för att lyfta Nordingrå som samhälle. Med Nordingrå innefattar jag även Mjällomshalvön.
Nordingrå är ett fantastiskt litet samhälle att bo i. Tyvärr har både befolkningen och samhällsservicen gått kräftgång på senare år. Det senaste "hotet" är OKQ8:s beslut om att dra in macken från och med i vår.
Troligtvis ligger det beslutet bakom att så många ortsbor hörsammade inbjudan till utvecklingsmötet. Jag var personligen inte där, men min man har berättat att det var en unik träff. Inte ett ont ord eller gnäll över kommunen. Det tycker jag är hedrande! Kommunrepresentanter från både utvecklingsavdelningen och näringslivskontoret fanns på plats, vilket också bådar gott. Min åsikt om Kramfors kommuns tjänstemän är att de gör vad de kan för att utveckla kommunen. Men det handlar ju också om att vi som bor här måste komma till skott och utveckla våra idéer. För idéer finns det, folk har massor av kreativa lösningar på saker och ting!
Som ett resultat av mötet startades fem utvecklingsgrupper inom projektet "Vi i Nordingrå". Dessa är Infrastruktur, Besöksnäring/turism, Kompetensutveckling, Kultur samt Entreprenörskap och företagsutveckling.
Visst låter det spännande? Jag kommer med glädje att följa det fortsatta arbetet och med all säkerhet även lockas med att delta. Jag attraheras storligen av engagemang och när så många människor gemensamt engagerar sig, ja då kan det inte gå fel!
Nordingrå är ett fantastiskt litet samhälle att bo i. Tyvärr har både befolkningen och samhällsservicen gått kräftgång på senare år. Det senaste "hotet" är OKQ8:s beslut om att dra in macken från och med i vår.
Troligtvis ligger det beslutet bakom att så många ortsbor hörsammade inbjudan till utvecklingsmötet. Jag var personligen inte där, men min man har berättat att det var en unik träff. Inte ett ont ord eller gnäll över kommunen. Det tycker jag är hedrande! Kommunrepresentanter från både utvecklingsavdelningen och näringslivskontoret fanns på plats, vilket också bådar gott. Min åsikt om Kramfors kommuns tjänstemän är att de gör vad de kan för att utveckla kommunen. Men det handlar ju också om att vi som bor här måste komma till skott och utveckla våra idéer. För idéer finns det, folk har massor av kreativa lösningar på saker och ting!
Som ett resultat av mötet startades fem utvecklingsgrupper inom projektet "Vi i Nordingrå". Dessa är Infrastruktur, Besöksnäring/turism, Kompetensutveckling, Kultur samt Entreprenörskap och företagsutveckling.
Visst låter det spännande? Jag kommer med glädje att följa det fortsatta arbetet och med all säkerhet även lockas med att delta. Jag attraheras storligen av engagemang och när så många människor gemensamt engagerar sig, ja då kan det inte gå fel!
03 februari, 2009
Tom i bollen
Jag försöker att skriva någonting här varje dag. Ibland blir det lyckade inlägg, vissa gånger lite sämre. Just nu har jag absolut ingenting att skriva om, jag är helt tom i skallen. Inte en enda vettig tanke finns faktiskt.
Dagens höjdpunkt var att bli bjuden på improviserad lunch av min granne. Tänk så enkelt det är att glädja någon - bara att lyfta telefonen och fråga om någon är sugen på en "varma koppen". Själv är jag urdålig på sådant. Gillar heller inte att spontant åka och hälsa på folk. Jag tror alltid att jag är i vägen.
Men varför skulle jag vara det? Själv blir jag urglad när folk bara dyker in (förutom när jag är stressad och besökaren är väldigt välbekant. Pappa, du vet vad jag menar...). Tyvärr känns det som om folks vardag blir alltmer inrutad och de spontana besöken blir allt färre.
Min egen vardag är tämligen statisk och jag vet väl vad som kommer att hända under dagen. Därför är det så underbart med såna spontana infall som min granne fick idag. Mera sånt!
Dags att frigöra de tyglade hästarna, fylla korgen med guldägg och galoppera barbacka mot framtiden! Hänger du med?
Dagens höjdpunkt var att bli bjuden på improviserad lunch av min granne. Tänk så enkelt det är att glädja någon - bara att lyfta telefonen och fråga om någon är sugen på en "varma koppen". Själv är jag urdålig på sådant. Gillar heller inte att spontant åka och hälsa på folk. Jag tror alltid att jag är i vägen.
Men varför skulle jag vara det? Själv blir jag urglad när folk bara dyker in (förutom när jag är stressad och besökaren är väldigt välbekant. Pappa, du vet vad jag menar...). Tyvärr känns det som om folks vardag blir alltmer inrutad och de spontana besöken blir allt färre.
Min egen vardag är tämligen statisk och jag vet väl vad som kommer att hända under dagen. Därför är det så underbart med såna spontana infall som min granne fick idag. Mera sånt!
Dags att frigöra de tyglade hästarna, fylla korgen med guldägg och galoppera barbacka mot framtiden! Hänger du med?
02 februari, 2009
Livet vänder åter
När jag imorse skrev om det återvändande och livgivande solljuset var det i princip en metafor för hur jag känner det just nu. Jag har haft en mycket tung period arbetsmässigt. Det uppdrag jag håller på att slutföra har varit mycket mer omfattande än jag någonsin kunde tro när jag lade offerten på jobbet. Förutsättningarna var inte så som de brukar vara och jag har slitit som ett djur för att ro projektet i hamn. För att klara andra uppdrag som löpt parallellt har jag använt mig av min stöttepelarkollega Sven, utan honom hade jag inte klarat det.
Nu undrar ni nog alla vad det hela handlar om. Måste väl vara en roman minst... Nej, tyvärr, så högt upp spelar jag inte. Än. Men jag hoppas att någon dag få tid att skriva mera själv. Med själv menar jag ur eget huvud och inte referera något eller relatera till tredje part. Jag känner ett enormt behov av att få uttrycka mig själv, sätta egna tankar och funderingar på pränt. Kanske är det därför den här bloggen finns. Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva ur mig, men av hänsyn till andra kan jag inte göra det. Kanske får det bli memoarer på ålderns höst.
Nu undrar ni nog alla vad det hela handlar om. Måste väl vara en roman minst... Nej, tyvärr, så högt upp spelar jag inte. Än. Men jag hoppas att någon dag få tid att skriva mera själv. Med själv menar jag ur eget huvud och inte referera något eller relatera till tredje part. Jag känner ett enormt behov av att få uttrycka mig själv, sätta egna tankar och funderingar på pränt. Kanske är det därför den här bloggen finns. Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva ur mig, men av hänsyn till andra kan jag inte göra det. Kanske får det bli memoarer på ålderns höst.
Ljuset vänder åter
Söndag 1 februari 2009, kl. 09.50. Solen besegrar för första gången i år den högsta knallen på Själandsklinten.
Konstigt att något så enkelt kan skänka så stor glädje. Min man och jag följer varje år solens kamp mot berget och gläds åt när ljuset återvänder till vårt hus i Orsta. Ljuset är livgivande, hoppframkallande på något sätt.
Vi har en härlig tid framför oss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)