Söndag 1 februari 2009, kl. 09.50. Solen besegrar för första gången i år den högsta knallen på Själandsklinten.
Konstigt att något så enkelt kan skänka så stor glädje. Min man och jag följer varje år solens kamp mot berget och gläds åt när ljuset återvänder till vårt hus i Orsta. Ljuset är livgivande, hoppframkallande på något sätt.
Vi har en härlig tid framför oss!
3 kommentarer:
Ja visst är det härligt!
I morse slocknade vår brobelysning (med skymningsrelä) redan halvåtta.
/n'Mattsson i Binnböul
Tjena Mattsson!
Kul att du kommenterar! Mera sånt!
Hur gick det igår på Järnforan? Det måste ha varit bitit? Tittade i TÅ efter en resultatlista, men hittade ingen.
na´Granbäck i Orsta
Jodå, resultaten finns i dagens TÅ (2/2), du får dock titta en liten bit ner...
Skämt åsido så gick det ganska bra. Under 2.40 är väl inte så pjåkigt (nog hävdar man sig bättre med skidpjäxor på fötterna än med löparskor).
Mest trött blev jag i rygg/mage/armar och det är i ryggen jag har lite stelhet nu efteråt. Stakpartierna var de jobbiga medans jag var "stark" uppför (löparbena).
n'Mattsson
Skicka en kommentar