Språk vs dialekt

Jag läste i dagens DN att nära hälften av världens språk är hotade. Det finns cirka 6000 språk och ungefär 2500 av dem lever farligt, detta enligt Unescos databas "Atlas över världens språk".

Databasen visar att 199 språk talas av färre än tio människor. Det senaste språket att försvinna var eyak, som dog ut samtidigt som den sista personen som talade språket gick bort ifjol.

Undrar hur det är att veta att man är den absolut sista personen att kunna göra sig förstådd på ett språk. Hade det varit jag hade jag slagits med näbbar och klor för att sprida mitt tungomål, snackat på till höger och vänster. Ännu värre än idag...

En sak som jag funderar över när jag läser DN:s notis är vilka kriterier ett språk måste uppfylla för att betecknas just som språk. Och vad som är dialekt. Jag menar, i Kina finns det människor som inte förstår varandra alls, trots att alla sägs tala samma språk. Svenskar, danskar och norrmän kan tala tämligen fritt sinsemellan, men våra sätt att tala benämns språk.

Konstigt att det är landsgränserna som får sätta ribban. Obegriplig mandarin blir dialekter, medan fullt begriplig svenska-norska-danska är olika språk.