Att växa upp med ny teknik

Jag har idag roat mig med att städa ur ett fullständigt överbelamrat skåp. I stället är det nu soptunnan som dignar, vilket ju tyder på att jag var effektiv och inte det minsta sentimental. Mängder av tuschpennor, gamla teckningar, målarböcker, gipsfigursformar och andra barnrelaterade artiklar fick stryka på foten. Likaså en hel kasse med prydnadssaker som bara stod och samlade damm.

På nåt konstigt sätt gillar jag att storstäda skrymslen och vrår. Det syns så tydligt att man gjort nåt. Efteråt går jag och gläntar på dörren och känner mig nöjd.

Ett av fynden idag var ett foto av mina söner. Anton är 4 år och redan då datorvan. Gustaf, 1 år, sitter på stolen bredvid och vill också vara med. I blöja och Teletubbieströja.


Naturligtvis kunde Gustaf inte spela de spel som Anton lirade (gissar att det vid den här tidpunkten var Tarzan som gällde), men han ville så hjärtans gärna vara med. Jag kom då på lösningen att låta honom få en lös mus, som alltså inte var kopplad till datorn. Gustaf var dock själaglad och stolt som en tupp där han rak i ryggen satt med handen på musen. I hans värld styrde han skeendet.

En underbar illusion, eller hur?