31 oktober, 2008

Våga vägra cupcakes!



Jag gillar att baka.
Jag gillar godsaker.
Jag älskar muffins.

Just det - muffins. Dock inte cupcakes!

Missförstå mig inte. Jag känner till den engelska skillnaden mellan en muffin och en cupcake. Den första har ingen glasyr, den andra har glasyr, frosting, strössel, rubbet.

Men varför i hela fridens namn ska vi i det svenska språket plötsligt prata om att "baka cupcakes"? Det känns bara helt fel. Undrar vad SAOL säger om det, kanske kommer ordet in i ordboken om några år.

Men till dess - vägra baka cupcakes! Muffins med gottigott-på-toppen däremot, det slinker alltid ned. Muffin(s) är också ett låneord, som vid det här laget accepterats helt och hållet. Språkpurist som jag är, tycker jag dock vi borde hitta en svensk benämning på cupcake.
Att ta in låneord i sitt språk är dock inget nytt, vi har haft många olika eror av utländskt inflytande på vårt modersmål. Frågan är bara om vågen varit större än nu. Engelskan bara sköljer över oss och jag anser att vi borde värja oss mer. Inte bara anamma allt med hull och hår. Kanske kan Island vara en bra förebild.

En sak till: en muffin, flera muffins. Fast det känns ärligt konstigt att säga "Skicka mig en muffin." "Skicka mig en muffins" - mmm, jag har några av choklad i frysen, ska nog plocka fram en. Muffin.

Helt plötsligt rädd



Som jag berättat tidigare är jag ensam hemma hela den här veckan. Hittills har jag aldrig varit speciellt mörkrädd utan tvärtemot tyckt att det är skönt med lite egentid.

Min yngste son däremot kan tycka att mörkret är läskigt. Ni vet, barn och deras livliga fantasi. Gustaf har joggat med mig i mörkret några gånger och då har vi haft pannlampa med oss. Där vi bor tar lyktstolparna slut tämligen fort och största delen av löparrundorna sker i kompakt mörker. Nåja, skenet från ett och annat hus syns dock.

När Gustaf har varit änglig har jag lugnat honom med orden:
"Men vem i hela friden tror du lägger sig ute i skogen och lurar för att det EVENTUELLT ska komma någon gående/joggande?". Jag säger eventuellt, eftersom det inte brukar vara speciellt mycket folk ute på kvällarna längs vår väg. Så hans mörkrädsla har faktiskt avtagit.

Vad hände då igår? Vid sextiden på kvällen tar jag på mig löparkläderna och beger mig ut. Allt går bra så länge som jag ser de ovan omtalade huslamporna, men sen... Sen drabbas jag av en kontratanke: Det kan VISST finnas "fula gubbar" ute längs vägarna! Jag tänkte på Carolin som så tragiskt blev mördad uppe i norr.

Min runda blev hastigt och olustigt avkortad, vid det sista huset beslutade jag mig för att vända. På väg tillbaka kommer en bil bakifrån. Det är en stor van, föraren saktar in, kör långsamt förbi. Jag ser att det är en ensam man och han höjer handen för att hälsa. Min fantasi skenar iväg och jag ser i mitt inre hur bilen stannar bakom nästa kurva för att lägga sig i bakhåll för mig.

På darriga ben tar jag mig fram, närmar mig kurvan och med hjärtat bultande löper jag igenom den. DÅ ser jag den stora bilen! Den står parkerad, fortfarande med motorn igång och lyktorna påslagna, nere vid en av sjöbodarna. Jag trodde jag skulle dö!!!

Vad göra? Att vända om och löpa ut mot Rävsön var inte något alternativ, det är långt mellan de bofasta där. Alltså tvingade jag mig själv att springa vidare hemåt, förbi den mystiska bilen. Och det gick ju naturligtvis bra. Mest troligt var det en ortsbo som jag känner (eftersom han hejade), som skulle se till sin sjöbod. Men i mitt uppjagade tillstånd förvandlades verkligheten till rena kriminalromanen. Fast grejen är ju att man i tidningarna nästan varje dag kan läsa om händelser som skulle kunna vara tagna ur en deckare. Inte underligt att man blir rädd!

Just nu känner jag mig förbannad. Förbannad på att människors (läs: mäns) handlingar mot andra begränsar min handlingsfrihet. För jag tror att det kommer att dröja länge innan jag joggar i mörket igen.

30 oktober, 2008

Vinterns första snö



Vinterns första snö låg i morse som ett fint puder över omgivningen. Nu är den dock ett minne blott, bortmotad av Fru Sol. Det verkar inte heller som om vi ska drabbas av det snöoväder som hotar södra Sverige. Tyvärr. För jag gillar ju som bekant snö. Det var verkligen en urtrist vinter ifjol, bara is och halka. Nej, fram för ett ordenligt snödjup så man kan spänna på sig skidorna.

5 grader kallt, perfekt vallat, blå himmel och sol - aaaah, det kan inte bli bättre!

29 oktober, 2008

Sena nyheter



Ibland är riksmedierna mer än lovligt sega. Kolla bara på det HÄR.

Det är länge sedan man hörde talas om detta. Lite skadeglatt kan man konstatera att det endast är äkta Höga Kustenbor som kan det där med surströmming. Sedan Gävle Fisk tog över Nordingrås stolthet har det bara gått utför.

Om jag som ÄKTA INFÖDD Höga Kustenbo äter surströmming? Jag skäms att erkänna det, men - nej. Dricker inte kaffe heller...

28 oktober, 2008

Oväntad utflykt

I morse skulle jag skjutsa maken och mina två söner till bussen. Stefan ska på jobb i Stockholm och grabbarna till sina älskade kusiner i Hamrångefjärden (ligger cirka fem mil norr om Gävle).

Eftersom bussen gick redan klockan 06.00 blev det ett tidigt uppvaknande. Som tur var kände min hjärna fortfarande av sommartiden, så det gick relativt lätt att lämna den härliga sängvärmen. Jag vinkade av min älsklingar och åkte med en liten klump i halsen hemåt. Visst är det skönt med ensamtid, men ända från tisdag till söndag?

Nåväl, hade jag inte vaknat till ordentligt så gjorde jag det när jag kom hem. Inne i förstugan stod nämligen Stefans fullpackade ryggsäck kvar! Jag ringde genast upp och frågade om han inte skulle ha den. Svaret blev naturligtvis - ja! I ryggsäcken fanns alla hans kläder och han som skulle på konferens! ! "Nu ligger jag illa till", stönade min bättre hälft.

Så vad gör jag? Säger naturligtvis att jag åker ned till Sundsvalls tågstation med ryggan. En och en halv timme senare är problemet ur världen och allt är frid och fröjd igen. Stefan var dock väldigt tacksam, så tacksam att han yttrade nåt jag aldrig hört honom säga förut: "Du kan väl åka in på Ikea-området och köpa nåt".
!!!
Yttrat av min miljöpartisktiske non-kommersielle make...

Jag hoppade dock över det generösa förslaget och åkte hem. Var hemma lagom till ica öppnade på Nordingråvallen kl 9.

Snacka om snabba ryck! Fast nu är jag urtrött. Borde jobba lite, men tror inte jag orkar.

Tjingeling!

Modo-röv???

Foppa - hjältarnas hjälte och tidernas skridskokung konfronteras med en liten Björklövenfan.

27 oktober, 2008

Värre än vi tror?



Jag tror vi definitivt behöver ta klimathotet på allvar...

(Klippet är hämtat från Aftonbladets nätupplaga)

Alkemisk morgon

En morgonjogg kan verkligen få livsandarna att vakna till. När jag idag strax före sju begav mig ut för att väcka kroppen var det helt stilla, inte en vindkrusning kunde anas. Små sjok av dimma seglade lojt nejden och himlen hade antagit en silverfärgad ton. Frost täckte marken och de små vattenpölarna var täckta av en tunn hinna is. Det kändes som om jag sprang i ett silverlandskap.

Men så händer det. I samma stund som jag vänder om för att bege mig hemåt. Solen segar sig över bergskammen och - voilà - verkligheten förvandlas till renaste guld. Med solen värmande i ryggen beskådar jag min guldglänsande verklighet. Så välbekant, ändå så ny.

I Orsta där jag bor kommer solen inom kort att göra sorti. Vid jultid har vi sol bara 45 minuter om dagen. Då orkar vår livgivare inte upp över kanten av Själandsklinten utan syns till bara i gluggen till berget intill. Desto härligare är det när det börjar våras; då är solens seger över berget ett säkert vårtecken.

24 oktober, 2008

Sjukt beteende?

Barn är inte som vi andra... Gustaf har legat och febersnusat på soffan och vaknade alldeles nyss. Han kliver upp, går in på toan och - blurp - spyr.

Därefter går han raka vägen tillbaka till soffan, nappar åt sig en godisrem och börjar mumsa.

Är det ett normalt beteende eller bör jag uppsöka specialist?

Sjukstuga

En hel halv termin har vi klarat oss utan sjukdomar. Idag kom Gustaf hem och kände sig hängig. Termometern steg obarmhärtigt och nu sitter han i soffan med sovtröjan, täcke, kudde och man hör bara lite snörvel då och då. Behöver jag säga att han har det mysigt? Äntligen får han kolla på Disney Channel utan att morsan tjatar om att han ska göra nåt nyttigare.

Tror jag ska joina honom! Känner mig inte så värst uppåt själv. Det måste vända nu.

23 oktober, 2008

22 oktober, 2008

Jag är miljonär!



Länsförsäkringars privatekonom Elisabeth Hedmark har på hemsidan alltombarn.se räknat fram hur mycket ett barn kostar fram till 18-årsdagen. Prislappen landar på en miljon kronor.

En sådan tur att jag har TVÅ fina killar. Jag kan verkligen kalla mig miljonär!

21 oktober, 2008

Music that makes me laugh

Jag har tänkte lite på min musiksmak. Den hänger inte riktigt ihop med min känsla för kvalitet, när det gäller literatur är jag betydligt mera choosey. Musik däremot, där är jag allätare. Har faktiskt en förkärlek för sånt som i böckernas värld skulle betraktas som "kiosklitteratur". But then again, who cares?

Här är en låt som gjorde mig på bra humör idag.

När övertygelsen blir till sand



En av de mer fascinerande böcker jag läst på sistone är "Norrlands Akvavit" av Torgny Lindgren. Lindgren har länge varit en av mina favoritförfattare och jag har med glädje tagit del av hans pricksäkra underfundigheter. Berättelserna är fantastiska skrönor som samtidigt tar upp de stora livsfrågorna.

"Norrlands Akvavit" kom ut för ett år sedan, men det var inte förrän vid det senaste biblioteksbesöket som jag fick den i min hand. Boken handlar om väckelsepredikanten Olof Helmersson, som under 50-talet frälste stora delar av Västerbottens inland. När han på ålderns höst återvänder är det ett avkristnat landskap han möter.

Av den förkunnelse Helmersson spred finns inte mycket kvar. Det finns inte heller några spår av väckelsepredikantens egen tro. Under åren har han nämligen kommit på att budskapet om Kristus och evig liv var ett falsarium och han är numera ateist. Orsaken till Helmersson tillbakaresa är att han vill "frälsa tillbaka" själarna, det vill säga få människorna att inse att kristendomen är en livslögn.

Lyckas Helmersson? Ja, se det tänker jag inte avslöja! Jag vill bara varmt rekommendera "Norrlands Akvavit" - den väcker många tankar och funderingar.

20 oktober, 2008

Gustaf fotograferar

Min 10-årige son Gustaf fick igår låna kameran. Detta är resultatet. Inte illa, tycker jag.


Man kan tro att det är vår igen...


Flaggan i topp för svärmor som fyllde 75 år!


Jubilaren plockar ved på sin födelsedag. Senare blev det en god middag på Hotell Höga Kusten.


Till Gustafs stora irritation är han allergisk mot nästan alla frukter. Men äpplen på bild kliar inte...

17 oktober, 2008

Trevlig helg!


Äntligen fredag med allt vad det innebär av fredagsmys! Har som jag tidigare berättat besök av mina svärföräldrar och DET är mysigt. Nu blir det lax, ungsbakade grönsaker och ett gott vitt ekologiskt vin. Samt en liten godisbit. Eller två.

Jag önskar alla mina trogna läsare en trevlig helg!

16 oktober, 2008

Dagens städtips!

Sätt på en skiva av den här herren http://www.youtube.com/watch?v=bff5eXJV-C4, sätt på stereon på högsta blås, fram med dammvippan - och ha kul!

Jag är en sucker for Italian! Måste lära mig det nån gång. Italienska måste vara världens vackraste språk.

Dåligt humör

Det finns få saker som kan få mig att bli på så dåligt humör som städning. Särskilt dammtorkning.

Nu är det dags. Svärföräldrarna kommer i eftermiddag och stannar över helgen. Jag har vetat om det i månader, ändå står jag här nu med dammtrasan i sista momangen. Mästare på att skjuta upp, jag vet.

Blä!

Men när det är gjort, kommer det att kännas härligt. Då ska jag njuta av att vara med mina "extraföräldrar" i tre dagar. På söndag blir det stort tårtkalas eftersom min svärmor fyller 75 år!

15 oktober, 2008

Bästa eleverna utanför rankinglistan

Här är Sveriges 15 bästa skolor (fjolårsplaceringen inom parantes):

1. Lund (2)
2. Lomma (1)
3. Tjörn (5)
4. Vindeln (51)
5. Hammarö (9)
6. Pajala (12)
7. Mörbylånga (15)
8. Borgholm (61)
9. Arvidsjaur (54)
10. Ydre (23)
11. Piteå (22)
12. Lysekil (33)
13. Torsby (45)
14. Båstad (3)
15. Skellefteå (41)

Finns Kramfors med på denna topplista? Svar: nej.
I vilken kommun går mina barn i skolan? Svar: i Kramfors.

Bör jag då vara orolig? Kanske. Fast det är jag inte. Inte ett dugg. Jag ser den inneboende kraft som finns hos mina bägge söner och känner mig helt trygg med den.

Anton presterar redan på MVG-nivå på högstadiet. Han går bara i sjuan och lägger inte ned många knop på plugget. Jag ser till att han gör läxorna (det vill säga jag förhör honom, han kan läxan redan när han kommer hem med den), sedan är det en baggis för honom att repetera inför provet. Han har så himla lätt för sig och kan själv dra slutsatser som är få förunnat i den åldern.

Ikväll har jag varit med Gustaf på utvecklingssamtal och även han ligger på topp. Plikttrogen, lite tillbakadragen, men alldeles förbaskat bright. Historia är hans favoritämne och enligt läraren lyser hans stjärna klart. Han kan sådant som ingen annan i klassen kan och när Gustaf talar så lyssnar alla andra. Härligt! Min lille exemplariske 10-åring som fixar allt från egen väckning, frukost och packning av skolväska...

Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna sådana fina grabbar, men nåt bra är det! Jag är väl helt enkelt den perfekta morsan för grabbarna Granbäck. Och jag är så stolt över dem!

Så för mig gör det inget att Kramfors inte finns med i toppen av skolor. För vad är väl en rankinglista annat än en mätning bland alla andra. Och ni vet - som man frågar får man svar. Ändra lite på parametrarna och spörsmålen, så ligger Kramfors i topp. För att nästa gång vara i botten. Som ni förstår ger jag inte ett vitten för alla dessa rankinglistor.

Vad gör vi med Fröken Ur?



Ingen kan väl ha undgått att det sedan 1 oktober finns en feminin variant på gamle Herr Gårman. Fru Gårman ska nu med sin vippiga kortkort kjol säkert lotsa oss över vägen. Allt för att Vägverket ska leva upp till alla fina ord om jämställdhet.

Men är det det jämställdhet handlar om? Att ta fram en vägskylt som faktiskt ännu mer cementerar könsrollerna?

Frågan är bara - vad kommer att hända med Fröken Ur?

13 oktober, 2008

Helgens begivenheter

Ännu en helg har gått. Lördagen i Umeå blev en trevlig upplevelse. Jag hade gott om tid att strosa på stan, fika på NK och göra fynd. Med i bagaget på vägen hem fanns en ny höstjacka.



Jag tog också bussen upp till Mariehem där jag bodde för 18 år sedan. Och herregud så mycket som hänt! Stan har verkligen svällt, det har poppat upp bostadsområden som svampar på hösten. Men "mitt" gamla hus var sig precis likt. Fast lite trist såg det ut med alla persienner neddragna. Även om jag bodde på nedre plan så vägrade jag att dra för fönstren. Den som var nyfiken och ville kika in var välkommen att göra så.



Nostalgiska jag drabbades naturligtvis av tanken "så fort tiden går". Dessa 18 år har verkligen seglat iväg. Nästa tanke hamnar naturligtvis 18 år framåt från nu. Då är jag 60 år!!! Huvva!!! Jag fick verkligen pressa tillbaka tårarna och tyst upprepa för mig själv "Lev här och nu, här och nu!"

Och det ska jag försöka med. Därför blir det till att ta itu med lite jobbuppgifter nu. Vi hörs!

10 oktober, 2008

Tillbaka till brottsplatsen

Det har varit några dagar av dålig uppdatering från min sida. Sanningen att säga har jag inte haft många sekunder över och de få stunder som inte fyllts av jobb och andra måsten har jag inte orkat tillbringa vid datorn.

Imorgon blir det en heldag borta från skrivbordet. Min löpartokige make och en god vän till honom ska springa ett marathonlopp i Umeå och jag tyckte att de båda kunde behöva en chaufför på hemvägen. Jag antar att de kan känna sig liiiiite möra efter drygt fyra mils löpning.

För mig hägrar alltså några härliga timmar i min forna studiestad. Levde och pluggade i Umeå från 1986 till 1990. Tänka sig att det är 18 år sedan examen!
Jag planerar att strosa omkring, besöka campus, åka upp till Mariehem och kika in i mitt gamla rum. Säkert tar jag en fika på NK också. Och softar rent allmänt. Barnen ska inte med så jag har några härliga timmar för mig själv.

08 oktober, 2008

På tal om Volvos tråkiga varsel... ;-)

Lite galghumor tål ni väl?

Oroas du av finanskrisen?

Rösta i min omröstning!

www.ordpilot.se

Det är aldrig för sent att sluta gnälla

Man kan själv välja att vara lycklig!

Ibland blir jag sugen att köpa en veckotidning. Problemet är bara att det inte finns någon som jag tycker är bra. Jag är inte intresserad av de traditionella damveckotidningarna med korsord och matrecept, inte heller modemagasinen är vad jag är ute efter. Då återstår tidningar som till exempel Leva.

Leva är en snyggt layoutad tidskrift i glansigt material med många vackra bilder. De riktar sig till både män och kvinnor, fast jag gissar att köparna är av det feminina könet. Jag har faktiskt själv medverkat med en artikel i tidningen, så jag är inte helt missnöjd med den.

MEN helt plötsligt står alla "så-gör-du-för-att-få-bättre-självkänsla-och-må-bra-artiklar" mig upp i halsen! En snabb genombläddring av det senaste numret ger detta resultat:

- Leva tankeverktyg: vaccinera dig mot prestationsångest, perfektionism och kontrollbehov
- Du är perfekt därför att du inte är perfekt
- Prestationsprinsessor har för höga förväntningar på livet
- Testa dig själv, hur stressad är du?
- Bli vän med rädslan för att misslyckas
- Ändra tankemönstren
- Det finns ett enormt duktighetskrav
- Lär dig hantera besvärliga människor

Sen finns det en mängd av andra artiklar, alla tangerande temat att vi nog egentligen inte mår så bra, livsstilscoacher som kommer med råd som "Var inte rädd för misstag" och "Berätta om din oro" samt en hel uppsjö av annonser som ska locka oss att köpa naturpreparat, gå på spa eller skaffa en personlig coach.

Pust! Livsstila mig hit och livsstila mig dit... Jag tror minsann att det blivit geschäft av detta med feelgood. Ibland undrar jag vad som kom först - vårt behov av självförverkligande, bekräftelse och må bra eller coacherna och livsstilsmagasinen. Vad tror ni?

Igår var jag ute på en promenad i det vackra höstvädret. Solen lyste från en intensivt knallblå himmel och luften var krispigt klar. Promenaden gick både på landsväg och genom en liten skogsglänta. På ett ställe såg jag en rönn där alla löv ramlat av, det var bara bären som lyste mot den blå himmelsbakgrunden. Då fick jag en intensiv lyckokänsla som förstärktes av att jag hemma på gården kunde nappa till mig ett äpple och sätta mig på altanen för att äta det.

Sådana enkla saker får mig att må bra!

Jag tror att vi kan välja att vara lyckliga. Det är "bara" att bestämma sig - vad vill jag mata min hjärna med? Negativa och nedbrytande tankar, en ständig känsla av missnöjdhet. Eller positiva tankar och glädjas åt det lilla. Själv föredrar jag det sistnämnda. Då blir ju också det stora så mycket häftigare!

07 oktober, 2008

Pappa dålig tröstare?

I en undersökning utförd av tidningen Kamratposten visade det sig att pappor hamnar ända nere på femte plats när det gäller vem man helst blir tröstad av. Näst efter ingen alls.

Av de närmare 6.000 barn som var med i undersökningen skulle de flesta, hela 40 procent, gå till sin mamma när de behöver bli tröstade. Papporna är inte alls lika populära på den punkten - de kommer först på femte plats. I andra och tredje hand får barnen tröst av kompisar eller någon annan (35 procent). Innan de går till sin pappa väljer de att inte bli tröstad av någon alls (11 procent)!

Jaha, funderar jag. Säger det här något? Kan det ha med jämställdheten att göra? Med hur man ställt frågan? Vilka som deltagit i undersökningen?

Tyvärr har jag inget svar på frågan, men vid första anblicken tyckte jag resultatet var skrämmande.

Sedan frågade jag min yngste son vem han väljer att få tröst av när han är ledsen. Svaret blev:
- Min X-box. I alla fall när jag är arg.

Ridå!!!!! Fast i det här fallet gick ridån UPP för mig. Barn svarar ofta spontant och det fanns troligen ingen chans till dialog i undersökningen. Jag vet bara att mina grabbar lika ofta går till sin pappa som till mig när de är ledsna.

06 oktober, 2008

Livet på landet




Vem har sagt att livet på landet är långtråkigt? I helgen utspelade sig dramat ovan i Orsta. En av bybornas kossor beslutade sig för att ge sig ut på äventyr och rymde helt sonika sin kos (hihi). "Styggingarna" kunde dock med hjälp av lock och pock samt en rejäl säck spannmål förmås att gå hem igen. Hoppas att de fick en rejäl skopa av godsakerna i stället för dito ovett.

Ny arbetsvecka





Denna härliga höstvy kan jag beskåda när jag tittar ut genom fönstret till mitt arbetsrum. Kan man bli annat än inspirerad?

Välkommen härliga nya vecka!

04 oktober, 2008

Jag föll...



Jo, det blev kanelbullar idag... Alla är glada för det!

03 oktober, 2008

Världens bästa Sara!

Här kommer en video som ligger mig varmt om hjärtat. Det är nämligen min vän och företagsnätverkare Sara Öhlén som sjunger. Sången kommer från hennes och Pelle Nordlanders körverk "Små Tankars Serenad". Omgivningen är vackra Rotsidan i Nordingrå.

Nyfiken på en lyriker

Jag är rätt så kräsen när det gäller litteratur. Att läsa för mig innebär en resa. En resa, som ska ta mig utanför mig själv men på samma gång föra mig rakt in i mitt innersta väsen. Bra litteratur förmår att smälta själens inre frusna sjöar.

En sådan läsupplevelse har jag haft nu när ryggen krånglat. För att skona den har jag frigjort tid för läsning och - ah - vilken lyx att bara lägga sig på soffan och låta sig föras iväg. Jag kan starkt rekommendera "Berlinerpopplarna" av den norska författarinnan Anne B Ragde. Boken handlar om en familj vars liv helt och hållet formats av både kärlek och svek. Ödet får de tre bröderna att tappa kontakten. När modern ligger på dödsbädden återsamlas de dock och får då vetskap om att deras verklighet egentligen ser ut på ett helt annat sätt. Många livsöden hade kunnat se annorlunda ut om inte kärleken funnits...

En tid i mitt liv, under universitetstiden, läste jag en del lyrik, både inom ramen för mina studier men även för att jag själv verkligen fick ut något av det. I gårdagens DN fanns en artikel om Katarina Frostenson, som nyligen kommit ut med "Tal och regn".

Jag vet ingenting om Frostenson (känner bara till namnet), men blir onekligen nyfiken på henne. Bedöm själv:

bekänn - säg, varför gråter
svensken? för att vi är vi
för att vi är tillsammans NU och

aldrig mer minuten efteråt
för att vi sårats, och en sårad

svensk

VI LEKER INTE HÄR NÄNÄ

mannen är bra
vädret är fint
magen är mätt
tasken är glad
torsken har fjäll
svensken vann
döden är dum men

lagom ÄR ett vackert ord
och Medelvägen, Len och Eken
bitvis känner jag det len-
sträva glesfläckiga

krusbärsstickiga grönbruna, jag
älg-skar
stava enbär skogstjärn

jag vill dunka livet ur dig HÄR IDAG

01 oktober, 2008

Kanelbullens Dag - jippo eller en kul grej?


Den 4 oktober firas Kanelbullens Dag. Vad tycker du om det, är det en kul grej eller bara nåt fånigt som uppfunnits av mejerier och mjölproducenter?

Rösta på http://www.ordpilot.se/

Inga fördelar med att vara egen chef

Ibland har man inga fördelar med att vara sin egen chef. Det finns liksom ingen möjlighet för mig som råtta att dansa på bordet när jag är sjuk...