Alkemisk morgon

En morgonjogg kan verkligen få livsandarna att vakna till. När jag idag strax före sju begav mig ut för att väcka kroppen var det helt stilla, inte en vindkrusning kunde anas. Små sjok av dimma seglade lojt nejden och himlen hade antagit en silverfärgad ton. Frost täckte marken och de små vattenpölarna var täckta av en tunn hinna is. Det kändes som om jag sprang i ett silverlandskap.

Men så händer det. I samma stund som jag vänder om för att bege mig hemåt. Solen segar sig över bergskammen och - voilà - verkligheten förvandlas till renaste guld. Med solen värmande i ryggen beskådar jag min guldglänsande verklighet. Så välbekant, ändå så ny.

I Orsta där jag bor kommer solen inom kort att göra sorti. Vid jultid har vi sol bara 45 minuter om dagen. Då orkar vår livgivare inte upp över kanten av Själandsklinten utan syns till bara i gluggen till berget intill. Desto härligare är det när det börjar våras; då är solens seger över berget ett säkert vårtecken.