Man kan själv välja att vara lycklig!
Ibland blir jag sugen att köpa en veckotidning. Problemet är bara att det inte finns någon som jag tycker är bra. Jag är inte intresserad av de traditionella damveckotidningarna med korsord och matrecept, inte heller modemagasinen är vad jag är ute efter. Då återstår tidningar som till exempel Leva.
Leva är en snyggt layoutad tidskrift i glansigt material med många vackra bilder. De riktar sig till både män och kvinnor, fast jag gissar att köparna är av det feminina könet. Jag har faktiskt själv medverkat med en artikel i tidningen, så jag är inte helt missnöjd med den.
MEN helt plötsligt står alla "så-gör-du-för-att-få-bättre-självkänsla-och-må-bra-artiklar" mig upp i halsen! En snabb genombläddring av det senaste numret ger detta resultat:
- Leva tankeverktyg: vaccinera dig mot prestationsångest, perfektionism och kontrollbehov
- Du är perfekt därför att du inte är perfekt
- Prestationsprinsessor har för höga förväntningar på livet
- Testa dig själv, hur stressad är du?
- Bli vän med rädslan för att misslyckas
- Ändra tankemönstren
- Det finns ett enormt duktighetskrav
- Lär dig hantera besvärliga människor
Sen finns det en mängd av andra artiklar, alla tangerande temat att vi nog egentligen inte mår så bra, livsstilscoacher som kommer med råd som "Var inte rädd för misstag" och "Berätta om din oro" samt en hel uppsjö av annonser som ska locka oss att köpa naturpreparat, gå på spa eller skaffa en personlig coach.
Pust! Livsstila mig hit och livsstila mig dit... Jag tror minsann att det blivit geschäft av detta med feelgood. Ibland undrar jag vad som kom först - vårt behov av självförverkligande, bekräftelse och må bra eller coacherna och livsstilsmagasinen. Vad tror ni?
Igår var jag ute på en promenad i det vackra höstvädret. Solen lyste från en intensivt knallblå himmel och luften var krispigt klar. Promenaden gick både på landsväg och genom en liten skogsglänta. På ett ställe såg jag en rönn där alla löv ramlat av, det var bara bären som lyste mot den blå himmelsbakgrunden. Då fick jag en intensiv lyckokänsla som förstärktes av att jag hemma på gården kunde nappa till mig ett äpple och sätta mig på altanen för att äta det.
Sådana enkla saker får mig att må bra!
Jag tror att vi kan välja att vara lyckliga. Det är "bara" att bestämma sig - vad vill jag mata min hjärna med? Negativa och nedbrytande tankar, en ständig känsla av missnöjdhet. Eller positiva tankar och glädjas åt det lilla. Själv föredrar jag det sistnämnda. Då blir ju också det stora så mycket häftigare!
08 oktober, 2008
Det är aldrig för sent att sluta gnälla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Härligt med din blog. Jag håller med dig om att mata med positiva tankar. Men då det inte längre räcker, då ens egna försök till posivism plötsligt blir lika kravfylld med ett måste som alla andra måsten. Då behöver man någon som kan ge en puff så att man klarar dag för dag. Därtill kan jag inte påstå att läsa dessa livststilsmagasin skulle vara svaret.(Har heller aldrig försökt). Men livet är fullt av överraskningar och kanske bakom något hörn hittar man det man söker, även om det kommer från en tidning..Det som passar för mig kanske inte passar andra. Jag har "bara bestämt" mig för att överleva och tillåta mig själv att det finns bra dagar och dåliga dagar.Och hoppas att de bra få bli fler än de dåliga. Hoppas att du får fortsätta att glädjas åt det lilla. Fortsätt med dina ord, det är något jag gläds åt.
Hälsn. Vivi P.
Tjena Vivi!
Kul att du kommenterar! Jag håller med dig till fullo att man då och då behöver en puff, så att man klarar vardagen. Ensam är inte stark. Jag har både konsumerat livsstilstidningar, haft samtalsterpi och, inte minst, öst ångest och inre ilska över min stackars man.
Situationen förändrades dock över en natt den dagen (haha) jag vågade säga upp min lärartjänst. Den dagen jag vände bilen och åkte hem, ringde till arbetsgivaren och sa: "Jag kommer aldrig mer! Nu är det nog!" Efter det kände jag mig så stark att jag kunnat göra vad som helst.
Denna styrka finns kvar idag och jag är medveten om att den sitter i insikten: DEN ENDA SOM KAN VÄNDA SITUTIONEN ÄR JAG SJÄLV OCH DET ÄR MIN FÖRBASKADE SKYLDIGHET ATT GÖRA DET. JAG LEVER ETT ENDA LIV OCH JAG VILL MÅ BRA!
Så tänker jag och mår bättre än jag någonsin gjort. Självkänslan kan visserligen dippa nu också, men den återvänder alltid. "Jag är jag och jag är bra" är ett mantra jag skaffade mig när jag gick hos en coach.
Troligen har självinsikten också med åldern att göra. Så du ser, det är inte bara negativt att närma sig medelåldern...
Vi ses!
Tjena Vivi!
Kul att du kommenterar! Jag håller med dig till fullo att man då och då behöver en puff, så att man klarar vardagen. Ensam är inte stark. Jag har både konsumerat livsstilstidningar, haft samtalsterpi och, inte minst, öst ångest och inre ilska över min stackars man.
Situationen förändrades dock över en natt den dagen (haha) jag vågade säga upp min lärartjänst. Den dagen jag vände bilen och åkte hem, ringde till arbetsgivaren och sa: "Jag kommer aldrig mer! Nu är det nog!" Efter det kände jag mig så stark att jag kunnat göra vad som helst.
Denna styrka finns kvar idag och jag är medveten om att den sitter i insikten: DEN ENDA SOM KAN VÄNDA SITUTIONEN ÄR JAG SJÄLV OCH DET ÄR MIN FÖRBASKADE SKYLDIGHET ATT GÖRA DET. JAG LEVER ETT ENDA LIV OCH JAG VILL MÅ BRA!
Så tänker jag och mår bättre än jag någonsin gjort. Självkänslan kan visserligen dippa nu också, men den återvänder alltid. "Jag är jag och jag är bra" är ett mantra jag skaffade mig när jag gick hos en coach.
Troligen har självinsikten också med åldern att göra. Så du ser, det är inte bara negativt att närma sig medelåldern...
Vi ses!
Skicka en kommentar