Jag är rätt så kräsen när det gäller litteratur. Att läsa för mig innebär en resa. En resa, som ska ta mig utanför mig själv men på samma gång föra mig rakt in i mitt innersta väsen. Bra litteratur förmår att smälta själens inre frusna sjöar.
En sådan läsupplevelse har jag haft nu när ryggen krånglat. För att skona den har jag frigjort tid för läsning och - ah - vilken lyx att bara lägga sig på soffan och låta sig föras iväg. Jag kan starkt rekommendera "Berlinerpopplarna" av den norska författarinnan Anne B Ragde. Boken handlar om en familj vars liv helt och hållet formats av både kärlek och svek. Ödet får de tre bröderna att tappa kontakten. När modern ligger på dödsbädden återsamlas de dock och får då vetskap om att deras verklighet egentligen ser ut på ett helt annat sätt. Många livsöden hade kunnat se annorlunda ut om inte kärleken funnits...
En tid i mitt liv, under universitetstiden, läste jag en del lyrik, både inom ramen för mina studier men även för att jag själv verkligen fick ut något av det. I gårdagens DN fanns en artikel om Katarina Frostenson, som nyligen kommit ut med "Tal och regn".
Jag vet ingenting om Frostenson (känner bara till namnet), men blir onekligen nyfiken på henne. Bedöm själv:
bekänn - säg, varför gråter
svensken? för att vi är vi
för att vi är tillsammans NU och
aldrig mer minuten efteråt
för att vi sårats, och en sårad
svensk
VI LEKER INTE HÄR NÄNÄ
mannen är bra
vädret är fint
magen är mätt
tasken är glad
torsken har fjäll
svensken vann
döden är dum men
lagom ÄR ett vackert ord
och Medelvägen, Len och Eken
bitvis känner jag det len-
sträva glesfläckiga
krusbärsstickiga grönbruna, jag
älg-skar
stava enbär skogstjärn
jag vill dunka livet ur dig HÄR IDAG
03 oktober, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar