Jag tog också bussen upp till Mariehem där jag bodde för 18 år sedan. Och herregud så mycket som hänt! Stan har verkligen svällt, det har poppat upp bostadsområden som svampar på hösten. Men "mitt" gamla hus var sig precis likt. Fast lite trist såg det ut med alla persienner neddragna. Även om jag bodde på nedre plan så vägrade jag att dra för fönstren. Den som var nyfiken och ville kika in var välkommen att göra så.
Nostalgiska jag drabbades naturligtvis av tanken "så fort tiden går". Dessa 18 år har verkligen seglat iväg. Nästa tanke hamnar naturligtvis 18 år framåt från nu. Då är jag 60 år!!! Huvva!!! Jag fick verkligen pressa tillbaka tårarna och tyst upprepa för mig själv "Lev här och nu, här och nu!"
Och det ska jag försöka med. Därför blir det till att ta itu med lite jobbuppgifter nu. Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar