Ro hit me råm!

Jag är ensam hemma några dagar, eftersom Anton och Gustaf följt med Stefan på jobb i Gävle. Då får killarna det stora nöjet att vara några dagar med sina älskade kusiner. Och jag får det ännu större nöjet att tillbringa två kvällar på egen hand!

Det gillar jag. Har ett ganska stort behov av att få vara ensam. Eller själv, som många numera säger.

Igår bad jag Stefan plocka undan allt godis innan han åkte iväg. Gjorde så när jag hade min viktnedgångsperiod och det funkade jättebra. Någonstans har min man alltså ett förråd med massor av godsaker. Någon gång då och då plockar han fram nåt gott, det kan vara kex eller chokladbitar. Efter ett tag avtog mitt sötsaksbegär och jag har kunnat ha skafferiet fyllt av godis utan att det gjort mig nåt. Det är lite så jag funkar - avstå helt eller frossa.

Nåväl, förra veckan var det julbord på Tidningen och då tog jag några chokladpraliner. Skulle jag ha gjort det? Näää! Genast vaknade sötsaksmänniskan i mig! Jag tror benhårt på att man kan vara sockerberoende.

Inför resan bad jag därför Stefan plocka undan allt vad sött heter. Och det har han gjort. Han har varit jätteduktig!

Så duktig att han till och med gömt RUSSINPAKETET! Är inte det att gå till överdrift? Att inte ens unna sin älskade fru några ynka russin!

Ni fattar hur tufft jag har det?