Bilpool på landet en utopi?

Att vara frilansande skribent och medieproducent är mycket intressant och lärorikt. Dagligen kastas jag mellan olika ämnen som jag på kort tid ska sätta mig in i. Dagens utmaningar består bland annat av textöversättning av en vandringsguide om Högakustenleden och skrivande av en artikel om bilpooler i Gävleborg. Ska också förbereda mig inför ett jobb på en konferens imorgon samt förbereda arbetet inför framtagandet av en broschyr om jämställdhetsarbete i några av Kramfors företag.

Det som för stunden fångar mig mest är bilpoolerna. Jag attraheras storligen av idén att själv inte äga bil utan dela en med andra. Mest troligt skulle bilåkandet minska radikalt om man tvingades tänka igenom sitt körande samt boka en bil. Gärna då en miljöklassad bil.

Nu är det dock tämligen omöjligt att delta i en bilpool när man bor på landet, som jag gör. Dels finns det mig veterligen inga bilpooler i Höga Kusten, dels försvårar den geografiska verkligheten, min arbetssituation och det faktum att barnen har mängder av aktiviteter och kompisar på avstånd. Vi är helt enkelt för beroende av bilen, reser betydligt mer än de 1200 km som sägs utgöra ett tak för när bilpooler kan vara ett bra alternativ. Faktum är att familjen Granbäck har två bilar. Trots att vi egentligen inte vill av miljö- och kostnadsmässiga skäl.

En sak som min man drömmer om just nu är en släpvagn. Jag som ekonomisk fruga håller dock emot en smula, varför lägga ut pengar på ett ting som oftast står oanvänt.

Då slår det mig plötsligt - kanske skulle man kunna göra en släpkärrepool? Någon som är intresserad?