25 oktober, 2007

Jämställdhetens floskelbingo

Igår hade jag förmånen att få dokumentera en intressant konferens om jämställdhet på Hotell Höga Kusten. Projektet Forum För Jämställdhet hade bjudit in till en slutkonferens med den lockande rubriken "Manlighet och kvinnlighet i förändring skapar framgång och motstånd".

Många tänkvärda och inspirerande ord sades under dagen. Jag fick också en hel del aha-upplevelser.

Bland annat berättade de båda föreläsarna Magnus Sjögren (Equal Space) och Anna Wahl (forskare på KTH) om olika floskler eller klassiska pärlor som förekommer om jämställdhet. Detta kan man bland annat höra...

  • Det kommer att lösa sig med nästa generation.
  • Vi har inga problem här.
  • Det måste få tid.
  • Kvinnor och män är ju faktiskt olika.
  • Detär inte så att jag är emot jämställdhet, men...
  • Vi måste börja i skolan/dagis.
  • Det här med jämställdhet har faktiskt gått för långt.
  • Jämställdhet handlar ju bara om självklarheter.
  • Varför tas allt upp så negativt, finns det inga goda exempel?
  • Jämställdhet är en lyxproblematik.
  • Jag gillar inte ordet feminism, jag tycker det är viktigare att prata om människor.
  • Måste det verkligen vara 50/50 överallt?

Handen på hjärtat - hur många av dessa brukar du tänka eller uttala. Personligen vet jag med mig att jag använt mig av en hel del av uttrycken... Det fick mig att fundera!

1 kommentar:

Anonym sa...

Där jag arbetar råder jämställdhet. Ingen kvinna har behövt utstå chefens närgångna gester och blickar. Samtliga högre chefer är kvinnor. En enda mellanchef är man. Högste chefen är - man, än så länge
Merparten av anställda är kvinnor. Högsta lönen bland icke-chefer innehades tills för ett år sedan av en kvinna. Numer är det en man som innehar den positionen. Kvinnan befordrades till mellanchef.
Offentlig sektor - skola, förskola, kostenhet.
Här är det tjejerna som 'kör över' männen.
Kan en kvinnodominerad arbetsplats vara ojämlik eller är den ojämlik i och med att den är kvinnodominerad?

För drygt 25 år sedan arbetade jag inom verkstadsindustrin. Där var kvinnor i klar minoritet. Inte en enda kvinna i ledande position. De hade i alla fall eget omklädningsrum och där kunde man passera utan att hålla andan.

Den mest påtagliga olikheten mellan den arbetsplatsen och den jag vistas på nu är att där satt det porrbilder på insidan av nästan alla skåpluckor - även i maskinhallarna. Under arbetstid var dessa luckor vidöppna och ingen tycktes klaga eftersom bilderna inte togs ned. Jag undrade många gånger vad man kunde ha för glädja av bilderna just där och under arbetstid och vad alla de utländska gäster som ofta var på studiebesök fick för uppfattning om svenskt arbetsliv och den svenske mannen. Fast å andra sidan kan man fråga sig: är porrbilden på jobbet typiskt svensk?

Om en enda porrbild dyker upp på min nuvarande arbetsplats så blir både den och innehavarens anställning kortlivade.