Jag känner mig sjuk...

Många i min omgivning känner nu av förkylningar och magsjukor. Själv känner jag mig också lite hängig idag. Inte så mycket på grund av virus eller kringvirvlande illasinnade bakterier. Nej, mina åkommor härör sig från, tadaaaaa (trumvirvel) - fysisk aktivitet!!!

Det som ska vara så nyttigt och hälsosamt...

Jag skrev ju häromdagen om Stefan nya utmaning, den att göra klassikern. Och att jag i princip sagt att jag ska göra halvditon. (Jag har ju faktiskt klarat av alla delarna i Tjejklassikern så nog borde jag väl kunna lägga på någon mil här och där.)

I lördags bad jag därför Stefan ta fram en trevligt och skonsamt träningsprogram för mig som sackat ihop och låtit mig förfalla till en överviktig medelålders tant med bilringar på magen och inte så mycket spring i bena. Annat var det för två år sedan när jag tränade till Tjejklassikern, jag har nog aldrig varit så vältränad och slank.

Nåväl, Stefan sade "javisst, det gör jag gärna" och så åkte jag iväg med Anton till hans fotbollsträning. Jag önskar att jag hade tittat min man djupt i ögonen för att konstatera glimten som tänts där. När jag återvände hem kom frågan tämligen fort: "Ska vi ta en liten lugn jogging/promenadtur i eftermiddag?"

Jag svarade naturligtvis ja. Inte kunde jag väl veta att denna lilla tur skulle bli 12 km lång och innebära både andnöd och håll (mjälthugg som vi säger här)! Så långt som 12 km har jag faktiskt aldrig sprungit förut. Det blev absolut ingen konstant joggning nu heller utan mer ett intervallopp på 1,5 timme.

Men jag tog mig runt och kände mig jättenöjd med det! Igårkväll var jag dock nåååågot trött i benen och hur de känns idag ska vi inte prata om. Fast jag tycker att träningsvärk är en angenäm känsla, då vet man att man gjort nåt bra för kroppen!

Det blir säkert fler långturer!