På torsdag fyller jag år. Min yngste son har satt upp ett anslag på sin dörr som gör mig så nyfiken.
Vad kan det vara? Definitivt ett stort paket. Säkert hårt... Fast jag kan ta ett litet också. Typ från Guldfynd. Fast min man brukar skämta och säga att han ska köpa ett paket spik. Än har det aldrig hänt, men man vet ju aldrig.
Skämt åsido, så är presenter för vuxna inte så viktiga i vår familj. Vi köper inte heller julklappar till andra än barnen och deras kusiner. Prylhysterin är total i vårt samhälle - vi ska konsumera oss ur finansiella kriser. Hur sjukt är inte det? Och när barnen inte ens kan klämma fram en önskelista, vad ska man då köpa? Nä, köpa för köpandet skull, det är jag less på.
02 december, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar