Igårkväll höll Nordingråskolan sitt traditionsenliga luciafirande i kyrkan. Förutom luciatåget, som i år bestod av klass 6 förstärkta av 5:an, gav kulturskolans elever prov på sina färdigheter. Det var sång, musik och dans. Förstklassig, tycker jag så klart.
Jag sitter där i bänken och är så stolt över alla duktiga Nordingråbarn att jag kan spricka! De är så fina och jag känner en enorm tacksamhet över våra duktiga lärare som trollar fram glädje hos barnen.
Min son Gustaf har spelat blockflöjt i en termin och jag kan ärligt säga att han är jätteduktig. Det påstår jag inte bara för att jag är mamma, utan jag märker att han har ett musikaliskt öra och lätt för att snappa upp melodier. Noterna är inga problem, de fixade han med en gång.
Gustaf fick äran att inleda Jingle Bells genom att spela de första två raderna alldeles själv. Han var mycket glad när han blev tillfrågad, men ju närmare uppspelningen kom desto mer tveksam blev han. När han igår kom hem från skolan var han lite irriterad och uttryckte: "Jag har inte helg än. Det blir inte helg förrän det är över i kyrkan."
Jag förstod att han var nervös och att han faktiskt ångrat att han tackade ja till solostycket. Därför var det så skönt när Gustaf sekunderna innan firandet började, kom till oss i kyrkbänken och sa: "Nu vet jag hur man ska göra. Det är bara att tänka bort publiken och spela."
Och Gustaf spelade. Prickfritt. Och mammas hjärta smälte.
Än en gång.
Blockflöjtsgänget med sin lärare Kattis.
Gustaf och bästa kompisen Hampus.
Klass 5 och 6 skötte sig med den äran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar