Business as usual

Jag läste imorse i tidningen Times oktobernummer en krönika av Michael Kinsley. Den börjar:

"They keep telling us that this is the worst financial crisis since the Great Depression. But there is at least one difference: in the Great Depression, nobody needed to be told they were in a depression."

Precis så tänkte jag igår när jag besökte Birsta City i syfte att handla julklappar. Inte märks det mycket av den ekonomiska krisen. Det är inte klokt så mycket folk som rör sig på området, Vägverket har ett stort uppdrag att lösa trafikkaoset där inne. Och som folk handlar! Det är överfyllda kundvagnar och välgödda kassar i var mans hand.

Själv drog jag också min beskärda del till kommersialismens överlevnad, till viss del med en otäck bismak i munnen. OK att handla nya kläder till en växande tonåring, det behövs verkligen. Men när man desperat bollar med en rubikskub för att komma på den där sista lilla klappen till systersonen, då är det inte kul! (Det blev ingen rubikskub, kan jag berätta, utan något annat som är mycket nyttigare och mera uppbyggligt.)

I ovan nämnda tidning hade de fokus på att hylla människor som verkligen gör något för att förändra världen. Det handlar om initiativ för att stoppa skövlingen av regnskog, hejda glaciärernas avsmältning, skapa smarta uthyrningssystem för cyklar, göra "gröna" pengar på aktiemarknaden, skapa långsiktigt hållbara städer, hejda slit- och slängkulturen och massor av annat.

Jag önskar verkligen att ni skulle läsa dessa artiklar. De ger hopp för framtiden! Ibland kan jag känna mig desillusionerad när det gäller mänsklighetens vilja och kapacitet att rädda världen. Genom att läsa om dessa människor (en som tas upp är faktiskt Arnold Schwarzenegger) får jag energi och ny tro på att vi kanske kan fixa det.

Tyvärr är det alltför få i min näromgivning som har den här insikten. Jag blir ärligt så trött på folk som bara gnäller på allt och alla och som hellre riktar fokus (dvs ansvaret) på någon annan än sig själv. Häromdagen träffade jag en man som hävdade att det var helt OK att elda upp målat virke, för "så länge som de hugger ned regnskogen spelar det ingen roll vad vi gör".

Suck! Kan det vara så enkelt (och tragiskt) att de som väljer att bo kvar här i Höga Kusten inte direkt toppar listan över intelligentian? Alternativt inte har kunskap nog för att förstå?
Att det är bottenskrapet som blir kvar?

NEJ! Så är det naturligtvis inte. Men vi saknar någon som går i bräschen för miljöfrågorna och som kan tjäna som upplysare. En sådan efterlyser jag! Min man är engagerad i miljöpartiet i Kramfors, men även där är det tungt. Det blir tungt om man bara är 3-4 personer som är villiga att engagera sig.

Frågan är: Vad gör vi andra? Åker till Birsta och handlar?