Härom kvällen skulle jag ha en avkopplande stund framför tv:n. Alldeles ensam, eftersom den film jag tänkte se inte behagade den manliga delen av familjen. De är nämligen inte lika trakterade av snyftare som jag.
Jag laddade in Underbara Älskade (med underbara Mikael Nyqvist i huvudrollen) i dvd:n och lade mig till rätta under filten. En speakerröst inledde med att berätta om vilka företag som producerat filmen, därefter kom introduktionslåten. När den sista tonen klingat ut tog rösten omtag och började berätta storyn och vad man såg på skärmen. Han pratade och pratade.
"Åhå", tänkte jag, "ett nyskapande sätt att göra film!" Jag var dock inte alldeles nöjd. Det kändes på nåt sätt som om filmen aldrig kom igång och jag kunde inte förstå varför manuset var så detaljerat. Speakerrösten var inte tyst en enda sekund. Vid en sekvens i filmen såg man en bil komma körande genom landskapet och försvinna bakom en kurva. Speakerrösten berättade i detalj vad som hände.
"Väldigt onödigt", tänkte jag, "tystnad i sig gör mycket för en film". Men hur som haver så tyckte jag att storyn var bra och skådespelarinsatserna fullt ut goda. Minsann kom det inte en tår i öget på mig vid några tillfällen också. Men någon superhöjdare, nä det var det inte. Detta på grund av speakerrösten.
Döm om min förvåning när det i slutet av filmen kom fram en meny där man kunde välja mellan olika språk. Det var svenska, engelska och så vidare. Samt SYNTOLK!
Voilà! Helt plötsligt föll polletten ned - jag hade tittat på en version för synskadade! Det förklarar speakerrösten.
Nu sitter jag här och undrar om jag skulle ha tyckt bättre om Underbara Älskade om jag sett den i "normal" version. Fast ärligt tror jag att filmen gav mig en annan upplevelse så här.
30 januari, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar