Kan man bli annat än imponerad? Jag menar förstås idrottsgalan. Själva galan i sig var väl ingen höjdare, osedvanligt trist musikalisk och komisk underhållning, enligt min mening. Men som tur är, var det idrottsmännen och -kvinnorna som stod för den stora behållningen.
Med tanke på att vi faktiskt bara är nio miljoner människor i Sverige får man konstatera att svensk idrott håller hög klass och att såväl de individuella prestationerna som lagresultaten är galet imponerande.
Sanna Kallur, Carolina Klüft, Anja Pärsson, Nicklas Lidholm, Charlotte Kalla, Jens Byggmark... listan kan göras hur lång som helst. Underbara, envisa, begåvade, talangfulla, jäklar-anammiga, ödmjuka. Och folkkära.
Men för mig finns egentligen bara en kung. Jag säger bara: Zlatan. Sveriges kanske genom tiderna mest framgångsrike fotbollsspelare. Så full av humor, så mycket glimten i ögat. Han har en sådan stor personlig integritet och jag tror folk älskar honom för det. Han är samtidigt killen från Rosengård som visar att man kan lyckas även om man bor i förorterna.
Och en man med ett sådant här smajl måste man ju bara älska! (Fotot är en skrivbordsbild från Aftonbladet. Fotograf: Ulf Höjer)
14 januari, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar