Fuskigt?

En av mina bekanta skriver idag på sin blogg om att hon alltid ser till att ha en "längtis", det vill säga en upplevelse eller någonting roligt hon ska göra i framtiden som hon kan se fram emot.

Så funkar jag också.

Problemet just nu är att jag inte har någon "längtis". Är så avundsjuk på min man som i mars ska få vara med om sitt livs härligaste upplevelse. Vad det är törs jag tyvärr inte avslöja än, eftersom jag då förstör hemligheten. Alltså, Stefan själv vet om vad han ska göra, men det finns andra i våra respektive familjer som inte vet vad som ska hända. Och det hela ska få vara en hemlighet ett litet tag till.

Men så mycket kan jag säga att Stefan definitivt har en längtis. Han är också av den typen som gillar förberedelserna lika mycket som själva upplevelsen. Så nu njuts och längtas det i det Granbäckska hemmet kan jag lova.

Jag njuter också av hans glädje inför den kommande happeningen, som kommer att vara i tre hela veckor. Själv letar jag ivrigt något att se fram emot - det behöver jag desperat så här i snöslaskets tid. Inte ens riktig vinter är det! Blä! Och alla i släkten har redan fått barn, ingen ska konfirmera sig eller ta studenten eller gifta sig. Vad återstår? Skilsmässor och begravningar?

Nä, huvva, nu får fantasin säga god natt och försöka hitta ny energi inför en "bright new tomorrow"!