Baggen glimrar dåligt för mig

Har precis sett sista delen av Guldbaggegalan och insett ett tragiskt faktum. Jag var inte på bio en enda gång under 2008. Över huvud taget ser jag väldigt sällan på film, trots att vi har alla möjliga filmkanaler här hemma. Igår lyckades jag dock se sista timmen på första filmen om Arn. Den var bra.

Jag skäms nästan att säga det, men de flesta av de filmer som figurerade på tv-galan har gått mig helt förbi. "Maria Larssons eviga ögonblick" blev årets bästa film, Micke Persbrandt fick pris för bästa manliga huvudroll i nämnda film. Hade jag hört talas om den? Nej.

En film som jag dock kände till och är väldigt sugen att se är "Låt den rätte komma in". Egentligen är det inte så mycket själva filmen som drar, utan jag vill mer se hur man lyckats verkliggöra en sådan bisarr historia. I julas köpte jag boken med samma namn, jag ville ha nåt att läsa över helgerna och nappade åt mig en pocket på ICA i Bergby. Jag hade ingen aning om att mitt köp var grundstoryn till en storfilm.

Boken, som är skriven av John Ajvide Lindqvist (fick guldbagge för bästa manuskript), handlar om en svårt mobbad 12-årig pojke och hans vänskap med en lika gammal flicka som flyttar in i lägenheten bredvid. Snart uppenbarar det sig dock att Eli inte är den hon utger sig för. Hon är en han som är vampyr.

Bisarrt? Ja, verkligen. Men samtidigt så suggestivt, spännande och annorlunda. När jag läste boken visste jag inte att den redan filmatiserats, men jag tänkte att det skulle kunna bli en bra film och funderade mycket över hur man skulle kunna lösa vissa skildringar. T ex av när Håkan (i filmen spelad av Per Ragnar) häller saltsyra över sig och fortsätter leva, blir grovt misshandlad men fortsätter pulsera av liv.

Normalt ogillar jag alla former av våld på vita duken, men jag skulle definitivt kunna tänka mig att se filmen på bio bara för att se hur man gjort den scenen. Boken "Låt den rätte komma in" är nåt så annorlunda som en modern vampyrroman i vilken den lilla människans utsatthet och inre styrka kanaliseras.