Var generation har sitt mode

Det händer då och då (läs: ofta) att jag berättar för mina grabbar hur det var när jag var liten. Vilka kläder man hade, vilken musik som var populär, vad vi brukade göra i familjen och så vidare.

Ikväll tog jag fram fotoalbumet för att leta reda på den här bilden:



Tidigare på dagen hade jag, maken och äldste sonen varit ute på en härlig tur på längdskidorna. Anton tävlar ju för Nordingrå SK och var så sent som i lördags iväg på en batalj. När han tävlar är det slimmad kroppsstrumpa som gäller. Jag vet inte riktigt varför det kom på tal idag, men jag berättade hur tävlingsdräkten såg ut när jag "härjade" i spåren på 70-talet.

Då hade man knäkorta byxor och skidstrumpor som gick upp till knäna. Han höll på att skratta ihjäl sig åt det, så jag lovade att leta rätt på ett foto så att han skulle få fortsätta garva. Nu hade SUIF den goda smaken att låta byxa och strumpor ha samma färg så när Anton väl såg fotot, tyckte han inte det såg så farligt ut.

Jag berättade inte för honom att toppluvan (ett ord han hörde för första gången i somras och nästan dog av skratt åt) hade ett vitt ditsytt band som jag knöt under hakan. Till mitt försvar måste sägas att ALLA hade så (åtminstone i SUIF). Inte heller fick han vetskap om att pappa borrade hål i pjäxans läpp så att de skulle passa in i piggarna som stack upp i bindningen. Dessa två godbitar får bli nästa skidturs uppiggande moment.

Och när han då garvar käken ur led, då ska jag säga:
"HÄNG! Tänk på det min son, hur dina barn kommer att skratta åt dig när de fattar att du gick med kalsongerna medvetet väl synliga ovanför byxorna!"

Det är väl en bra triumf mot en allvetande 13-åring? Fniss...