Tillit

I det senaste numret av Kyrkans Tidning på Härnösands stifts sida frågar man ett antal personer vilket de tycker är det vackraste ordet. De tillfrågade nämner ängel, kärlek, godhet, ömhet, nåd och frid.

Naturligtvis är det inte orden i sig som är vackra när man väljer, utan vad de står för. Vad orden symboliserar och vilket känslomässigt värde de för med sig.

Det för mig vackraste ordet är TILLIT. Det fyller mig med värme. Tillit kan man känna till andra människor, men även till sig själv. Tillit känner jag när jag är trygg, helt i förvissning om att jag klarar av situationen och duger precis som jag är.

Tillit skänker förtröstan, hopp och tillförsikt. Att känna tillit är helt enkelt något underbart, utan tillit till sig själv och andra tror jag inte man kan existera. Att känna tillit till andra människor är för mig grunden till kärlek.

Tillit känner jag därför till mig egen familj; min underbare man och dito barn. Jag känner också tillit till mina föräldrar och syskon, jag vet att de alltid finns där för mig om jag behöver dem. Och jag vet att de känner samma för mig.

Utanför blodsbanden är det nog min ingifta släkt jag känner mest tillit till. Stefans föräldrar och hans bröder med familjer. Helt underbara människor som livet tursamt förde min väg. De är så okomplicerade att vara med, godhjärtade och toleranta. Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig hört ett ont ord yppas i onödan i familjen Granbäck. En del jag berättar detta för säger att "det är ju onormalt". För mig som är uppvuxen i en mer hetlevrad familj är det underbart. Underbart att bara kunna vara.

Och känna tillit.