Gripen

Jag har precis sett sista delen av Jonas Gardells serie "De halvt dolda". Det måste vara något av det bästa som producerats för svensk tv på senare tid. Ända sedan starten har jag suttit helt paralyserad av behagligt obehaglig olust. Det är med skräckblandad förtjusning jag avnjutit dessa timmar.

Det mesta av händelesförloppet kunde man räkna ut, men ändå satt man med tanken "Nä, det kan väl inte få hända? Så kan det väl inte gå? Det måste väl bli ett lyckligt slut?".

Fast det blev det inte.

Och rackarns, så mycket starkare upplevelsen blev av det. Livet gör stundtals ont. Men serien får mig också att reflektera över hur oändligt viktigt det är att behandla andra med ömsint respekt och värme. Tänk så mycket som går fel på grund av utebliven kärlek.

Därför kram på er alla! Nu säger vi god natt!