Reagerar inte ni också på folk som alltid ska ha sista ordet? Eller på de som helt och hållet tar över konversationen och bara pratar om sig och sitt. Har man brutit armen, så nog sjutton har de nageltrång i tunntarmen. Och har man åkt på en superhärlig resa till Australien så har de varit till yttre Jupiter. Suck!
Det är OK om man som besserwisser är smart och underhållande med sina kommentarer. Men när det bara ska malas om och om igen om saker som för en utomstående är totalt ointressanta... Som till exempel när folk i detalj ska berätta om hur de har det på jobbet, hur chefen är och hur jobbigt schema de har. Då önskar åtminstone jag att jag inte vore så väluppfostrad!
Såna här funderingar får mig att undrar hur jag själv ter mig i andras ögon. Är jag en självupptagen och pompös skrävlare? Nej, det kan jag med bestämdhet säga att jag inte är. Tvärtom, jag kan nog stå ut ganska länge med att vara bollplank, disktrasa eller whatever. Jag lyssnar, ställer följdfrågor och försöker komma med kommentarer eller lösningar.
Men blir kommunikationen FÖR ensidig så tröttnar jag ganska fort. En riktig vänskap ska bygga på ömsesidighet och uppriktigt intresse för vad den andre har gjort och tycker. Får jag ingenting, har jag till slut ingenting att ge.
Bilden är hämtad från http://www.gocomics.com/birdbrains Den som tecknat heter Thom Bluemel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar