Tom i bollen

Jag försöker att skriva någonting här varje dag. Ibland blir det lyckade inlägg, vissa gånger lite sämre. Just nu har jag absolut ingenting att skriva om, jag är helt tom i skallen. Inte en enda vettig tanke finns faktiskt.

Dagens höjdpunkt var att bli bjuden på improviserad lunch av min granne. Tänk så enkelt det är att glädja någon - bara att lyfta telefonen och fråga om någon är sugen på en "varma koppen". Själv är jag urdålig på sådant. Gillar heller inte att spontant åka och hälsa på folk. Jag tror alltid att jag är i vägen.

Men varför skulle jag vara det? Själv blir jag urglad när folk bara dyker in (förutom när jag är stressad och besökaren är väldigt välbekant. Pappa, du vet vad jag menar...). Tyvärr känns det som om folks vardag blir alltmer inrutad och de spontana besöken blir allt färre.

Min egen vardag är tämligen statisk och jag vet väl vad som kommer att hända under dagen. Därför är det så underbart med såna spontana infall som min granne fick idag. Mera sånt!

Dags att frigöra de tyglade hästarna, fylla korgen med guldägg och galoppera barbacka mot framtiden! Hänger du med?