Logistik på hög nivå

Ibland önskar jag att jag kunde se min hembygd Nordingrå i fågelperspektiv. Inte så mycket för att beundra de vackra omgivningarna skapade genom årtusenden av landhöjning. Nej, jag skulle vilja se hur det ser ut på våra vägar på kvällstid.

Nordingrås vägsystem är omvittnat svårt att förstå sig på. Vägarna vindlar sig hit och dit i snirkliga krokar. Många är de turister som förirrat sig.

Men jag lovar, det finns en kategori människor som känner till varenda vrå av Nordingrå, i alla fall om vrån ligger efter en väg, och det är vi föräldrar. Nordingrå med sina 52 byar är extremt utspritt och barnen har sällan kompisar inom gångavstånd. Kvällarna igenom skjutsar och hämtar vi våra telningar. Det kan faktiskt bli flera mil per kväll.

Jag blev lite full i skratt igårkväll. Vid sjutiden åker jag till Salsåker för att hämta min yngste son hos hans kompis. På Sillings parkering gapade det tomt och killarna var ensamma hemma. Kompisens mamma var nämligen på väg till Mjällom för att hämta dottern. På väg hem möter jag min granne som är på väg bort för att hämta sin dotter.

Och så där håller det på. Vi kör hit och dit, fram och tillbaka. Om man bidrar till koldioxidutsläppen? Jo, det vill jag lova! Och dåligt samvete får jag naturligtvis. Men jag kan ju samtidigt inte vägra mina söner att vara med kompisar. Eller utöva sporter eller andra fritidsintressen. Har man som vi gjort bosatt oss på landet är det smällar man får ta.

Och egna fritidsintressen, det behöver man knappast sakna... ;-)