Ibland kan jag fyllas av sådana lyckokänslor att jag nästan spricker. Som idag under en joggingtur i arla morgonstund.
Som alla vet är Höga Kustens kuperade terräng inte att leka med, men när jag flåsande närmade mig toppen av en lång, seg backe uppenbarade sig lyckan! Solens strålar färgade omgivningen guldgul och på andra sidan väntade nedförsbacke och Edsättersfjärdens fiskeläge i maffigaste höstskrud.
Tröttheten var helt plötsligt som bortblåst och jag kände mig som jordens lyckligaste människa när jag sprang rakt in i solen.
Svårare än så behöver inte livet vara!
01 november, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar