När kroppen vill, men inte hjärnan

Det här med att vara morgonpigg kan vara ett gissel. I vanliga fall tycker jag det är underbart att vakna tidigt och smyga ned innan resten av familjen vaknar. Men nu börjar det gå till överdrift. Och jag skyller fortfarande på vintertiden, har inte hunnit ställa om mentalt än.

I morse vaknade jag 04.19. Det var som om en strömbrytare slagits på och BANG var hjärnan igång. En och en halv timme senare var det bara att kapitulera och lämna den varma sänghalmen.

Det värsta är att allt sedan hamnar i en ond spiral. Jag kommer att vara dödstrött ikväll, somna framför TV:n, sussa mina 6 timmar och - vakna ännu tidigare imorgon. Undra vad jag ska göra?

Ett glas vin eller två ikväll, tänker du. Sorry, då blir jag ännu tröttare. Och vin på morgonen är ju inte att tala om...