Nä, så vare inte...

Läste precis att Anders Pihlblad är öppet homosexuell och har pojkvän. Eller åtminstone hade pojkvän.

Då handlade det nog bara om människor som ville ha en trevlig kväll tillsammans. Vicket antiklimax det blev...

Men fotografen - var sjutton kom han ifrån? En frilansande hungrig jäkel som bestämt sig för att hitta en godbit?

En sådan journalist kan jag aldrig bli. Det är under min värdighet. För ett tag sedan fick jag ett telefonsamtal från en person som tipsade om att Grynet (inte Mollvig utan hon med rosa klänning, tiara och girlpower-taingenskit-attityd) skulle gifta sig i Nordingrå. Det var hysch-hysch på hög nivå. Ironiskt nog var det faktiskt ägaren av stället där bröllopsfesten skulle hållas som tog kontakt.

Men att jag skulle smyga omkring i buskarna utanför, kika in genom fönstret, trixa in objektivet för att få ett shot var helt omöjligt. Om Grynet och hennes blivande man ville ha en privat högtid som inte skulle förstöras av utomstående nyfikna, så inte tänkte jag vara den som klev över gränsen.

Jag hade säkert kunna sälja fotona dyrt till Se & Hör, Svensk Damtidning och andra tidskrifter. Men nej tack. Sådan är inte jag.