Mitt hjärta rymmer så mycket kärlek till mina söner. Så mycket kärlek att jag inte riktigt själv förstår det. Jag älskar dem förbehållslöst och de känner likadant gentemot mig. Det är jag säker på. Det är jag mest säker på i hela livet.
Men nu känner jag en stark oro och är osäker på om jag gjort rätt val. Som egenföretagare med kontoret hemma har jag kunnat vara till hands för mina grabbar. Jag har vinkat av dem när de åkt till skolan på morgonen och glatt kunnat ropa "hallå, hur har ni haft det idag?" när de kommit hem. Jag har helt enkelt gett dem en lugn, trygg och harmonisk tillvaro. Ja, det är klart, Stefan är också delaktig i detta.
Fast i den här bloggen finns det bara plats för mammafunderingar. Just nu.
Sedan två dagar jobbar jag i Härnösand. Åker strax efter sju och kommer hem vid fem. Det är en stor omställning för grabbarna att behöva sköta morgonbestyren själva (även om de i princip varit självgående innan) och komma hem till ett tomt hus.
Ikväll grät Gustaf floder...
Åh, mitt hjärta värker sönder. Vill jag det här? Det viktigaste är ju mina barn! Fast jag tycker om mitt jobb också... Omställningen är stor för oss alla!
28 november, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vill bara tala om att jag verkligen gillar din blogg och läser den regelbundet - och sen vill jag också säga: Var inte orolig för dina barn du. Det är klart att de fixar detta. Det kanske t o m är bra för dem att inte alltid ha dig i närheten. Så jobba på och trivs...
En annan bloggare vid namn Ingalill
Jag tror att det här går bara bra. Det är ju inte heller för evigt.De kommer att uppskatta desto mer att ha dig hemmavid sedan igen. Och man vill ju deras växande...
Anne-Sofie
Skicka en kommentar